Söndag den 2/6-2019
TILLBAKABLICK!


Söndag morgon. Jag känner mig trött. Jag känner mig också less på att den här jobbiga yrseln på morgonen, som återkom efter jul och som blev bättre när jag började jobba igen, kommit tillbaka. Jag känner mig överlag sämre. Det känns tungt. Sorgligt. Jag ska inte säga att det känns jobbigt hela tiden. Under dagen går det upp och ner och under uppperioderna lever jag till fullo och fylls av energi igen. Men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det andra stunderna. Jag kanske vet innerst inne, men jag orkar inte riktigt. Att börja om hela tiden sliter på mig. När ska jag kunna slappna av och bara leva? Gör jag något galet? Hela förra året när jag var i Luleå mådde jag så mycket bättre än såhär? Vad var annorlunda då? Pressen? Mitt självförtroende? Lusten? Eller är det bara slump? Jag tror inte på slumpen. Jag tror på ödet. Att det finns en mening. Jag har trott ett det här jobbet är menat för mig av någon anledning. Men om det var helt rätt skulle jag inte må toppen då? Jag vet inte.

Sen när jag tänker efter så är det lite mycket hela tiden. Det tar nog mycket kraft från mig att lära mig allt som jag ska lära mig på jobbet. Jag har aldrig varit på ett jobb som krävt så mycket av mig. Det var därför det fungerade så bra i Heden. Det var lugnt och ingen press. Nästan för lugnt ibland. Men jag behövde det efter min långa sjukskrivning. Nu gör jag saker som jag vill och längtar efter. Att utvecklas, våga ta ansvar och tvingas planera in aktiviteter oavsett hur jag kommer att må. Jag utmanar mig själv mer än jag egentligen förstår. Jag går utanför min komfortzone varje dag. Jag kryper inte undan lika mycket, undviker inte. Jag försöker följa mina livsmål. Fastän det är jobbigt ibland. Sen planerar jag och fixar hemma, inför stughelgerna mm. Mitt huvud går på högvarv. Jag måste bli bättre på att dela ansvar här hemma. Från början när jag började mitt nya jobb var jag så glad över att orka vara där åtta timmar per dag, att jag fått en egen arbetsplats, nya arbetskamrater, fys på arbetstid. Nu är det självklart, som det alltid blir efter ett tag. Nu har jag landat. Jag har fortfarande mycket att se och vara tacksam för. Jag lär mig nytt varje dag. Jag trivs i gruppen. Jag reser i jobbet. Jag slipper konflikter och psykopater. Jag ska försöka se det som är bra. Det jag har. Hitta tillbaka till mediationen. Jag har undvikit även den på sistone. För det känns som om jag blir sämre då. Jag är rädd för att hitta mig själv just nu, för att jag inte riktigt vet vem jag är.

Nu är det kväll. Det blev en bra dag idag trots allt. Har hunnit otroligt mycket. Började städa efter att jag skrivit i morse, lyssnade på ljudbok om medveten närvaro och fick ett lugn inombords. Tog en sak i taget. Sen åt vi lunch och åkte till Luleå, jag, Niklas och Sofia. Jag hittade lite kläder att ha till nästa vecka när vi ska åka till Stockholm. Sen har vi handlat, lagat mat och varit på en långpromenad. Jag har inte hunnit meditera ännu, få se om jag hinner. Men jag har bestämt mig för att hitta tillbaka till mindulnessövningarna igen. De är viktiga för mig.