Hej Yrsel

Fredag den 15/2-2019 NÄR DET GÅR TUNGT! Det var en jobbig dag igår. Pms börjar göra sig påmind. När jag är så här instabil som jag är just nu så märks såna saker extra mycket såklart. Jag blir så less ibland. Jag känner mig så instängd och den här väntan håller på att göra mig galen. Jag har fortfarande inget datum för när jag ska börja på mitt nya jobb. Är det ens verkligt? Jag är rädd ibland att för varje dag som går tappar jag mer och mer självförtroende och kraft och energi. Det börjar kännas allt tryggare här hemma för mig själv. Det är inte bra. Jag gruvar mig för alla utflykter. Idag till exempel ska jag förbi Heden och fixa en pärm till Västanå, måste skriva ut en massa papper. Såå jobbigt. Förut såg jag fram emot såna saker. Jag hoppas att den här förändringen som är på väg är bra för mig och att jag får tillbaka samma känsla som jag hade när jag började i Luleå. Samma självkänsla och glädje. Oavsett hur jag mår. Jag ska försöka att fokusera på meditation nu när jag

Onsdag den 13/2-2019 EN PLAN! Jag har sovit som en stock i natt. Jag somnade vid halv nio och vaknade klockan fyra då jag värmde min vetekudde och somnade om till halv sex! Sån underbart! Har jobbat i Luleå idag. Jag ska känna mig stolt över mig själv idag, som åkt dit och klarat av att jobba hela dagen efter att ha styrt mig själv här hemma, men tyvärr så jämför jag alldeles för mycket med tidigare. Hur jag mådde när jag jobbade där förra året. Men jag måste se att jag verkligen genomförde det och det var jättetrevligt att träffa mina vänner, kunna bjuda dem på fika som de uppskattade. Det är lätt att yrseln överskuggar allt. När jag kom hem brukar jag må bra men även då kändes det vingligt. Det lägger en sordin över hela händelsen. Jag funderar över hur jag ska orka lära mig nytt på mitt nya jobb, lära känna nya människor utan att det ska bli jättejobbigt. Men jag ska försöka. Jag måste rebota mig. Tänka från där jag är nu. Jag kan inte ändra på hur jag känner och mår j

Tisdag den 12/2-2019 KNÄPROBLEM! Om jag tycker att jag sovit dåligt tidigare så är det inget mot i natt. Jag hade bestämt mig för att ta en pronaxen till natten. Den ska ju vara stark och jag tänkte att det gör ju inget om jag blir yr på natten bara jag får sova. Jag var dödstrött på kvällen, somnade som en stock. Vaknade dock redan efter trettio minuter och kunde inte somna om. Det molade på i knät, i låret, och däremellan. Det behövs så lite för att jag ska störas. Egentligen gör det inte superont, men det mol på och gör att jag inte kan slappna av. Jag sov kanske två till tre timmar på hela natten. Jag får panik! Om inget smärtstillande fungerar, hur ska jag då kunna sova? Sjukgymnasttiden är först om en vecka. Idag ska jag försöka lägga mig och sova en stund. Tyvärr är jag inte helt smärtfri. Igår mådde jag bra ända till eftermiddagen. Jag gick visserligen på en långpromenad, om det nu var det som förvärrade allting. Det är så svårt att avgöra det eftersom jag inte ha

Lördag den 9/2-2019 SLUTA GNÄLLA! Jag började dagen på ett bra sätt. Jag lyssnade på en bra meditation som heter ” Morning ritual” som gör en tacksam och där man får en stund över att visualisera hur man vill att dagen ska bli. Man känner sig positiv och glad när man sen stiger upp ur sängen. Sen spelade jag en lugn, meditationslikande musik i hörlurarna när jag gick upp och möttes av ljuset. Det har blivit så mycket ljusare nu och det gör mig så glad. Jag tänkte att jag kunde bryta en massa, negativa, likadanavarjemorgontankar genom att lyssna på musik som är vacker. Jag såg allt det fina helt plötsligt. Sen har jag bestämt mig för att försöka att inte prata så mycket om mina krämpor i dag. Det är en utmaning. Jag har ju ont i knät och låret och ligger vaken på nätterna pga det. Sen har jag yrseln och en massa annat, jag har ju alltid en laddning av kroppsliga sensationer som jag uppmärksammar och måste berätta om. Med tanke på att fokus på detta antagligen bara förstärk

Torsdag den 7/2-2019 I YRSELNS VÅLD! Ja, jag hittade inte på någon utmaning för idag. Men jag skulle kunna skriva vad som helst för just nu känns det mesta som en utmaning. Konstigt hur fort man hamnar där; i yrslets våld. Man känner sig oförmögen att prestera över huvud taget. Jag vaknar på morgonen och känner ingen glädje eller längtan efter något. Inget att se fram emot. För ett år sedan levde jag livet och mådde bra. I alla fall i jämförelse med nu. Jag har mått såhär i snart en månad nu. Det är allra värst på morgonen innan jag kommit igång. Sen blir det bättre. Jag ska väl inte sticka under stolen med att jag mår hyfsat bra flera stunder under dagen. Det är lätt att måla svart hela tiden. Jag måste samla den bra sakerna, när jag faktiskt i stunden kan njuta och inse att jag mår bra. De överskuggas alltid av de sämre stunderna tyvärr. Så hur gör jag? Vad har jag för planer idag? Har lite jobb att göra. Men inte mycket ännu. Väntar på en massa dokument som ska skannas in

Måndag den 4/2-2019 TIPS! Det går upp och det går ned. I lördags åkte jag och Niklas till Ikea bara för att komma bort hemifrån. Jag var så besviken över att jag mådde piss hela tiden vi gick runt där. Jag var så himla besviken och ledsen. Sen när vi kom hem mådde jag bättre, Samuel och Elliot hade lagat tacos åt oss och vi åt och drack lite vin. Sen såg vi på första delfinalen i mello. Söndagen försökte jag verkligen starta om från början. Inte jämföra med hur jag mått tidigare, eller med andra. Bara utgå från mig själv och ta ett steg i taget. Det gick bättre. Jag var lugnare och mådde bättre. Vi gick på en långpromenad mitt på dagen och sen åkte vi på stan. Niklas klippte sig och jag strosade runt på 43:an och njöt verkligen av att må så mycket bättre. Jag kände mig lycklig. Vi dansade bugg på kvällen och det var kul. Innan jag gick och lade mig kände jag mig tacksam och det är konstigt att allting känns helt ok och jag tycker mig kunna göra vad jag vill   i världen. Sen v

Fredag den 1/2-2019 LEDSEN! Det är jobbigt. Jag tvingade mig iväg till Luleå idag. Jobbade förmiddagen där och gick ut och åt lunch med mina vänner. En dag som i vanliga fall hade gjort mig väldigt lycklig. Men det är så svårt att känna så när allting överskuggas av hur jag mår. Av tankar på hur allting börjar om från början igen. Hur det som varit en självklarhet för mig rätt länge nu, att må mycket bättre, jag inser ju nu hur bra jag faktiskt har mått, inte längre är det. När varje steg blir ett hinder. Hur ska jag tänka? Hur ska jag få tillbaka min orka och mitt engagemang. Framför allt, hur ska jag orka med ett nytt jobb när jag bara vill krypa in i ett hörn och blunda och hoppas att allting bara är en dröm. 2014 vändes mitt liv upp och ned igen efter att ha mått hyfsat bra i många år. Jag kommer ihåg rädslan och frustrationen och paniken. Då hade jag inte de verktyg jag har idag. Så jag hoppas att jag kan acceptera och förstå mina tankar och känslor bättre idag, inte öve

Torsdag den 31/1-2019 KÄRLEKEN ÖVERVINNER ALLT! Måste bara skriva ned någonting som min dotter Sofia sa i går kväll som värmde mitt hjärta så mycket: ” Mamma, jag älskar dig. Du är så snäll, frågar alltid hur vi har haft det och bryr dig om oss, sen har jag hört hur du har pratat på kvällarna med pappa om att du själv inte mår så bra. ” Kärleken svämmar över och även om jag har mått så dåligt idag att jag städat hela huset och gråtit hela tiden, känner jag att kärleken övervinner allt. Att jag kan sprida kärlek fastän jag mår så dåligt, gör mig lycklig. Förut hade jag svårt att nå ut till andra på riktigt när jag mådde såhär. Även närmaste familjen. Nu bevisar Sofia för mig att jag lyckas. Det är ändå det viktigaste. Att jag kan sprida lite kärlek och ge av mig själv. Jag och mitt innersta förändras inte av hur jag mår, jag är samma person och allt annat betyder egentligen väldigt lite. Om jag så bara kunde ligga i min säng och blinka till mina barn, skulle jag gö

Onsdag den 30/1-2019 TUFF START PÅ ÅRET! Snart är januari slut. Det har varit en tung början på det nya året. Tyngre än på många år vad jag kan komma ihåg. Det är också det jobbiga. Att man kommer ihåg och jämför och fasas och oroar sig. Skulle man bara kunna konstatera och acceptera och så var det inget mer med det skulle jag ha mått bättre för länge sedan. Men jag jobbar på det. Igår gick det inte så bra faktiskt. Men det blev många besvikelser och jag hade inte så mycket att göra, kände mig ensam och utanför. Det jobbigaste är nog känslan av att det har börjat bli jobbigt att ta mig iväg och göra saker, bara att åka och handla kan kännas jobbigt. Jag oroar mig för att jag inte ska klara av en hel dags arbete längre. Nu jobbar jag knappt någonting här hemma. Du ser, oroar mig, ältar. Gör ju inte saken bättre. Eller hur? Jag ska försöka stoppa upp tankarna när de sätter igång. Ersätta dem med en känsla av att jag kan, jag vill, jag längtar efter utmaningar och jag klarar dem

Måndag den 28/1-2019 TOPPENHELG! Helgen har varit bra. Så skönt. Igår gick jag och Niklas ut på en promenad. Vi myste och såg serier i källaren, jag åkte en snabb sväng själv till stan och fyndade några tröjor på Hm. Sen var det dans. Det var jätteroligt. Är så tacksam för den här helgen. Jag behövde verkligen lite uppåt och glädje och hopp om framtiden. Idag går det lite tyngre dock. Niklas har åkt till Uppsala och jag blir kvar här hemma själv. Det blir ganska tradigt när man är hemma hela dagen. Det är dessutom 23 grader kallt så jag lär nog inte gå ut så mycket. Dessutom har jag lite problem med knät som jag tänkte vila idag. Men jag har börjat planera mitt jobb med Västanå som jag ska göra färdigt innan jag slutar på Vattenfall så jag ska försöka vara produktiv trots allt. Det blir nog bra. Livet är inte alltid på topp. Får försöka hitta glädjen här hemma med. Ska försöka komma igång med meditationen bättre. Har blivit lite sämre med den på sistone. Då jag egentligen

Lördag den 26/1-2019 LJUSGLIMTAR! Morgon. De är jobbigast. Jag känner efter mer och jag mår sämre. Det är svårt att inte älta, bli irriterad och ledsen. Jag har mått mycket bättre efter att jag fick ett besked från Försvarsmakten. Det känns skönt. Jag försöker vara här och nu och njuta av stunderna. Igår gick jag ut och åt lunch med Peder. Jag gruvade mig lite grann innan för att jag inte mått så bra på sistone när jag varit ute på stan. Men jag mådde bra. Jag gick och strosade på Enter innan, kollade runt på kläder på Hm och den känslan, när man bara mår toppen och inte har gjort det på ett tag är oslagbar. Man är så lycklig, som i ett rus, så tacksam och glad för alla små saker i livet som känns underbart. Lunchen med Peder blev också trevlig. Ja, hela eftermiddagen och kvällen kändes jättebra. Idag ska jag utgå från där jag är just nu. Inte jämföra med hur jag mådde förra året. Sen tar jag ett steg i taget, försöker se alla ljusglimtar och spara dem i mitt minne. Så att de

Fredag den 25/1-2019 VÄNNER! Jag är så tacksam när jag inser vad många fina vänner jag har som är glad för min skull och som finns vid min sida. Både nyfunna vänner från Luleå och gamla som funnits där länge. Jag har en underbar familj som stöttar och peppar mig och jag verkar ha gjort ett gott intryck på mitt nya jobb eftersom de vill ha mig J Att jag hamnade i Luleå, fick lära mig sap och lite masterdata har lett till den här möjligheten på Försvarsmakten. Att jag vågade bjuda på mig själv ledde till att jag nu idag har fina vänner kvar. Kanske för alltid.

Torsdag den 24/1-2019 VILKEN LYCKA! Tänk vad livet kan ändra sig fort. Igår, på min födelsedag av alla dagar, fick jag så besked att det jobb som jag suktat efter och som Universum lagt fram till mig( som jag tror i alla fall) troligtvis kommer att bli mitt. Att de vill ha mig och att jag idag har varit där och gjort en säkerhetsprövningsintervju. Jag har pratat med Micke och han kommer att fixa tjänstledigt under prövotiden, vilket känns bra. Vi firade min födelsedag och mitt nya jobb igår kväll med middag, vin och efterrätt. Jag har fått tillbaka energi och glädje, nu kommer resten att följa i dess fotspår. Jag ska sista tiden innan försöka jobba hårt med Västanå, träna, gå på promenader, meditera och hitta tillbaka till mig själv igen. Jag har städat i dag efter att jag varit på intervjun i morse. Jag tar en stund i taget och har så mycket att se fram emot. Jag har varit i en svacka men jag ska ta mig upp, steg för steg. Att åter igen få tillhöra, tillföra och utveckla

Lördag den 12/1-2019 SAMMANHANG! Jag har jobbat i Heden hela veckan utom torsdag och fredag. I går jobbade jag i Luleå och gick ut och åt lunch med Christer, Jerry, Sara och Maritha. Jättetrevligt. Däremot är det så långt nu mellan gångerna jag är där att jag känner mig som en utböling. Jag vet vad jag känner och vill och tänkte bena ut det för mig själv. Att jag mått sämre och fortfarande känner mig lite ostadigare än vanligt beror på att det inte är balans i mitt liv just nu. Det är ganska osäkert och har så varit under en längre period. Jag mådde så himla bra när jag började i Luleå för snart ett år sedan. Jag var så laddad och glad och hade massor av energi. Jag kände mig trygg och utmanade mig själv att ta kontakt med människor, tro på mig själv och min person och jag växte och mådde så bra av att jag vågade. Det är det jag saknar nu. Någonstans att rikta min energi. Att tillhöra ett sammanhang. Jag har jobbat i Heden i veckan men känner mig inte som en del i deras a

Måndag den 7/1-2019 ÄNNU EN BRA DAG! Jag mår bättre. Jag har lyckats hitta en stillhet, en visshet och en acceptans som gör att jag kan låta allt vara som det är och ända leva mitt liv. Det är svårt ibland, igår kväll innan jag somnade snurrade det i huvudet och jag kände mig misslyckad, besviken. Hela dagen hade varit i en uppåtgående spiral, sen känns det som att man blir slagen till backen på en gång. Så orättvist. Fast jag vet att det går upp och ned. Den vissheten är bra. Den får mig att inse att mina besvär inte är konstanta. Jag styr inte över dem och jag är inte dålig eller misslyckad heller när jag mår sämre av någon anledning. Men jag är stolt över mig själv för att jag har lyckats ställa mig upp ännu en gång. Jag blir bättre och bättre på att släppa taget, inte hetsa upp mig och oroa mig i förväg för saker som jag tror ska hända. I dag i Heden gick det bra. Jag kunde jobba riktigt bra och jag är så tacksam. Jag behövde den medvinden för att på riktigt kunna slä

Söndag den 6/10-2019 BLICKA FRAMÅT! Igår var verkligen en bättre dag. Jag bestämde mig för att inte se mig som ett offer. Att se glädjen i det jag gjorde, inte missären i hur jag kände mig hela tiden. Jag var på stan med Niklas och Sofia, och istället för att älta hur jobbigt det kändes, att det var bra länge sedan jag kände såhär sist och vad betyder det osv, så var jag här och nu så mycket som jag kunde och fick en helt annan upplevelse. Det här att man kan göra roliga saker ändå, ger mig något. Att inte kapitulera och ge upp. Det är viktigt. Jag håller på att bli förkyld men det är en annan femma. Jag låter sensationerna i kroppen komma och gå, som de brukar. Fäster inte allt för mycket uppmärksamhet vid dem. Då stannar de inte kvar längre än nödvändigt. Jag tänker, de kommer och går…låt de göra det. I morgon börjar vi om på ny kula. Jag tänkte åka till Heden och jobba för jag trivs inte att jobba hemma. Nu med vår nya chef på plats kanske det blir trevligare där. Jag

Lördag den 5/1-2019 GO GIRL1 Idag vänder jag mitt liv. Simmar sakta upp från botten av havet. Jag ser vad jag har. Jag vet att jag fortfarande har styrkan och kraften inom mig, som vill ut. Jag är inget offer längre. Oavsett hur jag mår, kan jag göra så många saker, kan jag uppfylla mina drömmar, sprida glädje. Jag behöver inte fly från någonting. Jag är mitt eget trygga jag under ytan, under havet som stormar och låter. Jag behöver inte vara rädd för allt hemskt som kan hända när jag mår så här. Det händer bara om jag lägger mig ned och väntar på att det ska hända. Inte om jag ställer mig upp och går vidare. Sträcker på mig. Går sakta med ett lugn inombords som talar om att jag kan, att jag är stark och trygg. Här är jag och jag har så mycket att erbjuda. Det finns en mening med allt. Den här tunga perioden i jul kanske ville stärka mig, peppa mig inför kommande äventyr. Den vill tala om att ibland behöver man skakas om för att hitta tillbaka på rätt väg igen. Den som leder m

Nyårsafton 2018 SUMMERING! Sista dagen på året. Summering av året som gått: Började året med mitt livs utmaning. Jag lämnade mitt gamla jobb och det kaos som det medförde och den olycka jag kände när jag var där. Jag började på kontoret i Luleå, som kändes stort, skrämmande men oerhört spännande. Jag kände mig så stolt över mig själv när jag installerade mig i det stora kontorlandskapet. Jag hade bestämt mig för att skapa relationer. Att våga ge av mig själv. Inte skämmas för den jag är på något sätt. Jag hade lärt mig att jag har något stort inom mig, det har vi alla. Om jag är trevlig och snäll och ger av mig själv till andra, så kommer jag att få det tillbaka. Så blev det verkligen. Jobbet i sig utvecklades väl inte i den riktning som jag hoppats på. Min iver och min ambition att lära mig nytt, bli duktig på det och verkligen utveckla min kompetens dalade sakta men säkert under året. Jag fick inga riktiga besked om jag fick vara kvar, min plats kändes hela tiden som tem

Söndag den 30/12-2018 GLÄDJE! Vi for till Kanis och åkte slalom igår. Så underbar dag det blev! Nollgradigt, bra före. Adina hyrde utrustning, vi åkte, fikade och grillade när det blev mörkt och mysigt. Jag orkade jättebra. När vi kom hem, duschade jag, vilade lite grann, vi åt middag och sen spelade vi brädspel med Emilia. När de började se film efter nio gick jag och lade mig. Somnade och sov got till nu. Klockan är sju och jag är ensam uppe. Idag ska vi köpa och göra förrätten till i morgon när det är nyår. Vi   ska fira hos Anna-Karin och Tomas tillsammans med Charlotte och Mattias och ett par till som Anna-Karin känner. Det var länge sedan vi åkte bort på nyår. Det blir trevligt.

Fredag den 28/12-2018 SLUTA ANALYSERA! I går var en bättre dag. Idag blev en sämre. Sov som en stock efter flera nätter av halvdålig sömn. Ibland när jag sover för hårt kan jag vara vimmelkantig när jag vaknar. Men i morse var extremt. Jag hade bestämt mig för att jobba i mitt gamla jobb några timmar och tanken på det gjorde mig ännu mer stressad. Men jag försökte andas in och ut och ta det lugnt. Jag lyssnade på en bra ljudbok om meditation och vikten av att vara mindfull, när jag gick runt och samlade in ritningar på odlingen, det gjorde mig lugn och accepterande. Jag insåg att om jag bara gör saker sakta, lugnt och metodiskt och närvarande kan jag göra mitt jobb ändå. Det gick bra. När jag åkte hem for jag förbi affären och handlade och då kändes allting jättebra igen. Ikväll har vi ätit tacos, druckit vin och sett på film. Jag har fortfarande tendenser att älta och fundera och analysera mitt mående lite väl mycket nu på sistone. Antagligen för att jag mår så mycket sämre ä

Onsdag den 26/12-2018 GO ON! Det går upp och det går ner. Jag sover inte så bra på nätterna. Ena natten piper det i örat och andra ilar det i nacken eller så snurrar det. Vet inte vad som är värst. Vill bara kunna sova som vanligt. På dagarna är det väl ok. Julafton blev en trevlig dag trots allt. Började lite tungt men blev bättre och bättre tack och lov. Igår var en bra dag. Jag och Niklas handladen ingredienserna till smörgåstårtorna som vi ska ta med till Kent och Sonja ikväll. Vi gick på en långpromenad och fixade med tårtorna innan middagen. Jag bakade en efterrättspaj. Vi såg på en serie efter middagen, jag, Niklas, Samuel och Adina. Sen badade jag och Niklas, åt kvällsfika tillsammans och pratade. Jag mådde rätt bra hela dagen. Skönt. Idag är jag vinglig. Det är jobbigt. Fick mens i natt också. Ser fram emot att träffa min släkt i kväll. Det blir förhoppningsvis alla mina syskon med familj och pappa. Håller tummarna att jag mår bra och kan njuta till fullo. Om int

Lördag den 22/12-2018 STRAFF ELLER TILLFÄLLIG SVACKA? En tung dag. Kanske för att jag har pms, eller för att det har gått tungt lite för länge, det har varit för få ljusglimtar på sistone. Känns som om det går tungt för länge nu. Jag behöver en öppning, en ljusning. Jag ser inte de bra stunderna längre, de överskuggas av de sämre. Besvikelsen är för stor. Jag har suttit hela kvällen och pratat med Niklas om hur det känns, om hur jag vill ge upp, inte leva ibland. Han har försökt att peppa mig och få mig att må bra, men jag har bara ältat det jobbiga. Nu gick han och lade sig. Min negativa energi påverkade honom. Jag är medveten om att jag påverkar alla i min omgivning just nu och jag har så svårt för att ändra på detta. Niklas fick mig dock att inte ge upp. Att inte se denna svacka som ett straff , utan som en tillfällighet och att långsiktigt så kommer min strategi att ge mig det liv jag önskar. Jag ska fortsätta att sikta högt, att göra det jag innerst inne vill och som ger

Fredag den 21/12-2018 SOVIT GOTT! Jag sov som en stock i natt. Jag är så tacksam för det. Vaknade några gånger, men det snurrade tack och lov inte och jag kunde somna om. Känner mig dock lite seg idag. Vinglig och snurrig på samma gång. Men gårdagen blev ändå rätt bra. Jag fick en hel del jobb gjort, gick på en långpromenad mitt på dagen som gjorde susen på mitt mående. På kvällen kom Adina hem från Stockholm. Vi lagade laxfärsbiffar och potatis och tände ljus överallt. Mysigt. Ikväll ska vi gå ut och äta hela familjen på Arctic Thai för att fira att Sofia har fyllt år. Jag ska försöka njuta så gott det går av all familjetid. Det gjorde jag igår kväll.

Torsdag den 20/12-2018 ÖVERGIVEN! Jobbar hemma idag. Sov jättedåligt i natt. Min värsta mardröm, att jag ska ha snurryrseln både natt och dag inträffade. Somnade och vaknade lika snabbt av att det snurrade, fick börja om från början med att lugna ned mig, somnade till slut, vaknade igen osv. Fick panik till slut. När ska jag få vila? Vad är det som händer? Min enda chans är min inställning. Att släppa kontrollen, motståndet, gilla läget trots att det är ett gräsligt läge. Bara så kan jag gå vidare just nu. Jag får nog anta att kommande ätter blir jobbiga…men jag är ledig och kan sova längre på mornarna som tur är. Jag funderade över Gud, och bad honom om ett tecken igår kväll. Sen blev jag så här dålig i natt? Är det ett tecken? Och i så fall på vad? Att detta är vad jag förtjänar? Att han har övergett mig? Det känns nästan så. Det var länge sedan jag mådde så dåligt.

Onsdag den 19/12-2018 LANDAT LITE! Känner mig lugnare nu. Vaknade klockan kvart över fyra av att Niklas snarkade, och det började snurra i vanlig ordning. Eller som det har gjort sista veckorna. Men jag tog på mig lurarna när jag insåg att jag inte kunde somna och lyssnade på en kroppsavslappningsövning, mindfulnessövning, och den fick mig lugnare. Senaste gångerna har det bara snurrat runt i huvudet när jag försökt lugna mig med mindfulness, men nu landade jag och det var så himla skönt. Allt föll på plats. All oro som jag har känt över hur jag mått, oro när jag mått bättre kortare stunder för att det känts ovant, suddas ut. Igår kväll gick jag och Niklas ut på en långpromenad. Det var så länge sedan. Jag tror att våra promenader, som vi tagit regelbundet sista halvåret har varit oerhört bra för hälsan. Man får motion, luft, ljus och sen hinner vi prata med varandra. Har saknat det och det kändes jättebra att ta sig tid för det igen. Att våga vara närvarande med sig själv

Måndag den 17/12-2018 JAG VILL GE UPP! Sofias födelsedag. Jag jobbar hemma. Försöker slutföra dokumentationen i Heden, men det går så trögt. Det var länge sedan det gick såhär tungt. Det släpper liksom inte. Det har fastnat. Snurrar sakta…gör mig tokig. Jättesvårt att kunna fokusera. Jag kämpar med mina tankar, med mitt motstånd, känner mig uppgiven. Det brukar komma och gå, men jag är rädd att jag är den som låter den stanna kvar. Jag ger den för mycket fokus, eftersom den tar all min. kan inte göra något längre utan att påverkas. Ibland känns livet bara så hopplöst. Jag vet hur det kan vara när det är bra, jag vet hur lycklig jag kan vara. Det svåra nu är att de få ögonblick som jag mår bra nu känns obehagliga. Jag kan inte njuta av dem. Jag får panik. Jag vet att vi alla har våra ok att bära, men mitt känns så tungt ibland. Ge mig ett tecken snälla…jag har så många verktyg men känner mig som någon med tummen mitt i handen. Just nu kan jag varken jobba, läsa, se på film

Lördag den 15/12-2018 DEN ÖVRE GRÄNSEN! Väntar på släkten för vi ska fira Sofia som fyller 11 år på måndag. Vi har städat och jag har lyssnat på en ljudbok som heter ” Vägra följa John”. Den tog upp en sak som jag funderat och mått dåligt över på sistone. Känslan av att när jag mår riktigt bra eller gör saker för att utmana mig själv och klarar av det oftast får en känsla av ovärdighet och ångest. Precis som att jag inte förtjänar att må bra. Oftast får jag mer yrsel eller bara tankar om att nu mår jag för bra, nu vänder det nog. Ibland känns det nästan bättre att fortsätta må dåligt för att slippa detta. I boken kallade de detta för ”den övre gränsen” och det är ett sätt för egot att hålla tillbaka mig i ett tryggt, säkert tillstånd. En stark överlevnadsinstinkt, som inte vill att jag ska göra något utanför min komfortzon. Jag har förstått det tidigare, men det var så bra beskrivet och jag behövde verkligen få det bekräftat för mig just nu. Jag har en jobbig tid med mycket

Torsdag den 13/12-2018 DET HÄR MED TACKSAMHET! Efter regn kommer solsken. Har varit en bra dag på jobbet i Luleå. Lycklig över mina fina vänner, över lag över de människor som finns där och som är snälla och trevliga och får mig att känna tacksamhet över att jag fått vara där. Rädslan när yrseln kontrollerar mig istället för att jag bär den på min axel genom livet med acceptans och glädje över livets små gyllene ögonblick, är jobbig. Men när man kommer ut på andra sidan ler livet igen och man blir påmind om hur fint allting kan vara när man ser och uppskattar det. När man mår bra . Livet går upp och ned, men kom ihåg Ann att hur hopplöst det än ser ut så ljusnar det till slut. Alltid.

Onsdag den 12/12-2018 VARFÖR MÅLA FAN PÅ VÄGGEN? Jag har haft några riktigt jobbiga dagar. Tre dagar med mycket lutande yrsel, så att det varit riktigt irriterande att jobba, se tv och över huvud taget prata, umgås med folk. Åkte till mitt gamla jobb ändå idag för att komma hemifrån. Det blev inte bättre, men nu i eftermiddag lättade dimman och jag är glad och lycklig över att det känns bättre. Vi har klätt granen, Samuel har varit hem på mat och fika, jag njuter av de små sakerna i livet. Det finns inget härligare än när man mått så här och oroar sig för att det inte ska släppa, och sen blir det trots allt bättre. Då gläds jag åt livet på riktigt. Tänk om man ändå kunde känna så varje dag oavsett hur man mår. Varför är det så svårt, varför tar man saker för givet så lätt? Jag har inte hört något ännu från varken försvarsmakten eller Vattenfall angående min jobbansökningar. Hoppa få veta innan jul hur det blir. Blir besviken om jag inte får höra nåt från försvarsmakten åtmi

Lördag den 8/12-2018 UTMANINGEN AVKLARAD! En vecka har gått. Utmaningen, som främst bestod i att resa själv med Sofia, är avklarad. Att hitta rätt och ensam ta ansvar för oss två att ta oss till Stockholm och hem igen, gick jättebra. Jag kände mig nästan förväntansfull när vi åkte iväg, såg det verkligen som en spännande utmaning. Jag var lugn som en filbunke, läste skyltar, kollade appar, tog en sak i taget och kände mig jättestolt över mig själv att det gick så bra. Vi kom fram till Hotellet, där vi mötte upp Adina och hade en trevlig helg ihop. Igår kväll var jag på AW med mitt elvagäng på jobbet. Vi bowlade och åt och drack och skrattade. Jag är så tacksam över min tid i Luleå, där jag träffat så fina människor. Det är belöningen för att jag vågat visa vem jag är, inte skämmas över mig själv och vem jag är, vågat prata och ge av mig själv. Vilken belöning sen. Ikväll är vi bjudna på middag hos Frejas familj. Nya vänner, som vi också vunnit pga att jag vågat ta ste

Fredag den 30/11-2018 DAGEN D! Så var den här. Dagen då min största utmaning äger rum. Jag har inte mått mitt bästa på sista dagarna. Fick oturligt mens igår kväll vilket inte heller är det optimala när man ska traska omkring på stan i flera dagar. Men jag får träffa Adina, vi ska mysa, äta gott och uppleva en massa. Jag ska utmana mig själv; flyga med min dotter själv, hitta på flygplatsen själv, åka arlanda express och sen tunnelbana eller pendeltåg till hotellet. Men det kommer nog att gå bra. Ta en sak i taget, i lugn och ro, vi har ingen stress. Om jag tar mig tid att läsa skyltar och se mig omkring så löser det sig. Jag har massor av appar för flygbussar, flygplatser, tåg och gud vet vad. Sen har jag en powerbank i väskan om batteriet skulle ta slut. Men trots alla säkerhetsbälten kan saker hända och de kan jag ändå inte förutse och förbereda mig för. Om man ska leva får man ta alla risker det innebär. Att gå utanför komfortzonen innebär alltid läskigheter och otrygghet

Lördag den 24/11-2018 UTMANING! Jag är stolt över mig själv. Har haft en jobbig period av mycket jobbig yrsel, både dag och natt. Idag hade jag en utmaning framför mig. Något som jag nog hade funnit en väg ur för några år sedan. Sofia, som har börjat spela basket hade ett sammandrag här i Boden i dag. Vi föräldrar skulle göra en massa saker, som att baka, ställa i ordning i lokalen, stå i fiket, vara tidtagare mm. Saker som jag alltid försökt dra mig ur och bävat för pga min yrsel och rädsla att inte veta vad jag ska göra. Att känna sig handfallen är en jobbig känsla. Men nu såg jag detta istället som en utmaning. En utmaning som mycket väl kan ha skapat extra snurr i huvudet sista dagarna. Men det gick jättebra. Fick bra kontakt med de andra föräldrarna, kände att jag gjorde ett bra jobb och Sofia var jätteduktig på plan. För henne var det också jättepirrigt och jag berömde henne för modet att våga ställa upp fast hon bara spelat basket i några få veckor innan. Det känns s

Tisdag den 13/11-2018 SVAR PÅ JOBBANSÖKAN! Igår var jag i Luleå och jobbade. Det var med dubbla känslor. Kul att träffa vännerna och komma hemifrån ett tag. Jag fick besked från försvarsmakten. Jobbet som jag sökte var som masterdataspecialist och jag anade väl att det skulle vara svårt för mig att få ett specialistjobb. De som sökt internt hade såklart mer erfarenhet än mig och det gick till en av dem, men det är inte kört dock. Hon sa till mig att det snart skulle komma ut två handläggartjänster och att hon ville att jag skulle söka dem. Det kändes på något sätt hoppfullt. Lite jobbigt att börja om från början i processen men å andra sidan har jag redan gått igenom en intervju och de vet vem jag är och vad jag kan och vill så antingen får jag den tjänsten eller inte. Kul också att det är två tjänster, det betyder att vi blir två nya på en gång. Jag tror att det är meningen att jag ska jobba där efter jul.  Idag jobbar jag hur som helst hemifrån. I morgon åker jag til

Lördag den 10/11-2018  Å SÅ GÅR DET UPP IGEN! Jag tycker att jag har klarat av veckan riktigt bra. Jag kom upp ur gropen, som jag alltid gör, och har fått en del gjort hemma även om jag kanske inte har varit fullt så produktiv som jag brukar vara på kontoret. Jag har underbara, nya vänner och familj som stöttar mig och finns där. Det betyder så mycket. Jag har pratat med Micke och sagt att jag mår dåligt av att sitta hemma och jag kommer att jobba från Luleå på måndag. Jag har inte hört något mer från försvarsmakten förutom att det verkar ta längre tid än vanligt pg a saker som de inte kunnat förutse. Så hoppet finns kvar. Maritha har pratat med sin chef om mig, och han har också pratat med Micke om mig. Det verkar som om jag kanske har goda chanser där också. Det känns som jag sitter fast i ett väntrum och det blir aldrig min tur. Men jag har meddelat mina vänner på kontoret att jag kommer dit på måndag i alla fall och de verkar glada över det. Det värmer mitt hjärta

Onsdag den 7/11-2018 SJÄLVMEDKÄNSLA! Har suttit hemma i två dagar nu. Det är inte kul. Jag känner att jag håller på att få mer yrsel, känner mig otålig och rastlös och saknar sällskap. Den här ovissheten håller på att ta knäcken av mig. Även känslan av att jag är utstött. Men jag ska försöka hålla mig stark. Samtidigt som jag måste få känna mig svag. Utan att döma mig själv. Jag ska meditera och finna lugnet, som gör att jag lättare kan acceptera det som händer runt omkring mig just nu som jag inte kan påverka. Livet går upp och ned och just nu har jag en tung period med allt vad det innebär. Det gäller bara att ta hand om sig själv och säga:- Det är ok Ann att det går tungt, men det kommer att gå över. Det gör ju alltid det J Det svåra är när man har mått så bra en lång period, då blir det så märkbart när det börjar gunga under fötterna igen och alla gamla tankar och känslor kommer tillbaka. Just nu behöver jag egentligen inte prestera särskilt mycket och kan passa på a

Måndag den 5/11-2018 JOBBAR HEMMA! I morse hämtade jag skärmar och utrustning på jobbet i Luleå och idag har jag jobbat hemifrån för första gången på riktigt. Mitt nya bord från ikea var jättebra och det har fungerat bra att jobba hemifrån. Lite långtråkigt dock. Vad är jag tacksam för: För friheten med att jobba hemma. Jag kan pausa när jag vill, få lite gjort hemma samtidigt. Någon stans litar man på mig ändå. Vad går bra?: Jag tycker jag kan hålla mig ganska lugn trots allt osäkert. Jag försöker se det som att det som händer är meningen, och jag gör det bästa av situationen. Jag har lärt mig att inställningen är det enda man kan påverka när saker blir så här kaosartat och oplanerat. Man kan lära sig något av alla situationer och det finns en mening med allt. Vad kan gå ännu bättre?: Känner mig ändå lite rastlös och tålamodet tryter. Vill helst veta idag vad som kommer att hända med allt. Vad ska jag börja med?: Lita ännu mer på mig själv, på att jag är bra