Hej Yrsel

Måndag den 5 februari 2018 PEPPAR MIG SJÄLV IGEN! Just nu känns det minst sagt svajigt. I morgon utmanar jag mig själv till det yttersta. Inte nog med att jag reser iväg med mitt nya jobb, med människor jag inte känner, taxin kommer dessutom redan klockan halv fem. Sen är dagen fylld av program och avslutas med sen middag klockan halv åtta. Bara där känns det som ett stort hinder. Men jag ska försöka att ta stund för stund och inte måla fan på väggen. Om jag tror att det kommer att bli jättejobbigt, så blir det också det. På onsdag slutar vi klockan tre men flyget går först klockan halv nio. Också en utmaning för mig. Idag har dessutom varit en tung dag med nackvärk och leda och tveksamheter. Har jag gjort rätt? Jag har saknat mitt gamla jobb lite grann. När jag försökte meditera nu i kväll för att lugna ned mina tankar så snurrade det bara. Just nu ser jag bara en lösning. Här och nu. En sak i taget. Försöka att inte oroa mig i förväg. Lita på mig själv, min förmåga. Jag är st

Lördag den 3 februari 2018 Jag sov mer än 10 timmar i natt. Kom inte ihåg när jag gjorde det senast. Jag antar att det var välbehövligt.   Allt det här nya har verkligen gjort mig slut. Men glad. Idag är en lugn dag. En sån när man kan göra det man vill. Jag har mediterat, vilket jag knappt hunnit med sista veckan. Jag brukar göra en 10 minuter ”relaxing into the day” på bussen som är bra. Då känner jag efter hur jag mår och accepterar det som det är just då. Sen kör jag en kroppscanning på kvällen, då somnar jag oftast för jag är så trött men det är en skön avslappning . Träningen har fått vänta de här veckorna. Har inte prioriterat den, men är på gång. Jag har en önskan att kunna springa i vår och sommar. Jag försökte komma igång med det för tre år sedan men fick så himla ont i höften så jag konstaterade att jag inte kan springa. Nu sedan jag läst om attraktionslagen och vet att man kan göra så himla många saker om man bara tror att man kan, så funderar jag på att lägga upp e

Måndag den 29 januari 2018 Jag får nästan nypa mig själv. Hur blev det så här? Jag gör något alldeles fantastiskt och för mig tidigare helt omöjligt. Jag jobbar på ett fint kontor med massor av trevliga människor. Jag utvecklas på alla plan och jag kan inte förstå hur jag kunde nöja mig med det jag hade tidigare. Tänk vad man kan vinna på att våga utmana sig själv. Vi begränsar oss alla på olika sätt för att skydda oss, men på det sätt jag begränsade mig själv och mina möjligheter var snudd på som att leva i ett fängelse.  Jag njuter. Försöker att vara snäll mot den sida av mig som fortfarande är rädd och skakad och vinglar sig fram. Försöker vara förstående, för tids nog kommer den sidan snart känna sig tryggare och förstå att detta var det enda rätta för mig just nu. Å då mina vänner, blir ingenting längre omöjligt.