Måndag den 31/1-2020 ÅNGEST! Det är inte så ofta som jag har ångest. Jag kan vara yr och vinglig och ha diverse andra problem, men inte ångest. Tidigare har jag haft det då och då men som tur är inga långa perioder. Jag har känt mig väldigt lycklig på sistone. Det går framåt på ett positivt sätt på jobbet, jag har spelat en massa padel med kollegor sista veckorna och känner att jag utvecklas och att det är himla roligt. Både att lära känna kollegorna och att lära mig spelet. Sen har vi åkt till stugan på helgerna. Ja, livet kunde inte vara bättre egentligen. Det enda som känns lite tungt är oron över barnen. De är på nya, vingliga äventyr och jag får stötta, prata och peppa en hel del. Jag vill ju bara att de ska gå bra, att deras väg ska vara så rak och lätt som det bara går även om jag såklart också är medveten om att det bästa för dem är att de lär sig bäst när de själva får gå på den. Jag vill ju som helst curla isbanan framför dem. Sen hade jag ett jobbigt telefonsamtal med mi
Inlägg
Måndag den 24/8-2020 Idag har jag inte mått så himla bra. Svajigt och upp och ned. Lite sådär yrsligt ångestfyllt. Även nu i eftermiddag/kväll har det gått rätt tungt. Men å andra sidan har jag mens och proppar mig full av värktabletter och blodstoppande medel. Niklas har kommit hem igen efter en jobbhelg och det är i alla fall skönt. Ungarna har börjat skolan och det är full aktivitet. Elliot ska till fjällen i morgon bitti med skolan och Sofia har utflykt. Det ska packas och skjutsas och handlas. Dessutom har Sofia varit och ridit i kväll. Jag oroar mig för att mensen ska bli som den blev förra gången då jag blödde så oerhört mycket. Eftersom jag inte vet när i sånna fall blir det svårt att planera in aktiviteter. Jag har t ex padel inbokat onsdag eftermiddag med några kollegor. Jag håller tummarna att det värsta är över då. Annars försöker jag vara positiv och glad. Jag och Sofia hade så roligt igår när vi gjorde en instruktionsvideo till Adinas kille Simon på hur man lagar
Torsdag den 20/8-2020 Konstigt hur det avlöser varandra. Mina obehag menar jag. Nu springer jag inte på toaletten hela tiden längre. Istället har jag besvär av en konstig känsla av att halva skallen är tyngre liksom, sen drar det åt det hållet när jag rör mig. Onödigt att förklara, det låter ändå som ett påhittad besvär, som ingen annan i hela världen drabbas av än jag. Men jag är van. Suck. Bara att tänka: - Whatever…det går över. För det gör det uppenbarligen. Men sen så vet jag ju aldrig vad som kommer därnäst. Kanske något ännu värre. Kanske lika bra att finna sig i det som är. Men jag slås verkligen av fenomenet, den onda cirkeln, som jag själv verkar dra till mig. Omedvetet. Fast även om jag nu är medveten om det, så sker det utan min vetskap. Hur konstigt som helst. Jag kommer en dag att kunna glädjas åt dagar när jag mår bra hela tiden. Jag kommer att kunna vara tacksam och glad och inte ångestfyld och orolig. Då kommer sådana dagar bli fler och komma oftare. Men jag har en
Fredag den 14/8-2020 Tuffar på... Ännu en vecka har gått. Jag känner mig piggare den här veckan och man kan väl säga att jag kommit in i rutinerna igen. Det är ganska lugnt på jobbet. Det är många som precis kommit in från semestern och inte ännu hunnit skapa upp ärenden, som hamnar hos oss. Det händer spännande saker på jobbet. Jag har ju känt mig lite uttråkad här innan semestern och känner att jag behöver utveckling, att jag inte kommer vidare. Det tog jag också upp på mitt samtal med chefen, men också på ett möte som vi hade innan sommaren där vi pratade om vårt arbetssätt och hur vi kan utveckla det. Nu har min chef pratat med mig och gett mig spännande och utmanande uppdrag. Lite läskigt, eftersom jag tycker alla jag jobbar med är så kompetenta och duktiga och smarta och jag blir lite skrämd av det. Jag känner att jag inte alls har samma skills. Mycket för att jag inte jobbat på det här sättet tidigare. Men jag måste våga om jag ska gå framåt. Utveckling på jobbet finns också
Onsdag den 5/8-2020 Halva veckan har gått. Jag är så himla trött. Hur kan det vara så jobbigt att börja om att jobba även om det är en lugn vecka? Det är konstigt. Men på något sätt bekräftar det väl det faktum att jag faktiskt har lyckats varva ned under semestern och att det här med att äga sin tid ger en ett visst lugn. Men snart är man inne i det välkända ekorrhjulet igen och man har vant sig vid dess vindlande fart. Jag hade lite svårt att sova igår kväll. En blandning av att vara övertrött och lite orolig. Jag tycker ändå att jag oftast hanterar det mycket bättre än tidigare. Jag lyssnade på en mindfulnessmeditation och somnade strax efter det. Jag kan distansera mig till mina tankar och även om jag fortfarande kan stressa upp mig och få ångest, är det inte alls på samma plan som tidigare. Jag fortsätter att försöka fokusera mindre på mina problem och krämpor och jag tycker det går rätt bra. Igår gick det tungt på jobbet tycker jag och det var svårt att se de bra stundern
Måndag den 3/8-2020 Första dagen tillbaka på jobbet. Det har gått rätt bra ändå. Jag sov som en stock i natt, efter flera trasiga nätter i stugan då jag blivit väckt av barnen som varit vaken längre än oss och av mina jobbiga blödningar. Det känns skönt att komma igång lite sakta i veckan när vi inte är full styrka ännu. Jag var och tränade på gymmet och det gick bra. Efter jobbet har vi varit och handlat lite grann och nu sitter vi bara och slappar. Har upplevt många välbehagets skatter idag. Försöker verkligen tänka på dem när jag känner mig sämre och som nu när jag både har varit vinglig och snurrig. Brukar känna av förändringar som nu när semestern tagit slut. Jag försöker vara snäll med mig själv och se de som är bra. Det går ganska bra tycker jag. Jag försöker också att inte fokusera på min krämpor så mycket, biter mig i tungan när jag är på väg att kommentera dem eller gnälla. Jag ska fortsätta att bli bättre på det planet. Tror att dessa två saker som jag nämnt ovan kom
Torsdag den 30/7-2020 SISTA RYCKET DÅ! Idag packar vi igen för att åka en sista sväng på semesterperioden till stugan. Idag regnar det. Men de har lovat sol och fint väder i helgen, så vi är så taggade på det. Det har tydligen varit den kallaste juli månaden på 36 år, sade grannen igår. Inte konstigt att det känns vemodigt att gå tillbaka till jobbet igen på måndag, även om jag haft fem veckors semester. Men om det blir ordentligt med sol och värme i helgen kanske det väger upp en del av regnet och det kommer att kännas bättre. Vi hoppas på det. Jag har pratat med Adina i dag. Hon har sökt in på juristprogrammet och är nu åttonde reserv efter andra antagningen. Det borde innebära att hon kommer in, men hon måste ju säga upp sig från sitt jobb och lämna besked senast i veckan vilket såklart gör henne lite osäker. Ska hon våga chansa och hoppas på att hon kommer in eller vänta och söka igen till våren. Jag tycker hon ska våga chansa. Varför inte liksom? Det är ganska stor chans