Hej Yrsel

Torsdag den 28 juli 2018 Hemkommen efter en två dagar kurs i Vattenkraftsteknik. Allt har varit jättebra. Jag har lärt mig jättemycket av det jag behövde kunna och vi har gjort intressanta studiebesök på kraftstationer i Jokkmokk. Trevligt sällskap, god mat. När jag kommer hem möts jag av samma röra som jag mött senaste veckan. Kaos i köket. Disk framme, äckligt på diskbänken, en trasa som inte är ursköljd eller urvriden på hela dagen ligger i slask och vatten i hon. Jag tappar humöret. Vill inte komma hem och gnälla och tjata på barnen det första jag gör när jag varit borta sen igår men hur gör jag? Jag bestämde mig i alla fall för att inte plocka undan. Bara låta det vara som det är. Adina hade lovat att laga mat så hon får väl i sånna fall plocka undan. Men hon går in i köket och bara lagar mat. I röran. Hur ska jag kunna låta sånt vara? Hur ska jag få barnen att ta större ansvar? Förstå att jag mår illa av sånt här? Sen jobbar Niklas kväll igen…hur less? Igår var han hemma

Måndag den 18 juni 2018 Trist väder. En halvtråkig jobbdag. Bara tre till middagen. Niklas jobbar kväll och Adina jobbar också. Helgen var underbart härlig. Jag och Niklas har kommit nära varandra och jag tror att min utveckling har bidragit stort till det. Jag har lärt mig att lugna ned mig, att lyssna bättre, att prata i syfte att komma till en överenskommelse istället för att ha rätt. Jag berättar vad jag känner och hur jag tänker och berättar även vad jag önskar av Niklas. Han har förändrat beteenden som jag inte tyckt om. Jag har lugnt och sansat förklarat hur det får mig att känna istället för att anklaga och skälla och det ger honom chans att backa, tänka efter och ändra. Vi är gladare tillsammans, njuter av varandras sällskap och jag försöker att inte gnälla över hur jag mår så ofta utan är här och nu i det vi gör. Vi går på promenader och pratar, planerar och funderar. Vi dricker kaffe på altanen och jobbar ihop. Meditationen har verkligen förbättrat mina relationer ti

Torsdag den 14 juni 2018 Skolavslutningstider. Har ”jobbat hemifrån” idag och gjort piroger och pajer till Adinas studentmottagning i morgon. Ikväll har Sofia och Elliot avslutning. Som vanligt känner jag mig så stressad, även om jag tycker det ska bli kul. Min mamma var fantastisk på att bjuda till fest. Hon sa alltid att det var så roligt. Hon sprang runt som en yr höna och fixade och donade och då hade man ingen aning om hur mycket jobb det faktiskt är. Men mamma var aldrig någon som pratade mycket om vad hon kände och egentligen tyckte om saker och ting så kanske kände hon som jag ångest, oro att det inte ska bli nog bra, duga, hinna klart i tid? Kanske kände jag av hennes energi och det är den som fyller mig i liknande situationer. Den där bandspelaren, som vi använder oss av när vi är små ni vet. Däremot har jag börjat njuta mer av tillfället. Det där som faktiskt gör att det är kul, att få bjuda nån på nåt, umgås med familj och vänner, socialisera. Den delen tar jag vara

Måndag den 4 juni 2018 Väntar på att åka och kolla på en sommarstuga. Så spännande. Trodde inte att det var möjligt, att det bara var en dröm. Visserligen ska vi bara börja se oss om efter stugor, men den här verkar onekligen väldigt bra. Nästan för bra för att vara sann för det priset. Men vi får se. Idag blåser det kallt ute. Inte skönt. Inte somrigt nå mer. Kämpar lite med min yrsel. Känner att jag behöver semester. Som vanligt den här tiden på året.

Onsdag den 30 maj 2018 Bara jag, Sofia och Elliot hemma. Niklas är i Stockholm och Adina är på studentresa. Jag och Sofia har lagat mat tillsammans och vi åt ute på altanen. Maj har bjudit på fantastiskt väder i hela Sverige i år. Varmt och skönt nästan varje dag. Helt fantastiskt. Mitt jobb just nu är ganska enformigt. Det är ju det till och från och jag känner mig less. Jag vill ha mer variation, mer kreativitet, tankeverksamhet. Jag letar nya jobb varje dag men just nu verkar inget komma upp som passar mig. Vet inte exakt vad jag vill men jag tror att jag vet det när jag ser det. Jag får hålla tummarna för att det dyker upp nåt snart.

Söndag den 27 maj 2018 ” Mors dag” Blev väckt på sängen av Sofia, som uppvaktade mig på mors dag med sång och present. Elliot sov borta med klassen på ett sista äventyr innan de splittras inför klass 7,Adina sov och Samuel bor ju som sagt inte hemma längre. Konstigt. I veckan åker Adina iväg på studentresa till Magaluf och Niklas åker till Stockholm samma dag, så i tre dagar blir det bara jag, Sofia och Elliot hemma. Min stora familj håller på att bli mindre. Är jag redo för det? Blir man någonsin det? Känslan av att saker håller på att ändras, att man åldras, inte har så länge kvar här på jorden, att man måste ta till vara på varje dag gör sig påmind ganska ofta. Jag funderar över om jag är nöjd och lycklig nu? Vad jag vill ha eller behöver för att vara det? Ibland känner jag mig tom. Ibland fullständig. Jag måste lista ut när jag känner lycka och vad jag gör då? Vem jag är med då? Sen göra mer av det. Det börjar bli tydligare och tydligare nu. Innan hade begränsningar byggt u

Fredag den 25 maj 2018 Jag lyckades vända en jobbig trend tror jag. Jag försökte vara positiv och glad och är man det så lurar man själv till slut och känner sig faktiskt glad på riktigt. Mådde riktigt bra på kvällen, men trött. Har sovit halvbra i två nätter. Därför gick jag och lade mig klockan halv tio och somnade och sov gott hela natten. Hårt. Kände mig pigg och glad på morgonen. Fredag dessutom. På jobbet har jag lärt mig nya saker och går framåt och det ger mig otrolig glädje. Jag har stått stilla ett tag och känt mig osäker på om jag vill vara här. Men efter ett snabbesök på mitt gamla jobb igår så känner jag ännu en gång att det är ett avslutat kapitel. Nu ser jag framåt. Mot nya äventyr. Blir det inte här på dokumentation så blir det någon annan stans.

Torsdag den 24 maj 2018 En jobbig dag. I går kväll fick jag den där jobbiga snurrande, lutande yrseln och den höll i sig tills jag gick och lade mig. Jag hade svårt att somna pg a den också, somnade först efter halv tolv någon gång. Sen vaknade jag halv fem och kunde inte somna om. Sen pep det i örat också. Jag har då alltid någonting. Suck. Just det här fenomenet är säkert ett exempel på att vi skapar vår egen verklighet. Attraktionslagen. Jag förväntar mig att alltid drabbas av än det ena och än det andra, och vips så kommer önskningen till mig. Den svåraste utmaningen för mig har alltid varit att inte låta den här jobbiga yrseln ta för mycket energi av mig.   För det gör den. Jag känner mig frustrerad och irriterad och uppgiven. Även om jag vet att det går över. Jag måste lära mig att acceptera åter igen. Att njuta av det som går, hålla humöret uppe, ta hand om mig själv extra väl, varva ned och se fram emot att det går över strax, för det gör det alltid. Kanske blir det en