Hej Yrsel

Söndag den 26 mars 2017 SÖMNSTÖRNINGAR! Jag ligger på sängen med fönstret lite öppet. Solen skiner in och fåglarna kvittrar. Jag ligger barfota ovanpå täcket och jag fryser inte. Våren är här och det är underbart. Helgen som gått har varit både härlig och rolig och tung och jobbig.   Det sistnämnda pga sömnstörningar som pågått några nätter nu men som var som värst natten mot lördag då jag upplevde att jag inte sov alls. Låg och snurrade och vände mig hela natten. Steg till slut upp klockan sex. Turligt nog så mådde jag hyfsat eftersom vi planerat in en mysig eftermiddag med lunch och bio med Jenny, Ville, Emilia, Adina och Sofia. Vi såg skönheten och odjuret och den var så fin. Jag grät massor i slutet, som man ska när det är en disneyfilm. Till och från   drabbades jag dock av ångestkänslor inför kommande natten. Tankar såväl som katastrof tankar som lugnande, det kommer att gå bra. Jag ältade som jag brukar och även om jag var medveten om att det   inte är bra för mig eller

Onsdag den 22 mars 2017 ATT HITTA TILLBAKA TILL NUET!   Det har varit två fulla dagar. Som vanligt när man har alldeles för fullt upp försummas mindfulnesstiden både på jobbet och hemma, men jag tvingade mig i alla fall iväg att dansa linedance trots att jag inte hade lust igår. Tur var väl det för det var jättekul. I dansen är man närvarande. Hinner verkligen inte meditera på jobbet. Jag skulle behöva det nu. Det är så många tankar. Vi ältar för mycket negativt på jobbet, och till råga på det vaknade jag halv fyra i natt och började fundera   på jobbet.   Till slut lyssnade jag på en mindfulnessövning   för att kunna släppa tankarna och det lyckades. Jag hann i alla fall slumra till lite innan klockan ringde. Just nu störs jag väldigt mycket av yrseln. Som vanligt hamnar jag i en karusell av tankar om yrseln; varför just nu, känner igen mönstret, nu blir det säkert ett långvarigt lidande, åh det är så jobbigt, jag orkar   inte, jag hinner inte, hur blir det nu med….jag

Måndag den 20 mars 2017 ATT VÅGA VARA DEN MAN VILL VARA!   Idag har jag varit ledig. Hade planerat att putsa fönstren i vardagsrum och kök, byta till somriga gardiner och byta ut duk och lite småmynt till det. Det   gjorde jag också. Solen sken in genom fönstret. Den vita snön gnistrar i ljuset och jag fullkomligt älskar den här årstiden. Tänk om det kunde vara vår och sommar hela tiden. Jag försökte verkligen vara här och nu när jag donade på för mig själv men kom på mig om och om igen med att vara försjunken i tankar. Tankar om allt mellan himmel och jord. Mycket handlar om framtida scenarion eller planer på vad jag ska göra   senare. Jag tänker mer på framtid än dåtid har jag märkt. Det är ju ganska bra, för   det betyder att jag ältar inte så mycket. Jag tänker inte så ofta negativa tankar heller vilket är bra. Jag åkte in till stan lite senare på eftermiddagen. När jag kör bil har jag slutat ha radion på bara för att det ska vara tyst och jag lättare ska kunna vara nä

Söndag den 19 mars 2017 ATT SKJUTA UPP SAKER-EN LIVSSTRATEGI!   Vaknade klockan sex som jag brukar. Jag är så kvällstrött och går och lägger mellan nio och halv tio oavsett dag i veckan.   Solen lyser ute och det är så skönt att vakna upp själv när det är alldeles tyst i huset. Bara jag och katten. Jag försöker alltid att vara närvarande   på morgonen när det ändå är så rofyllt och inga andra ljud som stör, men ibland känns det som om huvudet är ännu mer fyllt av tankar då. Då får tankarna extra mycket plats och hur jag än försöker så fullkomligt surrar det i huvudet hela tiden. Jag försöker då och då att återgå till varandet, men finner mig ständigt i funderingar över än det ena och än det andra. Det kan handla om allt från i vilken ordning man ska göra det man ska göra idag till vad barnen har för läxa, vad som händer på jobbet i veckan eller vad som har hänt. Konversationer som varit, funderingar över vad jag ska säga och agera i situationer som jag tror kommer att s

Lördag den 18 mars 2017 FRAMSTEG!   Nu har det gått några dagar sedan jag skrev sist, och en hel vecka sedan jag började . Innan jag startade mitt försök till ett bättre liv, kändes det mesta tråkigt och   meningslöst. Jag såg inte fram emot någonting, och det jag tog mig för blev aldrig roligt och upplyftande. Den här sista veckan har varit spännande pga mina försök att vara närvarande, snällare och lugnare. Bara att hitta ett lugn i min annars så oroliga, stressade kropp gör underverk. Man kan agera på ett helt annat sätt, känna sig nöjd och tillfreds med sina val och när jag känner att jag inte gör bra val, eller uppträder så som jag vill så är jag mycket snällare med mig själv   och försöker att inte döma. Som sagt, jag försöker.   Vad som hänt de senaste tre dagarna , som blivit annorlunda mot tidigare pga min närvaro är,   framförallt situationer i vår jobbiga arbetsmiljö på jobbet där jag hunnit stoppa mig själv från att reagera för hårt. Som i torsdags n

  Måndag den 13/3-17 ATT MÖTA MITT MONSTER!   Jag brukar synka min aktivitetsklocka med appen i telefonen varje morgon, för att se hur jag har sovit. Inte för att jag själv innerst inne inte vet, men det är intressant att se hur många timmar djupsömn respektive lättsömn jag haft. I natt har jag sovit djupt. Ibland   när jag sovit hårt   mår jag som jag mådde i morse. Sådär obehaglig till mods.   Ostadig, det lutar.   Oron började göra sig påmind och jag blir rastlös. Antar att det är en av de tre reaktionerna när man utsätts för ett hot;   flykt. Jag vill liksom springa bort från obehagen och brukar ränna runt här hemma och plocka och fixa.   Nu försökte jag stanna upp och känna efter.   Jag gjorde ett försök att lugna ned mig själv med djupandning och det gav resultat. Satte mig sedan ned i soffan och mediterade i tre minuter. Det hade jag aldrig gjort tidigare.   Det känns jätteläskigt att stanna upp och blunda. Precis som om man möter sitt monster då. Mitt y

  Jag har levt med yrselproblem ända sedan jag fick mitt första barn för snart 21 år sedan. Min vardag har i många år inneburit en kamp mot yrseln och allt vad den står för; golvet lutar, det gungar under fötterna när jag går och står och när jag rör mitt huvud fram och tillbaka hänger verkligheten inte med. De snurrar runt i huvudet när jag ska sova, ibland är varje enkel uppgift som ett oöverstigligt berg. Värst är när jag blir så yr att kroppen   att den reagerar med stress och panikkänslor, som fördubblar effekten och får mig att vilja krypa ur mitt eget skinn eller springa bort från min egen kropp. Nu försöker jag acceptera och sluta streta mot. Jag har bara det här livet och jag har inte råd att önska att det vore annorlunda. Den makten har jag inte. Det här är min resa:   För ett år sedan ungefär skrev jag såhär i min dagbok: Nu ska jag berätta för er hur mitt liv har varit senaste åren, och vad som lett till mitt beslut att göra en för mig drastisk förändring. M