Onsdag den 31/7-2019


Nu har vi städat hemma. Jag började städa i kylskåpet längst ned lite grann och upptäckte att det var jätteäckligt så det slutade med att jag städade ur hela skåpet. Puh. Jag har jobbat i veckan. Det har gått bra tycker jag. Jag är ensam på vår avdelning och jag har lite långtråkigt  emellanåt men samtidigt är det skönt. Jag sköter mig själv, mina tider och gör vad jag vill. Jag försöker komma i kapp med lite läsning och sånt som jag inte hunnit med innan semestern. Jag har flyttat och fått ett eget kontor. Det känns bra faktiskt.

I måndags åkte jag och Niklas tillbaka till huset och kollade själva i lugn och ro. Vi slogs båda två av hur stort det var. Vi hade nog inte riktigt tagit till oss hur stort det egentligen är. Större än vårt hus faktiskt. Det kommer att bli hur fint som helst när det är klart. När vi åkte hem kände jag mig överväldigad och rädd. Rädd för förändringen och otryggheten att våga satsa. Att våga satsa på min dröm. Jag skrev tidigare att jag väntat på ett svar från universum. Svaret kommer från min älskade make. Han som varit skeptisk och inte velat ha stuga lika mycket som jag har varit positiv och drivande och peppat mig när jag vacklat i tankarna. Att han vill och tror på det här stället, som väcker lust och glädje inom mig, är mitt tecken. Vi ska ringa Torgny som äger stället och boka upp en tid då vi kan träffas och prata pris och villkor. Det lutar åt att de bygger det färdigt åt oss i vinter så att vi kan ta över det i påsk nästa år.

När man vet vilket håll man vill gå och går då kommer man fram. Om och om igen. Det är helt fantastiskt.