Dan före dopparedan 2019- 
Summering av året som gått-


Snart är detta år också slut. Ett år som började mindre bra då jag kände mig arbetslös och håglös och stundtals också värdelös. Jag väntade och hoppades på det där jobbet som jag sökt, och som jag någonstans inom mig visste att jag skulle få. Det var menat till mig. Det skulle få mig att vakna, att väckas upp till nya utmaningar i mitt liv. Men ingen tid är förgäves. De första jobbiga månaderna på det här året gav mig tid att relektera och fundera och sakta in ordentlig. Jag hade verkligen tid för tanken och känslan och min intuition blev starkare än någonsin. Jag förberedde mig för en tempohöjning, som jag inte trodde var möjlig då och där jag befann mig då.

Sen kom den nya tiden. Jag började på Försvarsmakten i en arbetsgrupp där jag fått utvecklas och växa på alla plan. Jag har fått nya vänner och kollegor, som stöttar och skrattar och får mig att känna mig som en av dem. Jag känner stundtals att jag kan så lite än, att de andra ligger milslängder före mig och det känns nästan övermäktigt att ta in alla nya begrepp och arbetsuppgifter. Är jag för trög? Men nej, det är jag inte. Jag kommer att lära mig eftersom. Genom att våga prova, misslyckas, prova igen och vara modig. Jag har rest och gått på kurser och konferenser. Jag har sett alla läskiga, nya hinder som utmaningar och klarat de flesta. Jag ser fram emot nästa år och allt vad det innebär.

Sen fick vi prova på stuglivet också. Genom ett ödets trollslag så fick vi möjlighet att hyra Annelies stuga i Tväråsel. En upplevelse som uppfyllde hela mig. Att få packa på fredag och åka på minisemester med familjen, komma bort från vardagen och vila kropp och själ. Att gå på promenader i elljusspåret, som gick alldeles utanför stugan, med Niklas på morgonen. Sen ta ett dopp i älven när den blev badbar, för att sen värma upp sig i vår bubbelpool. Jag började längta ännu mer efter en egen stuga.

Vi började leta och drömstället dök upp i slutet av sommaren i Harads. Ett alldeles för stort hus egentligen men med det där stora, lantliga köket med utsikt över Luleälv. Nog stort för hela familjen att komma på besök och en fin sandstrand och båtplats. Men det har varit så många turer kring detta. Huset är inte färdigrenoverat och det är svårt att säga ett pris innan allt är klart. Det är också svårt för ägaren att renovera som vi vill ha det utan garantier för att vi kan köpa det. Vi har pratat om att börja att hyra efersom huset inte har någon avstyckad tomt ännu, och sen köpa det. Nu har vi äntligen fått ett pris som vi väntat på jättelänge. Tyvärr är det för högt, så nu måste vi verkligen fundera. Följetången fortsätter…

Adina bor kvar i Stockholm. Hon har flyttat ihop med Simon i år i hans lilla etta. De delar på hyran och på det sättet får de båda en rimlig boendekostnad i en stad som är alldeles för dyr att bo i. Men hon trivs, och både jag och Niklas har haft turen att kunna hälsa på då och då när vi rest med jobbet. Hon jobbar heltid på ett kupongföretag i centrum och trivs bra, men hennes mål är att börja plugga till hösten.

Samuel jobbar kvar på Silentium och fick nyligen pris för årets säljare. Han fick en jättefin och dyr ljusstake. Han har dock haft en liten svacka här i höst när det har känts tungt att gå till jobbet. Vi har fått stötta och peppa och nu har han sökt en kurs i programmering på distans 15 veckor, som han ska gå efter jul. Han har fått ok av sin arbetsgivare att gå ner till 75 procent under tiden. Det kommer att bli tufft men jag tror att han kommer att klara det bra. Han är smart och förhoppningsvis är det någonting som han tycker är intressant och roligt. Jag önskade att han hade lite mer kompisar och sällskap för han är så ensam. Jag hoppas verkligen att nästa år blir en vändpunkt för honom.

Elliot växer så det knakar. Han går i åttan och det går bra i skolan för honom. Han gör sina läxor och uppgifter. På fritiden sitter han mest och spelar spel i sitt rum men ibland drar de iväg ett gäng killar och gör något utanför husets fyra väggar😊 Han är en snäll och omtänksam kille.

Sofia går snart ut sexan. Omg! Jag har inte längre några småbarn hemma och det märks. Sofia har följt med oss till stugan det här halvåret och njutit med oss. Hon har badat i älven när det fortfarande flöt omkring små isflak och hon har badat i poolen. Hela perioden. Tyvärr blev det lite jobbigt för henne när skolan började om på hösten, att återfå kontakten med kompisar, som hon försummat efter alla helger borta. Hon började höstterminen som ganska ensam. Jag var orolig ett tag men nu har hon hittat tillbaka till sina kompisar igen. I helgen hade hon sovkalas med två av hennes närmaste kompisar och de har haft så roligt alla tre. Jag är så glad för hennes skull.

Nu väntar vi på julen. I morgon åker vi i vanlig ordning till pappa och firar med honom och Tomas. Sen åker vi vidare till Linda i Långnäs där vi äter och fikar och umgås. På torsdag kommer Simon hit från Stockholm och på fredag är det släktkalas hos Kent och Sonja. Nyår kommer vi att fira hos Jenny och Jonas.

Summa summarum kan jag säga att det här året blev ett riktigt bra år. Det finns möjligheter om man vill och ser dem och det finns hur mycket glädje och kärlek som helst om man själv ger och är villig att ta emot. Vi har alla fått vara friska och mått bra i år och jag är så tacksam för det. Det är ändå det viktigaste.