Hej Yrsel

  Onsdag den 7 december 2022   Sen igår eftermiddag har jag haft stora problem med min yrsel. Som jag nämnt flera gånger tidigare så är det jobbigast när jag både har yrsel som snurrar inuti mitt huvud så att det blir jobbigt att sitta ned och fokusera och yrsel som gör mig vinglig och ostadig när jag är uppe och rör på mig. Annars kan jag välja att sätta mig ned en stund och se på tv om jag känner mig vinglig men som nu känner jag mig bara fast, har ingenstans att pusta ut liksom. I natt har jag dessutom sovit extremt dåligt p ga snurret i skallen. I vanliga fall brukar jag ändå komma till ro efter ett tag men i natt var det omöjligt. Jag somnade vid halv ett och vaknade vid fyra. Däremot har dagen flutit på rätt ok på jobbet. Jag har tränat och var hem och åt lunch och körde lite Yoga Nidra för lite avslappning. Nu känns det däremot tungt igen. Jag vet inte om det beror på att jag tränat hårt i veckan och känner mig stel i nacke och axlar eller på något annat. Jag måste bara accepter

  Onsdag den 16/11-2022   Idag var jag tillbaka till jobbet efter min sjukskrivning. Jag blev feberfri i söndags men mådde ganska dåligt ändå både måndag och tisdag. Jag hade ont i huvudet, mådde illa och kände mig allmänt seg. Men idag lossnade det och jag har känt mig som mitt gamla, pigga jag. Jag vaknade klockan tre dock, och kunde inte somna om. Igår natt vaknade jag fyra. Bägge mornarna hade jag huvudvärk som kommer från nacken och en av orsakerna till att jag inte kunde sova. Idag har jag varit ute på en promenad i det gnistrande kalla och frostiga vädret. Det var tio grader kallt, men solen sken mitt på dagen och det gör en så gott att komma ut nu när dagarna blir kortare och kortare och mörkret blir allt mer konstant. Att röra på sig samtidigt som man får lite dagsljus främjar sömnen och eftersom det inte har blivit nåt av dessa två sista veckan, hoppas jag att det är det som fattats. Jag har sovit rätt bra senaste månaderna. Ibland vaknar jag mitt i natten och känner mig pigg

  Fredag den 11/11-2022   Nästan en månad senare. Mycket har hänt. Livet känns bra, även om jag just nu sitter i min fåtölj och snorar och tycker lite synd om mig själv efter att jag testat positivt för covid igår. Vi var till London förra helgen, jag och Niklas och Sofia och Elliot. Antagligen har jag blivit smittad på flygplatsen eller bland alla människor som vi mött på sevärdheter och tunnelbanan. Jag kände mig hängig igår på jobbet men var knappt snorig så jag tänkte att det nog inte var någon fara. När jag promenerade hem från jobbet frös jag och jag tänkte att jag faktiskt känner mig precis som jag brukar känna mig när jag tar covidvaccinet. Så när jag kom hem testade jag mig och det visade positivt direkt. Jag har haft lite feber och känt mig ganska vissen, men just nu verkar ipren och alvedon i min kropp och jag orkar vara uppe. Solen lyser in genom fönstret och fastän det regnat och det fina, lilla snötäcket som föll och lade sig i början av veckan nu bara blev en halkig isba

  Tisdag den 9/10-2022   Idag var en jobbig dag. Jag har några nätter bakom mig nu när jag sovit dåligt igen. Det var rätt länge sedan sist faktiskt. I natt efter att jag ätit mina allergipiller så sov jag bra som tur är. Jag cyklade till jobbet i vanlig ordning och jobbade på intensivt med lite nya presentationer fram till vårt morgonmöte som vi brukar ha i korridoren kvart i nio varje dag. Då kände jag mig helt plötsligt jätteyr. Sådär läskigt yr som jag inte varit på väldigt länge. Det känns som om jag helt tappar balansen när jag tittar nedåt bland annat. Då får jag ångestpåslag. Kroppen reagerar på sitt vanliga sätt även om det var länge sedan. Jag kämpade på hela förmiddagen men efter lunchen tog jag på mig träningskläder och drog till gymmet. Tänkte att jag lättare skulle bli av med stressen och ångesten som alltid lägger sig som en extra belastning när jag mår såhär. Det var skönt att träna och det tog udden av ångesten och den värsta yrseln. Skönt. Jag har fortfarande mått säm

  Onsdag den 7/9-2022   Min femtioårsfest blev jättelyckad. Vi fick tom uppehåll och sol på kvällen fast de lovat ihållande regn och bara 13 grader. Vi hade förberett oss på bästa sätt genom att klä in hela altanen med presenning och ställt upp gasolbrännaren i ett hörn för värme. Inte en droppe kom det och vi fick visa upp en underbar solnedgång över älven på sentimmarna, vilket var uppskattat. Alla tog bilder och lovprisade vårt paradis. Vi fick bekräftat att det är ett fantastiskt ställe vi köpt.  Vi hade arrangerat lekar och tävlingar på lagom nivå så att alla kunde vara med och vi fick mycket beröm för den delen med.    Idag är det flera veckor senare. Jag har jobbat i snart fem veckor. Det går upp och ned och jag mår stundtals ganska pissigt faktiskt. Just nu har jag en period av både gung och snurr och i morse när jag cyklade till jobbet kände jag mig rätt så uppgiven. Niklas är på kurs i Stockholm, efter att han jobbat hur mycket som helst pga en orförberedd övning. Första gång

  Onsdag den 3/8-2022   Snart är semestern slut. Det har varit en hektisk sommar full av flyttar och allt vad det innebär. Vi har hunnit med några korta svängar till stugan och för mig har det varit livsviktigt för det är där som jag kan koppla av på riktigt. I lägenheten har det hela tiden funnits projekt och jag har inte funnit ro i kroppen när vi varit där. Sakta infinner sig känslan av hemma även här och nu har vi fått så pass i ordning att jag lättare kan sätta mig ned och inte göra någonting. Just nu förbereder vi mitt 50-årskalas som vi planerat för mina närmaste vänner i stugan. När jag mår bra och min energi är på topp så ser jag så vansinnigt mycket fram emot detta. Jag älksar att planera, förbereda och ställa i ordning. Men sista tiden har jag mått lite sämre och vissa perioder riktigt dåligt. Då är det jobbigare att glädjas och orka ta tag i det som behöver göras. Allting blir så mycket tyngre och det fungerar bäst att göra sakta och en sak i taget. Det är ju egentligen sun

Femtio!  Att fylla femtio är i sig själv ingenting Det är mera känslan av att ha mindre kvar Att vara på dösidan kan ge en ett sting Nu gäller inte: ” Den som spar han har” Jag känner att åldern har gjort mig vis Kanske en klyscha men det är faktiskt sant Jag har slutat skämmas över en högljudd fis Å jag lyssnar lite stolt till epitet tant Jag föredrar kvalitet framför kvantitet Jag njuter mycket mer i stunden Vågar mer av mig själv att ge Inte lika läskigt längre att klappa hunden Om jag kan undvika att bli bitter och sur Utan omfamna livet varje dag Då anser jag mig lycklig med tur För innerst inne är jag ända JAG

 Fredag den 15/7-2022 Idag skriver vi på kontraktet för husförsäljningen. Huset står tomt och vi har varit där för sista gången, åtminstone som ägare. Jag stod kvar en stund i hallen och försökte känna mig lite nostalgisk eller sorgsen men jag kände ingenting. Det är ett kapitel i livet som tagit slut och jag ser fram emot det nya. Jag känner lättnad över att slippa fundera över allt jobb som har med huset att göra och tycker att huset ska få det jättebra med den nya familjen. Minnena har vi i våra hjärtan och vi har massor av bilder att se tillbaka på när vi vill minnas extra tydligt. Vi har fått det jättefint i lägenheten och även om det är långt ifrån färdigt ännu så kan vi bo och leva här nu och jag är riktigt nöjd över hur vi fått i ordning det till slut.  Här kommer lite bilder från lägenheten.

    Torsdag den 7/7-2022   Nu har vi flyttat in i lägenheten. I morgon ska vi tömma huset helt och hållet inför städningen som vi beställt till på måndag. Det har varit fulla dagar de sista två veckorna. Vissa dagar har jag gått och stått och knappt suttit ned på hela dagen. Knän och ben har värkt när jag gått och lagt mig. Men nu börjar vi får ordning på allt och det känns riktigt bra. Visst kommer det att kännas konstigt när vi lämnar huset för gott nästa vecka men samtidigt känns det så rätt att ha tagit beslutet att flytta. Nu kan vi börja en ny era som innebär närmare till jobbet, ingen snöskottning på vintrarna, ingen gräsklippning på somrarna,ingen  ångest över fasad som måste målas, altan som borde göras om eller tak som måste bytas. Nu lämnar vi med varm hand över huset till Gloria och Anton och deras två barn. Dessutom älskar jag den här gamla lägenheten med de bägge vita kakelugnarna, de fina, gedigna trägolvet i fiskbensmönster, jungfrukammaren och pigingången på ena sidan.

                 Torsdag den 2 juni 2022   Det är alldeles tyst i huset. Niklas jobbar kväll och vi har precis ätit middag jag, Sofia och Samuel. Vi började diskutera Sofias fortsatta skolgång på gymnasiet men hon tyckte tydligen inte att det var nödvändigt och blev lite sur. Samuel hade åsikter om hur jag pushade henne och trött som jag är efter att ha sovit halvbra två nätter i rad så tappade jag också humöret. Just nu njuter jag faktiskt av bara vara själv och det är alldeles tyst. Ute är det blåstigt och regnigt men just nu känns det bara mysigt att sitta inomhus och inte göra nåt särskilt. Det har varit ganska bråda dagar, både på jobbet och hemma med en flytt som stundar och en ny befattning. Ibland vill jag bara vara ifred när jag kommer hem från jobbet. Jag vill stå I köket och laga mat samtidigt som jag lyssnar och ser på en serie på telefonen. Det är min avkoppling. Men oftast kommer barnen och pratar och jag förväntas vara där. Såklart vill jag det men samtidigt måste jag få

                Fredag den 13 maj 2022   Det är konstigt hur allt faller på plats. Precis som att lägga ett pussel från min barndom som jag lagt hundratals gånger redan. Det går lätt och känns rätt. Idag blev jag erbjuden jobbet som masterdataspecialist som jag och trvå andra på min sektion har sökt. Jag var helt övertygad om att jag inte hade någon chans alls eftersom de andra två både har jobbat mycket längre än jag har och deras arbetsuppgifter idag innefattar mycket mer ansvar och kompetens än mina. De borde båda redan ha tilldelats en tjänst som specialist för de arbete de gör så för mig och många andra var jag nog ingen konkurrens ens. Men min chef kallade in mig i morse och överraskade mig helt och hållet med att avslöja att hon tyckte att jag skulle få tjänsten. Hon hade pratat med andra ( hon avslöjade inte med vilka) och tyckte att jag var duktig och noggrann och att hon trodde på mig. Det skulle såklart innebära att jag måste ta ett kliv framåt. Jag fick på mig några timmar

  Tisdag den 3/5-2022   Det är hockeymatch mellan Luleå och Färjestad. Det är final och jag vågar inte titta. Så har det alltid varit för mig. Jag engagerar mig för hårt och blir så frustrerad och besviken när mitt lag förlorar att det är inte är värt det. Lite trist och man kan ju tro att all övning med mindfulness skulle ha gjort mig lugnare. Men med mindfulness sänker man garden lite grann. Man ser inte allt svart eller vitt och kämpar inte lika hårt för att ha rätt. Det är egot som vill ha rätt, som vill vinna till varje pris. Men om man ser en hockeymatch på det sättet så blir det inte heller lika lustfyllt när de vinner. Man måste liksom investera lite känslor i spelet för att få ut nåt, det blir bara lite för mycket för mig, så jag avstår istället. Nu blev det ett lite för långt inlägg om mig som dålig förlorare.    Till något annat väldigt roligt. Vi har sålt huset. En vecka efter vår första kontakt med mäklare, var huset sålt. Det har gått så oerhört smidigt och bra att man kn

  Måndag den 18/4-2022   Nu var det bra länge sedan jag skrev dagbok. Det har hänt en del och det beror på flera saker att jag inte skrivit något. Dels har jag varit på kurs i Stockholm i fyra veckor och inte haft allt för mycket tid på kvällarna, och dels har jag inte haft samma behov av att skriva av mig. Jag har dessutom de sista halvåret drabbats av nåt som man kanske skulle kunna kalla för skrivtorka eller i mitt fall dåligt självförtroende. Det känns som att allting som tidigare rann ur mig så fort jag satte mig ned vid tangenterna, numera fastnar och det blir bara ett bedrövligt och plågsamt resultat. Så tycker jag. Som att min musa har dött. Jag vet inte vad det beror på men jag har helt plötsligt fått svårt att skriva texter. Det som alltid gått som en dans för mig. Nåväl, jag försöker hitta tillbaka till mig sjäv och mitt skrivande. En början är trots allt att skriva  Det är sista dagen av påskhelgen idag. Det har varit ett fantastiskt vårväder och vi har umgåtts hela familj

                 Lördag den 26/2-2022   Jag känner mig ledsen och hjälplös över det som nu sker i Ukraina. Jag är samtidigt väldigt tacksam för allt som jag har i mitt liv. Att jag bor i Sverige och inte personligen drabbas av krig eller katastrofer. Det närmaste en kris jag upplevt i mitt liv är pandemin, som nu förhoppningsvis är på väg att ebba ut. Som tur är har vi inte behövt rusta oss inför katastrofer eller krig i Sverige. Vi har ingen bra beredskap men sakta börjar vi vakna upp till en hårdare och kallare verklighet även vi. Det är närmare nu och vi skakas om och berörs av de som drabbas. Vi oroar oss för att det ska hända oss. Jag hoppas och ber att rättvisa ska skipas och att Putin, som är ansvarig för all död och förödelse, ska få sona sitt straff på ett eller annat sätt. Jag tror att godhet vinner i slutändan. Jag tror på kärlek.  

             Fredag den 18/2-2022   Skriver här i fredagsruset efter två glas vin till maten. Den här veckan har varit både bra och jobbig. Jag har haft sömnproblem några nätter då jag vaknat mitt i natten utan att kunna somna om. Då växer ångesten och lägger sig som ett extra lager av obehag och hindrar mig från att slappna av och sova fastän jag annars hade kunnat det. Men tabletterna som jag brukar använda, lergigan, fungerar rätt bra ändå och i natt har jag sovit som en stock. Däremot har jag varit snurrigare än vanligt istället. Det drar åt vänster hela tiden. Det brukar komma och gå under dagen men idag har den hållit i sig konstant. Då blir det jobbigt. Nåja. Jag är samtidigt nöjd och tacksam. Livet i övrigt är helt perfekt. Det är helg och vi ska till stugan i morgon. Vi ska åka skidor, mysa, basta och se mello. Nästa helg ska jag fira min födelsedag med släkten. 

              Onsdag den 16/2-2022   I natt vaknade jag klockan två och kunde inte somna om. Jag slumrade till lite grann emellanåt men inte sammanhängande och länge. Det har dock fungerat bra idag. Jag har varit pigg, trots att jag tog tredje vaccinsprutan igår. Att jag vaknar mitt i natten och det känns som om det är morgon har oroat mig och jag har väl tänkt att det antagligen är klimakteriebesvär. Jag vet många som lider av just detta som är i klimakteriet. Det jobbiga med detta i så fall är att det känns som att jag inte kan göra något åt problemet. Det är inte längre något tillfälligt övergående utan styrs av bortfallet av hormoner som jag inte kan påverka alls. Den känslan är inte skön alls och den hjälper mig inte att komma ur situationen. Så jag väljer att se det som en tillfällighet. Jag accepterar att det är som det är och jobbar vidare på mina strategier. Ikväll ska jag ta allergitabletterna och då brukar det inte vara något problem. 

             Onsdag den 9/2-2022   Jag har ont i nacken. Som vanligt när jag tränar så är det nacken som tar stryk. Gör jag övningar för ryggen, benen eller armarna spelar ingen roll. På nåt sätt lyckas jag spänna axlarna och nacken så att jag får problem efteråt. Hur gör man alltså? Nu har jag försökt vara konsekvent med mina övningar, som sjukgymnasten gav mig förra veckan. Jag vill verkligen komma igång med träningen och genom att börja försiktigt med rätt övningar träna upp coren ordentligt. Men jag ska inte ge upp. Det borde ju gå över efter ett tag. Sista nätterna har varit lite jobbiga. Jag har somnat gott på kvällen men vaknat alldeles för tidigt och känt mig pigg. Jag har haft svårt att somna om. När klockan är fyra, halv fem är det nästan ok men i natt vaknade jag klockan tre!! Det är inte ok. Jag slumrade bara en stund dessutom. Jag har varit pigg hela dagen så än så länge har det inte påverkat mig.  Idag öppnar Sverige upp igen efter pandemin. Samtidigt är smittspridingen s

            Torsdag den 3/2-2022   Idag har jag jobbat hemifrån och fått massor gjort. Jag har varit uppslukad av ett ärende som landade på mig igår innan jag gick hem från kontoret och det är kul med utmaningar som man känner att man klarar av och växer med. Nästa vecka öppnar samhället upp igen efter en fjärde våg av covidsmitta. Nu verkar pandemin äntligen se sitt slut. Omikron smittade så snabbt och har varit så pass lindrig att vi fått flockimmunitet samtidigt som viruset inte längre klassas som samhällsfarligt längre. Vi kan pusta ut och jag gläds verkligen över att allt blir som vanligt igen. Det jag har upptäckt är att för vissa är detta något skrämmande. Kanske har man tillbringat allt för lång tid innanför hemmets fyra väggar och en tillbakagång till ett mer socialt och öppet liv känns läskigt och ovant. Kanske trivs många med att arbeta hemifrån med ett mer fritt och avslappnat arbetsklimat. En liten del av mig har tyckt att det varit tryggt och skönt att bara vara familjen,

                 Lördag den 29/1 2022   Härliga helg. Även om jag just nu tampas med sömnproblem så försöker jag fokusera på det som ändå är bra. Det är många saker. Jag somnade trots allt strax efter ett och sov till halv åtta. Det hade kunnat vara värre. Katastroftankarna, som snurrar då och där mitt i natten när allt känns hemskt och stort och traumatiskt vill gärna få mig att tro det. I fallande snö fick jag så äntligen möjlighet att pröva mina nya skidor. Det var 15 grader kallt och precis sådär så att man ser rosig och frisk ut när man kommer in igen. Vi körde en liten bit in i skogen ovanför stugan och följde sedan en skogsväg ner mot älven. Vi tog av oss skidorna för säkerhets skull och det var tur. Jag hade nog inte klarat av att stå på skidorna i den nedförsbacken   Sen skidrade vi på älven fram till vår stuga. Det var mycket jobbigare än jag trott. Även om vi höll ett lugnt tempo var det konditionskrävande. Men ett toppensätt att få komma ut i naturen och samtidigt få lite

Onsdag den 26 januari 2022   Nu jobbar vi hemma igen. Som tur är har jag möjlighet att komma in i systemet och har en del som jag kan göra, i motsats till förra våren. Dagarna går framåt även om jag hellre hade varit heltid på arbetet. Men nu är det som det är. Smittspridning är värre än den någonsin varit tidigare med den här nya varianten som kallas omikron. Enligt den sista rapporten har nästan en halv miljon smittats senaste veckan. Det som är bra är att då får vi snart flockimmunitet och dessutom verkar viruset ha blivit svagare och mindra farligt.  I övrigt mår jag ganska bra. Jag återhämtar mig efter operationen och egentligen borde jag kunna träna som vanligt nu tre månader eferåt men jag känner mig lite osäker på tyngre lyft och sånt eftersom jag känner av det i  framför allt mina bäckenbottenmuskler. Jag ska till sjukgymnasten nästa vecka för att kolla upp ländryggen, som jag har problem med och då tänkte jag passa på att få ett kommaigångprogramm efter operationen också. Så

 Torsdag den 13/1-2022  Det var ett tag sedan jag skrev. Jag vet inte varför det inte har blivit av. Dagarna går fort och på kvällarna gör man inte så mycket. Jag mår ganska bra ändå. Inget nytt som händer direkt. Jag har köpt turskidor idag. Jag har funderat på det ett tag och vi har varit på XXL och kollat in ett par tidigare men jag blev lite snål och har inväntat ett bättre pris. Igår såg vi att samma paket som vi tittat på nu låg ute på kampanj. Eftersom Emilia jobbar där slängde jag ut en fråga till henne, om det fanns några kvar i butiken och hon var så snäll att hon tog hem ett par skidor med bindningar till mig redan i kväll. Pjäxorna i min storlek var slutsålda, så jag har beställt dem separat på nätet. Nu ser jag verkligen fram emot att åka ut i skogen eller på älven när vi är i stugan. Vi har liksom saknat nåt att göra ute på vintern eftersom vi inte har skoter, som de flesta andra har. Nu kan vi åka på tur. Niklas har skidor från sitt jobb som tur är, för de är inga bill

 Måndag den 3/1-2022 Lite sämre...  Idag har jag jobbat första dagen efter julledigheten. Det har varit ett otroligt bra jullov. Jag brukar ofta må lite sämre den här tiden på året men i år är ett undantag. Jätteskönt. Idag är dock en dag då jag helt plötsligt lider av mycket mer yrsel. Det känns alltid jobbigare när man har en lång period bakom sig då man mått bättre. Nu har jag chansen att träna på att fokusera på livet istället. Det är svårt att inte hamna i mörka tankar kring mitt mående och bli lite oroad över varför och hur länge. Suck och stön. Det är nu jag bör se vad jag kan göra och inte förstora det jobbiga. Livet är som sagt inte bara en dans på rosor. Jag ska hålla fast vid meditationerna och att vara tacksam.