Hej Yrsel

  Lördag den 29/5-2021  Sitter här i stugan. Det blåser lite ute, ingen sol ännu och bara några grader. Men de har lovat lite bättre framåt lunchtid så vi sitter här inne jag och Niklas och bara myser. Jag skriver inte så mycket just nu. Jag vet inte vad det beror på men ibland har jag inte lika stort behov. Kanske för att jag mår rätt bra. För mig är skrivande som en terapi. Jag pratar med mig själv och kommer alltid fram till något klokt när jag tycker mig ha hamnat i problem och huvudbry. Livet känns ganska lätt och roligt och det är bara en månad kvar till semester nu. Jag hoppas verkligen på en varm och solig sommar. Hade varit så underbart. Ibland undrar jag varför jag bor här uppe där det är så kallt och mörkt och där somrarna ibland regnar och blåser bort medan man tappert och hoppfullt väntar på att det ska vända. Helt plötsligt blåser det höstvindar och man inser att det var den sommaren det. Men det är nåt speciellt med ens rötter. Jag hör hemma här och det bekanta är det

  Torsdag den 6/5-2021  SJÄLVUPPFYLLANDE PROFETIA! Jag vet nu att det är så. Att när jag sovit riktigt bra. Särskilt utan tabletter. När jag tänker eller känner att nu känns det bra….då börjar tankarna mala och oron gnaga som om den ville äta upp mig inifrån. På kvällen har oron övergått till ångest och jag vet att jag kommer att sova sämre igen. Hur ska jag kunna somna gott och sova bra när jag känner så? Det jobbiga i kråksången är väl att jag är medveten om det. Självuppfyllande profetia skulle jag säga att det är. Hur galet är det egentligen att man vet att det är ingen annan än jag själv som skapar dessa fallgropar åt mig själv. Men jag är oförmögen att hitta en lösning, en annan utväg. Det är som att veta att om jag säger det här ordet, då kommer jorden att gå under. Säg inte det här ordet! Tänk inte på det för guds skull! Hur läskigt skulle inte det vara? För jag vet att jag inte skulle klara av att INTE tänka på ordet i fråga.  Samma sak är det med det här. Jag vet att oro

Lördag den 1/5-2021   Första maj idag. Kalla vindar som piskar och som tillintetgör den lilla värme solen lyckas frambringa. Som vanligt i valborgstider skulle jag säga. Vi har ändå varit i stugan och gjort vårt bästa för att mysa på. Jag och Niklas kom hit redan i torsdags. Isen har släppt och isflak flyter omkring i strömmarna. Det ligger kvar ca tre meter is precis vid strandkanten, men vi lyckades ändå få ned pumpen utanför kanten så att slangen räckte hela vägen upp till poolen. Vi fyllde den på torsdagskväll och på valborgsmässoafton hade den värmt upp till sköna fyrtio grader. Barnen kom på kvällen och vi grillade kött, bastade och bubblade och spelade spel. Vi avslutade kvällen med ett pussel som jag och Niklas färdigställde efter att barnen åkt hem. Idag vaknade jag vid åttatiden. Vi åt frukost och nu har vi packat ihop för att åka hemåt. Vi sitter dock och väntar in katten som är ute på villovägar. Hon brukar känna på sig när det är dags att hamna i buren, och det tycker

  Måndag den 26/4-2021  Året som nyss började har snart nått halvtid. Det är helt otroligt. Det gäller att fylla dagarna och njuta så mycket man kan så att de blir så meningsfulla och minnesvärda som det går. Det är svårt såklart, men varje morgon borde man vakna och se fram emot något. Idag tänkte jag ta mig till gymmet för första gången på väldigt länge. Jag har känt mig svag och haft lite problem med ryggen på sistone och inte vågat träna så mycket hårdare än promenader. Men nu känner jag mig redo. Ska bli kul att träna. Det är en utmaning och samtidigt mår man så himla bra efteråt. Det ser jag fram emot.     Jag jobbar hemma idag. Undrar hur länge det här ska pågå? Hade ju hoppats att det skulle ha gått över vid det här laget men tyvärr verkar det snarare tvärtom. Smittan ökar i hela Sverige och då vore det galet att återgå till arbetet som vanligt. Men jag saknar alla arbetskamrater, rutiner och fysiska möten.  I helgen har det varit aprilväder verkligen. Det har snöat, stor