Måndag den 6/1-2020


Vaknade i morse, gick upp på toa och jag upptäckte att jag blödde. Känner mig ledsen och besviken och uppgiven. Känner mig yrsligare. Efter att jag duschat och gått upp tänkte jag på det där om att ha rätt inställning till saker och ting. Att inte måla fan på väggen, som jag precis gjort. Jag tänkte innan att det här året säkert skulle bli ett pissår där jag har jätteproblem med blödningar och operationer och komplikationer. Sen kom jag att tänka på Lilian på mitt jobb som har jätteproblem med sin rygg. Som har så svåra smärtor att hon måste äta jättestarka tabletter för att fungera. Hon kan varken stå, sitta eller ligga länge utan att få ont. Jämför jag med henne är ju detta ingen fara. Jag fungerar, har inte ont hela tiden, och det finns ju en lösning om jag vill. Så jag bestämde mig för att acceptera och göra det bästa av situationen. Det kändes bra. Jag mådde bra. Sen gick vi ned och kollade på en serie på Netflix jag och Niklas, som vi har gjort de senaste mornarna. Efter det hade vi planerat att åka och träna. Så blev jag sådär äckligt dizzy, sådär som jag blir ibland när jag får svårt att fokusera, blir yr och vinglig. Sådär jättejobbigt. Typiskt. Nu känner jag mig verkligen inte stark och kapabel. I morgon börjar jag jobba och jag får ångest. Hoppas verkligen att detta går över idag. Att det är tillfälligt.

Nu är det kväll. Snart dags att gå och sova. Sista natten på det här jullovet. Även om det blivit vingligare nu mot slutet har det i det stora hela varit en fin julledighet. Jag har mått bra och kunnat njuta av många härliga stunder. Som idag. Fast jag inte mått på topp. Jag har sett Farmen med Sofia. Njutit av att dela någonting med henne, sida vid sida. Krama hennes hand, pussa hennes kind. Jag har pusslat ihop en fiffig lista i excel för recept och matlistor. Så att jag enkelt kan skriva ihop en matsedel för veckorna då vi inte har Linas matkasse. Jag känner mig stolt över mig själv för att jag kommit på detta själv. Har lagt ned en del tid på detta i jul. Jag har verkligen tagit fasta på det jag lärt mig om att hjärnan är plastisk och att alla kan lära sig och utvecklas oavsett vem man är. Det handlar om vad man säger till sig själv. Vad man tror att man kan. Jag har lärt mig Europas länder och huvudstäder och och även fått ett mycket bättre hum om hur världskartan ser ut. Jag försöker lära mig något nytt hela tiden och det är fantastiskt. Nu har jag hela våren framför mig på jobbet, där jag kommer att lära mig nytt hela tiden. Jag ska verkligen ta mig an utmaningar med glädje. Våga bryta ny mark för mig och även när det gungar under mina fötter ska jag känna mig stark och trygg och kapabel. För det är jag. Bara se vad jag klarat av förra året.