Hej Yrsel

  Söndag den 29/11-2020 Första Advent Snö sprider ljus i skogens snår Ett brinnande ljus ger oss ro Längtande barn i snön trampar spår Och gräver en grotta som bo   Granen lyser och luktar av jul Dofterna fyller vårt sinne Stakar i fönstren och stjärnan så gul En värld av ljus skapas inne   Hur levde vi annars vår mörkaste tid Om julen blev glömd och försvann Hur fylldes vårt hjärta av samma sorts frid Och den värme vi sprider till varann   Njut av julens sällsamma frid Av stämning från ljuset du tänt Glöm all stress som du får i juletid Tänk på barnen, minns den lycka du känt   Jag och Niklas åkte en sväng till stugan nu på förmiddagen. Det är så vackert ute nu när snön har kommit och det är frost i trädens grenar. Det är krispigt och kallt men underbart friskt. Niklas överraskade mig med surströmming. Min dag kan inte ha blivit bättre 😊    

  Tisdag den 24/11-2020 Det här med att man vänjer sig. Jag kände mig så oerhört lycklig över att vara tillbaka på jobbet förra veckan efter att ha varit hemma i två veckor. Jag njöt av att åka till stugan när det äntligen blev helg. Nu har vardagen återinträtt i mitt liv. En vardag, som även om jag är lyckligt lottad och får vara på kontoret alla dagar i veckan, är så mycket mer begränsad än vad man är van vid. Alla fester, möten, tillställningar, släktträffar, middagar eller shoppingturer är inställda. Dagarna är likadana utan överraskningar. Man jobbar, kommer hem, lagar mat, plockar undan, sätter sig framför tv:n, läser läxor med barnen, går och lägger sig tidigt, och så var den dagen till ända. Idag har vi varit och handlat mat jag och Niklas. Jippi, vad kul! Faktiskt är det så. Jag märker på människor runt omkring mig att de är trötta, vissa på dåligt humör och en del är rädda. Rädda för att bli smittade och svårt sjuka. Covid lurar runt varje knut nu. Jag är tacksam att jag ka

 Fredag den 20/11-2020 Nu är det helg. Det känns som en riktig helg igen, tack vare att jag kunnat jobba i veckan. Det har gått bra och jag mår ganska bra. Det har blivit mycket bättre i ryggen. Jag känner av det ibland. På kvällarna och nätterna har jag ont i halsen, men på dagen känns det nästan ingenting. Det är konstigt. Men det har varit så otroligt roligt att jobba. Jag trivs och har lärt mig så mycket nytt idag. Jag insåg idag att det är första advent redan nästa helgt. Vart tog november vägen? Vi tänkte åka till stugan i morgon. Jag ska julpynta där lite grann, hänga upp julgardiner. Vi tar med oss glögg och pepparkakor. Det ska bli så mysigt. Särskilt eftersom att det ska snöa lite grann på söndag. Det är ju helt otroligt vilket milt väder vi har haft i november här uppe. Knappt minusgrader, ingen snö. Det är jättekonstigt. Jag längtar efter vinter faktiskt. Det lyser upp det här bäcksvarta mörkret som är just nu. Men snart får julens ljus och värme sprida hopp och glädje

  Tisdag den 17/11-2020 OROLIG! Idag är nog sista dagen jag är hemma förhoppningsvis. Jag jobbar hemma idag och i morgon får jag gå till kontoret. Jag känner mig dock lite orolig. Jag har ont i ryggen, bakom skulderbladen i lungorna när jag rör mig och ibland när jag djupandas. Känns som en låsning fast ändå inte. Jag har ingen påverkan på andningen och ingen feber men det känns obehagligt och jag förstår att det är ett symptom från Covid. Efter allt hemskt man läser på nyhetssidorna och på det sociala nätverken så blir man ju tokrädd att man ska bli jättesjuk och att lungerna ska kollapsa. Men jag hoppas att det är övergående. Jag kände likadant en dag förra veckan, men då var det borta dagen efter. När vi var ut på promenad första gången för några dagar sedan kände jag också av det lite grann medan vi gick, men när jag kom hem igen försvann det. Vården skulle ju ha ringt mig vid det här laget enligt smittskyddslagen, eftersom jag testat positivt, men de måste ju ha enormt mycket at

  Fredag den 13/11-2020 Fredag den trettonde. Det känns som en bättre dag i alla fall. Igår gick det lite tungt men jag började se ljusglimtarna, hur små de än var och vips blir allting lättare. Minsta lilla ljus är ljusare än allt mörker. Viktigt att komma ihåg. Idag får vi se hur det blir. Vi hade väl lite planer på att åka till stugan hela familjen och äta god mat och dricka vin och bara komma bort från sjukdom och elände. Om vi alla orkar. Vi har beställt hem mat från ica som borde komma strax. Jag har beställt pepparbiffar och potatisgratäng. Vi tänkte slå på stort ikväll. Niklas känner sig lite mer snorig igen och han som är så less och planerat återgång till arbetet på måndag känner sig lite deppig idag. Det är verkligen en berg- och dalbana detta. Man försöker vara positiv och tacksam över att vi klarat oss så bra, att vi ändå mår så bra men det tar på psyket att vara så isolerade och utan nåt vettigt att göra. Man blir less. Men nu ser vi ändå slutet i tunneln. Förhoppningsv

 Torsdag den 12/11-2020 Jag väntar fortfarande på svar. Jag testade mig i måndags. Adina, som jag är helt säker på också har haft covid eftersom hon varit sjuk en vecka, tappat smak och lukt som jag. Men hennes provsvar var negativt. Men hon testade sig på dag åtta efter insjuknande p ga att de inte kunnat boka självtester förrän nu. Det var antagligen för sent. Viruset hade börjat gå ur kroppen. Så nu får vi hoppas att jag inte testat mig för sent. Just nu mår jag piss. Jag är vinglig när jag är uppe och rör på mig och när jag sätter mig ned snurrar det. Det är mega jobbigt. Sen har jag fått mens. Jag är urless på att vara hemma hela tiden och det är trist väder ute. Ja, det är omständigheter som gör det väldigt svårt att vara glad och positiv. Kanske inte så konstigt att jag drabbas av dess omständigheter dock efter denna isolering och prövning. Jag får försöka fortsätta vara tacksam över att jag och Niklas klarat oss så bra från detta virus. Om jag nu har det. Men vad har jag an

  Söndag den 7/11-2020 Covidsmittade! Igår kväll fick Niklas provsvar. Han har covid 19. Jag tappade lukt och smak på fredag kväll så jag lär nog också ha det då. Ska testa mig i morgon. Det trodde jag inte. Inte förrän både jag och Adina tappade smak och lukt, vilket jag aldrig tidigare gjort, började jag ana att det kunde vara så. Det är en märklig känsla och jag hoppas verkligen att den är övergående. Så tråkigt att inte kunna känna smaken på det man äter. Att äta får en helt annan mening vill jag lova. Men jag är oerhört tacksam att vi alla blivit så lindrigt sjuka som vi blivit och jag hoppas att det inte blir några komplikationer för någon senare heller. Jag är bara förkyld och hängig men har ingen feber eller några andra symptom. Niklas är på väg att bli frisk. Han bör nog var hemma några dagar till för att bli av med snor och hosta men annars mår han så mycket bättre. Ja, livet kan ta oanade vägar. Vi valde att åka och hälsa på Adina i Stockholm på höstlovet, och kanske var d

  Onsdag den 4/11-2020 Status Quo Vi väntar på provsvaret. Det vore skönt om vi kunde få besked idag, så att jag antingen kan gå tillbaka och jobba på kontoret eller meddela att jag blir hemma ett tag framöver. Jag blir så fort rastlös av att bara vara hemma. Ändå har vi varit lite isolerade mot många andra i dessa tider. Så jag ska försöka ta en dag i sänder och vara tacksam för att jag är frisk och att Niklas mår mycket bättre. Han är feberfri och uppe från sängen. Han har inga klassiska symptom som andnöd eller smakbortfall så jag skulle gissa på att det bara är en vanlig förkylning som tagit lite hårdare på honom. Han har ju hjärtflimmer och oftast blir han sjukare än oss andra. Samtidigt som man skulle vilja att det var covid nu när vi alla mår bättre och förhoppningsvis har drabbats med milda sympom så vet man ju aldrig. Hade varit skönt att ha gjort bort det liksom men samtidigt kan vi återgå till det hyfsat normala fortare om svaret är negativt. Valet i USA pågår för fullt.

  Tisdag den 3/11-2020 Min verklighet För ungefär två år sedan, när jag äntligen tagit steget att gå vidare från min misär på odlingen började jag skriva på en berättelse. Den handlade lite grann om mig själv, min resa och samtidigt använde jag mig av skrivandet för att också skapa min framtid. Jag skrev om hur jag ville att mitt liv skulle se ut och på många sätt blev det också så. Nu när jag läser igenom den så slås jag av hur bra den är. Jag inser att jag vill fortsätta med den här berättelsen och jag blir så himla upprymd när jag känner att det är det här jag ska skriva om. För min egen skull. För att skapa mitt eget liv. Det är ju det som är grejen när man skriver. Vad som helst kan bli verkligt. Nu med vetskapen om attraktionslagens kraft så förstår jag också att det som tidigare verkade vara fiktion också kan bli min verklighet. Är inte det häftigt?