Hej Yrsel

Fredag den 22/3-2019  KAN INTE SLUTA LE! Tänk vad livet vänder. Jag känner mig så lycklig. Så nöjd över där jag är, vad jag har klarat av men framför allt vilken inställning jag haft till allt det här nya. Jag har känt mig så glad och positiv. Visst har det känts pirrigt, vissa gånger har jag varit rädd att jag ska bli utanför, inte passa in, men den sidan av mig förstår jag och omfamnar. Det finns en anledning till att den oron finns inom mig, men samtidigt vet jag att jag är så värd att tycka om. Att jag är snäll, omtänksam, rolig och glad och inget hellre vill än att umgås och hitta nya vänner. Idag har det känts så roligt. Jag känner att gruppen jag hamnat i är bra och inkluderande och jag känner mig välkommen. Jag ser mina arbetsuppgifter som en utmaning, resor och utbildningar, som jag kommer att kunna göra som ännu större utmaningar och det pirrar härligt inom mig. Jag ler inombords fortfarande. Vi har ätit mat och druckit vin och suttit och pratat länge vid bordet,

Tisdag den 19/3-2019  JAG LEVER! Min andra dag avslutad. Jag lever och överlever! Känner mig stolt. Känner att det är skönt att komma hem, precis som jag trodde. Jag känner mig som en del av något spännande. Alla är snälla. Jag har väl inte hittat någon särskild än, ingen är som Maritha eller elvaklubbarna men det kanske kommer med tiden. I morgon ska jag fysa på arbetstid. Bara det liksom! Idag efter middagen gick jag på en promenad. Det var fortfarande ljust ute och Niklas jobbar. Jag kände att jag kunde behöva röra på mig efter alla timmar stillasittande i veckan. Sen kan man behöva det för att inte somna i soffan. Jag känner mig lycklig. Jag känner mig stolt över mig själv. Jag känner mig modig. Jag ska försöka bjuda ännu mer på mig själv. Ta lite mer plats. Känner att jag är lite för tyst och försiktig. De andra känner ju varandra rätt bra och pratar på om saker som de har varit med om. Men jag ska tro lite mer på mig själv. Våga prata. Jag duger. Jag är bra. Jag

Måndag den 18/3-2019  DEN STORA DAGEN! Så var den här omtalade dagen här. Dagen som är större för mig än något annat på länge. Hade jag varit i toppform hade det ändå varit stort för mig att söka mig bort från trygga Vattenfall och Heden, men nu när det dessutom gungar och svajar och jag känner mig långt ifrån säker på mig själv och min förmåga, känns det uppriktigt sagt läskigt. Jag vill så gärna hitta till den där känslan jag hade när jag började i Luleå och självförtroendet var på topp. Jag kände mig säker, trygg och optimistisk. Jag hade fått en magisk tro på mig själv. Om jag hittar tillbaka till den oavsett hur jag mår i övrigt så vore det fantastiskt. Men det får komma successivt den här gången. Jag får bygga upp den, steg för steg. Jag tror ändå att det kommer att gå bra. Det viktiga är att jag blir bra emottagen och att jag känner mig trygg med det jag ska prestera och med människorna runt omkring mig. Jag har varit så oerhört modig som tagit detta steg. S

Söndag den 17/3-2019  MENTAL FÖRBEREDELSE! Nu är det nära. Just nu känns det lugnt men jag antar att det kommer att kännas mer pirrigt i kväll och i natt, för att inte tala om i morgon på morgonen. Idag har vi ganska fullt upp så jag hinner nog inte tänka allt för mycket, vilket är bra. Vi ska kolla på stugan idag. Sen är det ju bugg, sen ska jag och Sofia se finalen i Farmen. Passar bra att det är slut nu när jag börjar jobba igen. Jag har mer ont i knät. Vet inte varför, det har känts som om det blivit bättre och bättre på sistone. Eller är det bara min hjärnas spel för att distrahera mig från annat. Jag vet att jag inte borde fokusera så mycket på problem som jag fortfarande gör. Det måste vara ett beteende som sitter väldigt djupt. Nästan som en tvångstanke. Jag måste tänka, prata om mina besvär väldigt ofta. Varje morgon vaknar jag och klagar över knät, att jag sovit dåligt, är yr eller nåt annat som dykt upp. Sällan jag vaknar och ler åt världen. Det borde jag ver

Fredag den 15/3-2019  REFLEKTION! Troligen min sista dag på Vattenfall. Min sista dag ensam hemma på dagarna. En konstig period, som nog aldrig kommer tillbaka . När jag ser tillbaka på den här tiden ser jag en tid i mitt liv när jag har mått dåligt, känt mycket oro och ångest och rädsla. Men också många stunder när jag har lyckats ta mig upp ur gropen, känt mig stark och trygg. Jag har läst många kloka ord, som har gett mig en vägvisare, verktyg att gå vidare. Jag har hittat tillbaka till min intuition. Jag förstår att min själ är odödlig och att jag går i en skola, varje dag, där jag genom upp och nedgångar i livet får mina lektioner. Mitt mål är att segla efter moderskeppet, min själ, så att jag mår bra och känner mig lycklig. Igår när jag var på stan och åt lunch med Maritha, kom Micke, en annan Vattenfallskollega och satte sig med oss. Vi satt länge vi tre och pratade och delade med oss av våra erfarenheter och jag mådde så bra. Kände mig så lycklig efteråt. Det som b