Torsdag den 29/8-2019

NU TAR VI DET POSITIVA!

Tänkte börja med att skriva om att idag har varit en jobbigare dag, med mer yrsel än på några dagar men jag stannar här. Jag skriver istället om att jag ätit lunch med Niklas på Suzie Q, och att det var gott och trevligt att komma bort från jobbet ett tag. Att jag har pratat med både Peder och Ture och peppat dem båda inför det här nya som väntar dem. De ska äntligen lösa upp gruppen för att den inte fungerar. Något som jag jobbade för som skyddsombud när jag jobbade där, och som jag nog slutligen fick igenom, trots att det tog så lång tid för cheferna att inse att jag hann sluta och åka där ifrån innan. Men jag har fått beröm för att jag stod på mig och jag tror verkligen att detta är enda sättet för gruppen att kunna gå vidare och må bra, var och en för sig själv. Jag saknar mitt uppdrag som skyddsombud  men funderar lite grann på att kolla upp möjligheterna att bli det på mitt nya jobb. Det finns nämligen ingen på vår avdelning, och vi är ändå 12 anställda på MDK.

Jag gick på en långpromenad här hemma när jag kom hem. Tog det som fystid. Jag är glad att jag åter igen kan gå lite längre sträckor. Knät börjar sakta bli starkare och jag är så tacksam för det. Lilian på mitt jobb är sjukskriven nu med ett buktande diskbråck och hon mår så dåligt och har sådana smärtor. Hon sa till mig att eftersom hon haft liknande problem tidigare och opererats för detta, så är det jobbigaste just nu det mentala. Jag förstår precis vad hon menar. Alla jobbiga tankar, och känslor som är kopplade till det jobbiga i att ha ont, vara hemma och framör allt vetskapen om att det är en lång väg tillbaka. Att man måste börja om från början igen, efter den långa väg upp som man faktiskt redan klättrat. Det är oerhört nedslående och man blir nästan deprimerad bara av tankarna. Då är det viktigt att rätt personer kring sig som är positiva och stöttande och att man försöker ha rätt mindset och inte gräva ned sig. Jag tycker så synd om henne och håller tummarna att hon snart blir bättre. Fortare än hon tror.

Det går mycket bättre på jobbet nu också. Jag får svårare uppgifter och lite mer analysärenden. Jag känner att jag växer med dessa och suger åt mig all kunskap jag kan få. Jag har lärt känna mina kollegor mycket bättre och känner mig tryggare och gladare.

Sen har jag Niklas. Min klippa och min bästa vän. Älskar att vara tillsammans med honom efter så många år. Älskar när vi går på promenader tillsammans, drömmer om stuga, ser på serier och äter laxmackor och te. Jag är tacksam för varje dag jag fått och varje dag jag får med honom.

Se så många bra saker som har hänt mig idag. Å då har jag inte skrivit om middagen med mina underbara barn, samtal med Adina på telefon om hur mycket vi saknar varandra.