Hej Yrsel

Fredag den 2/11-2018  DILEMMA! Jag har ett dilemma. Mitt liv är som sagt lite upp och ner, jobbmässigt, vet inte riktigt vart jag är på väg. Jag fick dock lite mer klarhet i vad som gäller just nu av Micke, som ringde igår. Jag får jobba hemma eller i Luleå om jag vill, sen kommer det att bli resor till de olika fiskodlingarna. Jag har fått fram till årets slut att jobba med det här. Jag kommer troligtvis inte hinna med alla fiskodlingar under den tiden, det vet jag såklart. Men på grund av all osäkerhet och att tryggheten i Luleå nu har upphört, jag står lite på egna ben, på väg på nya äventyrs, så protesterar min kropp som vanligt. Den tycker nog att jag gör helt fel val i livet, vågar för mycket. Den där jobbiga snurryrseln gör sig påmind. Det jobbiga på sistone har dock varit att jag mår oftast bra ända till jag mediterar. Då börjar det snurra och så håller det på resten av dagen. Syftet med meditationen är inte rätt känner jag. Jag förväntar mig nu att meditera och

Söndag den 29/10-2018 UTVECKLAS MERA! Sitter upp i mörkret alldeles själv. Klockan är snart halv sex ny vintertid, egentligen är den bara halv fem. Jag har varit uppe en och en halv timma redan. Funderar på att gå på en promenad. Vi ska åka till Boliden idag till My och hennes sons dop. Vi måste köra två bilar så jag får köra forden. Jag tycker inte om att köra så långt, särskilt inte när det kommer att hinna bli mörkt på kvällen men jag ska försöka vara så positiv jag kan och inte älta att jag inte kan eller inte orkar, att jag kommer att bli yr osv. Jag läste en artikel om självreflektion och hur viktigt det är för ens välmående. Då tänkte jag på den här dagboken eller vad man kan kalla den. Den är viktig för mig. För att kunna se min utveckling och liksom bolla funderingar med mig själv så att jag kommer fram till kloka slutsatser. Jag fick lite tips på vad man kan ta upp varje dag som en stående punkt: 1.        Vad är jag tacksam för just nu? 2.        Vad går

Torsdag den 25/10-2018 INTERVJU! Jag är så glad. Intervjun gick bra idag. Jag har förberett mig och peppat, men var ändå nervös i morse. Men det var en rätt avslappnad stämning och jag tyckte att jag svarade bra och lugnt på frågorna. Intervjun höll på i en och en halv timma. Vi är fem som är uttagna och de sista två har sin intervju på måndag. Så om två veckor borde jag få besked. Hon skulle ringa hur som helst. Jag kände när jag var där att jag hade velat jobba där. Det kändes rätt. Nu låter jag universum bestämma. Jag skickar ut min önskan om att få detta jobb till universum, och sen är det bara att vänta. Så spännande. Mitt liv har verkligen förändrats. Helt fantastiskt.

Söndag den 14/10-2018 TACKSAMHET! Jag tänker bara att jag har det så himla bra. Att jag mår så himla mycket bättre nu än tidigare. Jag kanske inte inser det nog mycket. Det är ibland svårt att se skillnad subjektivt. Men när jag blickar bakåt och ser hur jag mår idag, hur stark jag känner mig mot tidigare och hur mer besvärsfri jag känner mig, förstår jag ju att det går framåt med rasande fart. Ibland måste man påminna sig själv om det, så att man lägger fokus på tacksamhet och framgång istället på de få tillfällen då det går tungt. Att man inte låter det ta över helt. Så därför ville jag bara skriva ned det idag.

Söndag den 7/10-2018 UPPFOSTRAN! Uppe med tuppen, alldeles själv. Har ätit frukost med tända ljus, läst lite på boken om coachning som vi lånat från skolan. Den är intressant och man får en del tankeställare om hur man är mot sina barn. Det viktigaste jag har lärt mig och som jag övar på varje dag är att lyssna mer aktivt. Att låta barnen, men även andra i min omgivning få prata till punkt och inte avbryta, inte tänka på annat under tiden, utan bara lyssna. Med Sofia igår jobbade jag med att låta henne prova själv. Hon ville hjälpa mig med palten och skulle mala fläsket i mixern. Istället för att göra i ordning mixern själv åt henne som jag annars alltid har gjort och instruerat henne ordentligt, lät jag henne prova själv. Det kliade i fingrarna när jag såg hur hon hade problem med att sätta dit locket ordentligt men jag lät bli att bry mig och hon klarade det till slut. Det här får jag jobba med mig själv också. Att prova själv utan att måsta be om hjälp direkt. Lita på mi

Lördag den 6/10-2018 Nu skriver jag nästan bara på helgerna. Hinner inte riktigt på veckorna. Jobbar i Luleå och det går hyfsat bra. Inser att jag mest gått omkring och väntat på något sorts besked sista månaderna. På det sättet trivs jag inte här och nu utan går bara omkring och väntar på något bättre. Det kanske är dags att landa trots allt, göra allt jag kan i det jobb jag har just nu och sen får resten ske av sig själv. Där jag är nu är också en ganska viktig plats. Det är ju här jag ska ta till mig och skapa erfarenheter som kan hjälpa mig att gå vidare. Då måste jag ta plats, även om det inte är min permanenta roll och jag inte alltid släpps in överallt, och verkligen suga åt mig på riktigt. För nu går jag som sagt bara och väntar. Det är inget kul för det första. Jag vill känna att jag kan landa på riktigt, rota mig, utveckla mig och att jag har rätt till det. Så känns det inte nu. Det är därför det blir att jag ser fram emot det istället. Men jag lär mig nytt varje da

Söndag den 30/9-2018 KÄRLEK OCH GLÄDJE! Vaknade klockan sex. Jag vet inte om det är mörkret på kvällarna som gör att man är så trött. Jag och Niklas går och lägger oss tidigt på kvällarna i alla fall. Som pensionärer. Igår var en fantastisk dag. Vi städade upp i förrådet och ute på gården. Sen mitt på dagen, det var kallt men solen lös och det var så vackert, krispigt ute. Vi tog bilen och parkerade på Niklas jobb och gick en runda runt älven, mot Kraftstationen, där vi kollade in de nybyggda, fina lägenheterna som ligger där. De ligger precis vid vattnet. Där skulle jag kunna tänka mig att bo senare. Vi stannade på vår promenad alldeles vid älvskanten, sittandes mot ett träd. Vi drack kaffe och åt en chokladruta. Så mysigt. Jag njöt varje sekund. Sen tog vi bilen hem, tappade upp ett varmt bad och badade. Det var bara vi hemma. Konstig känsla. Men det blir så mer och mer nu när de stora flyttat hemifrån och Sofia och Elliot är borta med kompisar. Jag är så glad att jag och

Söndag den 23/9-2018 IRRITERANDE YRSEL! Hela morgonen har jag innerst inne irriterat mig på den här yrseln. Det här jobbiga, som stör mig på ett märkligt sätt. Jag kan bara relatera till en känsla av felbalans, som om balansen i kroppen tippar över på en sida. Det känns bara fel, fast jag fungerar som vanligt. Jag borde kunna bortse ifrån det eftersom jag är van, kan fungera som vanligt. Varför kommer jag alltid tillbaka till känslan av irritation och frustration? Antagligen för att kroppen har ett börjat reagera på det automatiskt. Känslominne. Kroppsminne. Jag får samma reaktion automatiskt. Jag är medveten om det, försöker vara här och nu, mediterar släpp-kontrollen- meditationer, ändå…jag tror att det är den här känslan av kontroll som saboterar. Jag tänker på situationen, när mitt knä har gått ur led. Hur jag haltar, går med kryckor tom, varje steg gör ont, kanske bultar det i när jag sitter ner och jag blir begränsad på en massa sätt och vis. Även om det är jobbigt och

Lördag den 22/9-2018 INGIVELSE! Sov dåligt natten mot fredag. Hade ilningar i huvudet och somnade först klockan halv tre. Var så himla trött igår. Hade lite problem att somna igår men somnade vid halv elva och sov till halv åtta. Antar att det är allting som händer runtomkring mig nu som gör det lite jobbigt. Men jag omfamnar mina svagheter som en del av mig. Jag växer varje dag. På jobbet har jag fått klart att hjälpa Lars den här sista månaden med hans projekt och när jag inte har nåt att göra kan jag planera det projekt som jag fått av Micke. Sen ska jag söka det där jobbet. Föresten det har jag inte skrivit om ännu. Det var så att jag satt vid min dator på jobbet när jag plötsligt fick en ingivelse. – Du måste kolla annonserna på platsbanken. Det finns ett jobb åt dig där. Jag hade inte kollat på flera dagar för det finns aldrig nåt för mig att söka. Men jag var upptagen med annat och glömde bort min ingivelse för ett tag. Senare på dagen när vi satt på ett föredrag som

Torsdag den 20/9-2018 Är hemma idag. Vaknade klockan halv fyra med huvudvärk. Gick upp efter en halvtimma och kokade kaffe eftersom jag dragit ned på det på sistone och jag anade att det kunde bero på koffeinbrist. Det blev lite bättre men inte helt bra. Tänkte duscha varmt för att det brukar hjälpa men då hade vi nästan inget vattentryck i kranarna. Äsch tänkte jag, då stannar jag hemma idag. Det har varit rätt turbulent de senaste dagarna. Igår fick jag besked av Tord att jag bara får förlängt en månad. Lite snopet. Sen fick jag inte skriva restid som jag har gjort. Kände mig nedtryckt i skorna och det kändes inte bra alls. På kvällen ringde dock Micke och tyckte att de var jobbiga på kontoret och att även han hade trott att jag skulle få vara kvar fram till jul i alla fall. Men då hade han funderat över ett projekt som jag kanske kunde jobba med efter oktober för fiskodlingarna. De ligger nämligen efter med all dokumentation av ritningar osv. nu när jag kan SAP bättre kans

Fredag den 14/9-2018 Äntligen helg. Men veckan har varit rätt bra över lag. Mitt i veckan besvärades jag mycket av lutande, snurrande yrseln och trodde att den kommit för att stanna. Kände mig riktigt besvärad onsdag kväll faktiskt. Men som vanligt blev det bättre och de två sista dagarna i veckan har det känts riktigt bra. Jag har känt mig lycklig över de vänskaper jag funnit på jobbet, framför allt i Maritha. Hon sa upp sig idag eftersom hon känner att jobbet är för fyrkantigt och hon blir inte sedd eller hörd. Vilket tyvärr verkar vara ett vanligt problem i Luleå. Men vi kommer att hålla kontakten, det är jag säker på. Jag är så glad över att finna nya vänner och insikten att när man öppnar sig så   finner man nya vägar. Innan jag gick hem idag fick jag så äntligen en liten vink om vad som väntar mig framöver. Malin berättade att de inte kunnat ge mig besked eftersom att de varit ovisst med han som är långtidssjukskriven bla. Men jag skulle få vara kvar ett tag till, medan

Söndag den 9/10-2018 Valdagen. Sitter och funderar på om jag ska berätta för Maritha på mitt jobb, som jag kommit nära, om min yrsel. Men jag är osäker på hur och om det har någon betydelse. Jag är den jag är pga allt som hänt i mitt liv. Däremot försöker jag hitta tillbaka till mig själv, till ett liv som jag själv väljer att leva utan att rådfråga yrseln först. Vad vill jag? Inte, vad kan jag göra när jag mår såhär? Hörde nyss en sann historia om någons farmor här i Boden, som var 82 år och dement, som försvunnit och de anhöriga gick ut med en efterlysning på facebook. Hon hade cyklat iväg. Många letade i Boden med omnäjd men utan resultat. När man hittade henne senare på kvällen hade hon cyklat ända till Piteå! Hon var 82 år och cyklade från Boden till Piteå. Jag kan inte undgå att tänka att hon klarat det pga hennes hjärna inte längre fungerar som en normal hjärna. En normal hjärna hade sagt till henne att hon som var så gammal absolut inte skulle orka cykla så långt själ

Lördag den 1/9-2018 Tidig morgon. Lämnat Adina på Kallax. Hon var trött, lite pirrig och tårögd. Jag med. Jag pratade med henne när hon kommit fram, ännu mer trött och hungrig och lite hemlängtan. Jag vet precis hur det känns. Den där läskiga otryggheten och ensamheten. Men hon lyckades vända det, äta lite grann, tog sig själv ända ut till Kungens Kurva och Ikea och inhandlade det viktigaste till rummet, tog en uber tillbaka. När jag pratade med henne då var hon piggare och gladare. Hon skulle möta Elina på stan och sen mysa hemma hos henne, sova över där också. Det känns skönt i mammahjärtat, men jag slås då och då av tomheten, av en era som gått ur tiden, av en sorgsenhet av att inte ha henne nära längre. Ändå är jag stolt över henne och vill att hon ska utvecklas och fyllas av äventyr och nya upplevelser. En mammas dilemma kan jag tro. Men jag saknar henne. Hon fattas mig. Stugan som vi tittat på idag var absolut inget att ha. Den var risig och inte ens inredd på övervå

Fredag den 31/8-2018 Hemma igen. Kom hem halv tolv i går och jobbar hemma idag. Det känns skönt. Hade en mycket bättre andra dag i Stockholm. Pratade med Stefan och Micke om framtiden och det ser ut som att bollen ligger hos Malin och ledningen, som har möte till veckan. Annars verkar de vilja att jag ska jobba där. Känner mig glad och stolt över veckans utmaning och blickar nu framåt mot nya. Bara jag får besked så jag kan ta tag i mina nya arbetsuppgifter. Sen lägger ja mitt gamla jobb bakom mig. Idag ska jag umgås med Adina så mycket jag kan eftersom hon åker till Stockholm i morgon. Kära värld, vad jag kommer att sakna henne. Men livet går vidare. Vi ska på visning på min drömstuga på lördag också. Vem vet. Den ser exakt ut som stugan jag har på min ” Visionboard” . Nästan läskigt.           

Tisdag den 29/8-2018 Sitter på hotellrummet och väntar in en sen middag. Steg upp halv fyra i morse och är ganska slut. Försökte sova lite grann men det snurrade runt i huvudet. Jag är rädd att det ska kännas likadant när jag ska sova för natten. Jag behöver verkligen en god natts sömn. I morgon är det full dag plus väntan på flyget som går hem klockan kvart över nio på kvällen. Jag känner mig inte engagerad heller eftersom jag inte vet om jag får vara kvar ännu. Känns inte som de har räknat med mig eftersom jag inte tilldelats några särskilda arbetsuppgifter, som de andra har. Jag är så less på den här förbannade snurryrseln, som förstör och ödelägger. Middagen lär ju bli lika jobbig som middagen på Pinchos med familjen. Jag vet, nu är jag lagomt pessimistisk, men jag är hungrig och trött, och yr. Hoppas att det vänder och blir trevligt trots allt.

Söndag den 26 augusti 2018 En fullspäckad helg med en massa jobb hemma. Flyttat om så att Sofia har övertagit Adinas rum och hon fått Sofias. En hel del jobb innan man är färdig. Sen har jag mått sisådär sista dagarna. Mycket lutande yrsel, som påverkar mig för mycket. Igår när vi var och åt middag på Pinchos, som   jag sett fram emot jättemycket så påverkade den mig så att jag hade väldigt svårt att vara närvarande. Något som jag verkligen vill vara när vi gör saker med familjen. Men det gick över på kvällen. Idag har det kommit och gått men jag har kunnat jobba på flitigt utan större problem, så jag ska inte klaga. I veckan ska jag till Stockholm med jobbet. En utmaning, som brukar sätta sina spår hos mig. Särskilt när Niklas är borta kvällen innan. Ingen att krypa ihop bredvid när man har svårt att sova och taxin kommer i ottan. Men jag har bestämt mig för att detta ska bli en utmaning där jag får pröva mina vingar. Det jobbiga är en del av utmaningen. Men låter man

Lördag den 25 augusti 2018 Så har det gått en hel vecka igen. Jag och Niklas har varit ute på en promenad. Det gick lite tungt efter en sen kväll med god mat och vin hos svärmor igår. Idag blir det lite städning och fix och ikväll ska vi äta på Pinchos hela familjen. Dels för att fira vår 20-åriga bröllopsdag och säga hej då till Adina, som åker till Stockholm på lördag. Usch vad trist det kommer att kännas. Jag kommer att sakna henne så. Men jag hoppas att hon kommer att trivas, utvecklas och må bra. På jobbet har det gått bra. Vi har så roligt tillsammans i ”elvaklubben”. Så rasterna är höjdare. Men själva jobbet går trögt. Fortfarande ovisst vad som händer med mig. Micke ringde och han vet inget ännu. Börjar bli lite orolig att jag inte ska få fortsätta. Att gå tillbaka till mitt gamla jobb känns inte längre som ett alternativ. Jag kommer inte att klara av den miljön efter att ha varit på en bra arbetsplats så länge. Jag kommer att bli tokig på vissa där. Men jag lit

Söndag den 19 augusti 2018 Vilken underbar dag vi hade tillsammans igår, jag och tjejerna. Vi shoppade och åt lunch, gick på bio, som var jättebra ( Mamma Mia). Jag är så glad att jag verkligen har lärt mig njuta av sådana här stunder istället för att gruva mig och oroa mig för att de inte ska bli så bra som jag hoppats på. Jag kan inte kontroller världen, hur jag mår eller hur andra mår, jag kan ta en dag i sänder och njuta och vara tacksam för allt underbart som finns. Det finns mycket när man börjar öppna ögonen och klarar av att släppa taget. Jag har hittat en underbar meditation som man kan börja varje dag med. Den hjälper mig att fokusera på tacksamhet och visualisera min dag som jag vill ha den. Det är så kraftfullt. Idag ser jag framför mig hur jag tar det lugnt, läser, skriver, tar en promenad och bara är. Niklas och pojkarna åker från Falun nu snart vid tio så de är inte hemma förrän sent ikväll. Det blåser ute men är sol. Höstluften är hög.

Lördag den 18 augusti 2018 I går efter att jag skrivit dagbok gick jag ut på en promenad. Det var skönt. Efteråt var Emilia här. Jag lyssnade på ”Breaking the habit of beeing yourself” när jag var ute och gick. Den har jag lyssnat på tidigare. Det handlar om kvantfysik och hur attraktionslagen egentligen stöds av vetenskapliga bevis. Att vi är energier och inget blir fast eller manifesterat förrän vi riktar vårt fokus mot det. Till exempel genom att tänka på det. Så om det verkligen är så då skulle man akta sig för att tänka på sånt man inte vill ha. Men det är så svårt. Men jag försökte verkligen när jag kom hem att fokusera på Adina och Emilia och att vara med dem. När jag störde mig på den jobbiga yrseln påminde jag mig själv att vara närvarande och släppa, och som alltid när jag lyckas med detta så blev det bättre och bättre. Kvällen slutade med Sofia i soffan framför en film och chips. Adina gick på bio med Emilia och Edvin. Det ordnar sig alltid. Idag ska jag o

Fredag den 17 augusti 2018 Första veckan efter semestern avklarad. Det har gått bra ändå. Lite trött, sov lite sämre andra natten, drabbades av hjärnspöken men lyckades lugna ned mig. Känner mig så glad över att det känns bättre på jobbet. Kanske inte med ovissheten, vet fortfarande inget om framtiden, men på rasterna har vi verkligen blivit en ”grupp” som oftast fikar och äter lunch, skrattar och pratar tillsammans och som man kan vara sig själv med. Underbart. Så som alla behöver på en arbetsplats. Hoppas det håller i sig. Idag jobbade jag dock i på mitt gamla jobb med Adina, eftersom grabbarna i familjen har åkt till Falun på rockkonsert och de tog bilen. Några av mina gamla kollegor vill att jag ska komma tillbaka.  Jag vill inte det längre. Varken för arbetet eller kamraterna. Det är för mycket tjafs och oenigheter. Jag orkar inte börja om, kämpa igen. Jag vill slappna av. Hoppas att jag får vara kvar i Luleå. Lutande yrseln är tillbaka med full attack. Antagli

Söndag den 12 augusti 2018 Nyss gått en morgonpromenad. Härligt. Det är höstlikt ute, lite kallare, blåsigt men ändå sol. Jag både gruvar mig inför i morgon och ser fram emot det. Blandade känslor. Men jag känner mig övertygad om att Heden inte är något alternativ längre. Det blir en spännande höst. Vet inte hur många gånger jag skrivit det hittills i den här dagboken J men det blir det. Jag ska ta till vara på alla tillfällen som ges att våga utmana mig själv och därmed växa, utvecklas. Jag ska försöka införa mer roligheter och semester i vardagen. Planera för roliga resor i framtiden. Umgås med vänner och familj. Skriva, läsa och meditera! Och promenera.