Hej Yrsel

Söndag den 8 april 2018 KANSKE EN BLOGG?   Sista dagen på ledigheten. Känns ändå rätt ok. Jag och Niklas satt länge och pratade igår om livet och framtiden, och jag fick mycket stöd, kärlek och tips från min älskade man. Han hjälpte mig att starta upp en ny blogg och nu funderar jag på att börja skriva om yrseln. Om min väg mot att må bättre, bli vän med mitt monster och framför allt om att hitta tillbaka till livet och slå sönder begränsningarnas höga väggar. Förhoppningsvis hittar rätt personer mig. Personer, som precis som jag, känner sig helt ensam om detta problem. Så ensam att man inte pratar om det för ingen kommer ändå att förstå. Det är kanske en början till en bok, till något stort, till något som engagerar mig och ger mening till mitt liv. Spännande. Men idag skiner solen från en klarblå himmel. Vi ska passa på att åka ut och grilla i vårsolen hela familjen. Adina jobbar, men resten av oss. Lite fräknar på näsan att visa upp när jag kommer tillbaka till jobbet i mo

Lördag den 7 april 2018 DET SOM ÄR RÄTT GÅR LÄTT!   När det är rätt går det lätt och när det går lätt är det lätt. Det är ett ganska sant talesätt som Kaj Pollak har lärt mig. Jag vaknade i morse och tänkte på det. För nu när jag har varit ledig ett tag och det börjar närma sig jobbvecka så känns det inte sådär bra som jag önskar att det gjorde. Det är någonting som gör att det inte känns så lätt som det borde. Visserligen är det många saker som ännu inte är på plats. Det vill säga jag vet inte om jag får vara kvar där, därför känner jag mig inte som en i gruppen riktigt. Det där med tillhörighet och delaktighet är ju viktigt. Tyvärr så kan jag inte göra så mycket åt det just nu. Det kanske var bra att jag bara fick förlängt till september istället för att jag hade varit tvungen att ta ett beslut idag om jag vill vara kvar för alltid. Nu hinner jag känna efter ytterligare och har inte gett upp Heden ännu heller. Sen tänker jag söka ett liknande jobb inom försvaret här i Bo

Lördag den 31 mars 2018 UPP UR GROPEN!   Skönt att vara ledig. Eller nåt. Jag är kluven. Jag kämpar. Mot mina obehag som kommer och går. Försöker göra det jag vill, det som får mig att må bra. Oavsett. Men det är svårt när yrseln knackar på axeln och stör mig hela tiden. Jag gör bäst i att se den som en vän, eller som någon som vill mig väl men som inte vet bättre. Egot vill att jag ska reagera som alltid, tryggt och säkert, sätta mig i säkerhet, bli orolig istället för att fortsätta framåt. Jag tror att mitt bästa knep är att samla på välbehagets skatter. De finns där hela tiden, och när man inser det så skapar man dessa stunder medvetet. För vem vill inte ha många samlarobjekt? Just nu är ett sånt tillfälle. Igår, när jag och Niklas gick på promenad i vårsolen, tog med oss kaffe och ett sittskydd och satte oss på isen i solen innan vi promenerade vidare. När jag bakade påsk tårta med Sofia på kvällen, när vi satt hela familjen och såg på Lets dance till sent i går kväll.

Onsdag den 28 mars 2018 YRSELATTACK!   Insåg nog inte själv hur mycket det har varit den sista tiden. Niklas har varit borta mycket, jag har jobbat, pendlat, tagit hand om allt här hemma, gått på jouren, jobbat helgen, det har varit tidsomställning till sommartid, som jag påverkas av mer och mer för varje år, sen det här med Adina som legat inlagd på sjukhus för körtelfeber, en sjuk oro över henne, vilket också medfört att jag sovit dåligt sista nätterna. Jag har varit så trött på jobbet sista dagarna och i eftermiddag kulminerade det med en yrselattack, som jag kallade det för tidigare om åren. Det var alltså flera år sedan sist, vilket stressade upp mig rejält. Känslan av kontroll var som bortblåst, kroppen och knoppen reagerade i gamla mönster med panikkänslor och stark oro över framtiden.   Men såhär i efterhand, känner mig fortfarande lite Dizzy men inte hälften så mycket som för ett tag sedan, förstår jag att jag pushat mig själv till gränsen. Precis som min kloka, un

Fredag den16 mars 2018 LÖSS!   Nu var det länge sedan. Jag är hemma idag, av anledningar som jag inte valt själv. Vi har haft löss i familjen för första gången. En hemsk upplevelse, som inte visade mina bästa sidor. Den nya sidan av mig som är mer behärskad och mindre reaktiv, låg gömd bakom ett lager av trötthet, värk och lite uppgivenhet. Niklas har varit på övning i veckan och jag har haft fullt upp. Men nu ser jag framåt. Måste försöka se det som är bra och visualisera mina mål och drömmar istället för att älta allt det jobbiga hela tiden.

Söndag den 11 mars 2018 SAMMA RESULTAT!   Idag är det exakt ett år sedan jag började skriva den här dagboken. Mycket har verkligen hänt. Jag har utvecklats enormt mycket och ändå känns det vissa dagar som om man bara står stilla eller till och med går bakåt. Är det något som jag lärt mig är att det är enormt svårt att ändra sina programmeringar. De är så inpräntade i miljön, i mina rutiner, automatiska tankar, som jag inte får fatt i och man befinner sig ständigt i en ström av känslor och tankar och kroppsförnimmelser, som man inte vill uppleva. Att då inte kämpa emot och bli frustrerad och uppgiven är svårt. Det svåraste. Att se alla framsteg man faktiskt gör. När man fastnar och stampar på samma ställe, som nu, man vaknar och hamnar i samma tankespår, samma rutiner och samma resultat. I fredags lyckades jag finna den där inre glädjen, trots att jag mådde på samma skitsätt, och dagen blev så mycket bättre. Jag umgicks med barnen på deras sportlov, vi hade Jenny och Jonas h

Tisdag den 6 mars 2018 LESS!   Tja, känner mig lite svajig nu. När jag kom hem kände jag mig dessutom svag och konstig liksom. Som jag inte brukar göra. Det växlar mellan snurryrsel och gungyrsel. Jobbigt läge. Jag försöker välja glädje, fokusera på rätt saker men det är inte lätt. Alls. När jag kommer hem från jobbet är det nästan jobbigast. Så brukar det inte vara. Så det känns som jag inte kan slappna av när jag kommer hem, vilket jag såklart vill göra. Det är svårt att inte känna ett motstånd, bli irriterad och på dåligt humör. Jag behöver ta mig ur den här onda cirkeln. Nu.  

Lördag den 3 mars 2018 KOMFORTZONE!   Igår var en bra dag. Jag och Sofia myste på och såg film, läste och bara var. Jätteskönt. Jag kände att jag kunde ta till vara på stunderna och uppskatta dem. Det är fint. Värdefullt. Inte så självklart, i alla fall inte för mig. På kvällen träffade jag Anna-Karin på Waldorf i Luleå. Vi åt middag och pratade. Jag är så glad att jag bokade in en tid med min kompis. Jag har inte umgåtts med vänner på flera år egentligen. Har knappt kvar mina egna. Men nu försöker jag finna tid till vänner och bekanta. Till helgen när Niklas äntligen inte är upptagen med utbildningar och tävlingar inom gymnastiken har vi bjudit hit Jenny och Jonas på middag. I morse vinglade det till ordentligt, sådär som det kan göra ibland fast inte så ofta numera. Tidigare fortsatte det i några timmar men nu oftast bara några sekunder. Men känslan blir automatiskt detsamma. Man får lite panikkänslor. Tankar börjar snurra, katastroftankar eller mer ” Tänkomtankar” de

Onsdag den 28/2-2018 DET STORA I DET LILLA!   Idag är en bättre dag. Jag har fortfarande besvärats av yrseln, men jag bestämde mig i morse för att ta till vara på ”välbehagets skatter” som är de gyllene stunderna, när det känns bra. När man ändå kan njuta. Då inser man att det finns många. Ibland är det bra att känna såhär för då blir man påmind om det stora i det lilla. Jag har nog utstrålat den glädje jag försökte känna eftersom det känns som om jag fördjupat mina ännu ytliga bekantskaper på jobbet. Nä jag öppnar mig för ljuset så når det mig på alla plan. Det är fantastiskt. Kaj Pollak utmanade oss lyssnare i sin bok att pröva att inte ha någon negativ tanke på en vecka. Att försöka släppa dem så fort de kommer. Jag ska försöka. Jag har nog haft några idag. Särkskilt vad gäller hur jag mår. Det blir en verklig utmaning

Måndag den 19 februari 2018 KNAUST! Ledig dag. Blandade känslor. Ska bli skönt, tänkte göra en massa saker men vet inte om det blir av. Ett av mina problem är att jag har många idéer på vad jag vill göra och sen i slutändan blir inget gjort. Det är väl ett klassiskt fenomen visserligen, men jag har blivit medveten om det och vill göra något åt det. För mig handlar det ibland också om att jag inte tror mig kunna genomföra det. Begränsning. Min yrsel hindrar mig. Tror jag. Men om jag verkligen vill det, så kan jag göra det. Det vet jag. Idag hade jag lust att baka. Det vet jag i och för sig att jag kan göra. Det som skiljer de som verkligen förverkligar sina drömmar och vi andra är att det agerar. Det har idéer, precis som vi andra, men de tar tag i dem och gör någonting. Det blir kanske inte perfekt direkt, men de ger inte upp och då har de bra mycket större chans än vi som bara tänker och sen får det vara. Ända sedan jag var i Sundsvall och bodde på anrika Knaust hotell har ja

Lördag den 17 februari 2018 LÄSKIGT ATT MÅ BRA! Man förstår nog oftast inte hur bra man har det. Hur tacksam man bör vara för det man har. Ibland när man känner att man har det så bra blir man orolig för att mista det, för att det är för bra för att vara sant. För mig är det så att när jag ibland mår så bra, dvs har lite yrsel, kan jag drabbas av ångest eller jobbiga tankar på att det kommer att ta slut alldeles snart, istället för att njuta av stunden . Precis som att det känns så ovant och läskigt att vara fri från besvär att det blir obehagligt. Hur konstigt är inte det? Inte om man har läst hur hjärnan fungerar. Den tycker om det är som är bekant och som vanligt. Då känner den sig trygg. Det blir nästan som ett hot om det känns ovanligt. Jag älskar min familj. Jag älskar min underbara man, som är helt fantastisk. Som har stått bred vid mig i så många år och fortfarande gör det. Han vill andra väl. Han lever mer mindfull än många andra, trots att han inte övar på det som j

Onsdag den 14 februari 2018   SATORI Jag känner mig hoppfull. Jag är nog ganska säker på att min framtid inte är här på mitt gamla jobb. Det kan aldrig bli !som jag vill att det ska bli här. Jag får aldrig ro. Jag längtar efter nya utmaningar, nya vänner. Jag ser med spänning fram emot ett liv där jag värderar mig själv högre, begränsar mig själv mindre, älskar mig själv mer. Ett liv där jag vågar. Vågar vara mig själv fullt ut, vågar visa kärlek, känslor, förståelse för andra och döma mindre. Jag vill kunna släppa taget om saker som jag inte kan förändra och som bara får mig att må dåligt. Gå vidare. Andas in och ut och känna livet inom mig. Närvaron av något större. Jag ser fram emot allt det här. Som en utmaning.

Torsdag den 8 februari 2018 Idag ska jag jobba i på mitt gamla jobb för första gången på tre veckor. Jag kom hem från Sundsvall igår kväll sent. Natten innan jag skulle åka hade jag mycket ångest och svårt att sova. Det kändes nästan övermäktigt och jag tänkte tankar som: - Kroppen, yrseln kommer att sänka mig, få mig att ge upp mina drömmar, den tycker uppenbarligen att det här blir för mycket. Men jag lyckades somna, och även om jag inte sov tillräckligt, med tanke på att klockan ringde halv fyra, så kände jag mig rätt pigg och glad på morgonen. Det känns som att det har gått bra. Yrseln har funnits där, men jag har tagit till vara på tillfället att lära mig, bekanta mig med trevliga kollegor, njuta av stunder som god mat, jättefint hotell. Hotell Knaust i Sundsvall är det finaste jag varit på, så vackert med en gammal historia från 1888 då det återuppbyggdes efter stadsbranden. Jag fascineras så av sådana här byggnader och dess historia. Man kan känna närvaron av alla de so