Hej Yrsel

Tisdag den 23 januari 2018 MITT NYA JOBB! Min födelsedag. Idag ska jag åka till Vuollerim i 25 graders kyla, utan motorvärmare. Jag känner mig yr och vinglig. Det blir extra jobbigt då. Försöker vara stark och positiv. Har så mycket framför mig nu som kommer att ta kraft av mig. Det är svårt att inte tappa kontrollen när man mår såhär. Att försöka tänka: - Det kommer att gå fint. Det ska bli spännande att se vad jag ska få jobba med. Har ju knappt någon aning. Det känns lite jobbigt att jag inte har nåt att göra just nu. Känns ju konstigt att vara hemma halva dagen, men på kontoret har jag ju varken program eller behörighet så det känns lite tråkigt att bara sitta. Men det blir väl så i början. Det blir bra ska du se, Ann. All kärlek till mig själv för att jag vågar detta. Många tycker att jag är modig. Jag väljer att göra det här fastän det blir jobbigt och vänder upp och ned på min värld. Igår var en bra start. Kändes positivt. Jag tänker på det. Nu är jag hemma. Som tur ä

Lördag den 20 januari 2018 MODIG! Tankarna har väckt mig flera gånger i natt. Konstigt att de snurrar på även när man sover, eller så går de igång direkt som jag vaknar till lite grann. Tankar kring det nya jobbet, hur det kommer att bli, det läskiga, otrygga med hela situationen gör sig påmind. Jag tänker tankar som: - Vad har jag gjort? Vad tror jag egentligen att jag är för nån? Samtidigt vet jag att det är såhär det ska vara. Det är så skönt när man kan distansera sig till tankarna och förstå att det är normalt att reagera såhär. Det behövs för att göra förändringar såhär stora. För mig är det verkligen stora. Jag som stängt in mig i en liten, liten värld där det knappt funnits fönster att titta ut genom. Nu har jag sparkat ned ena väggen. Å samtidigt som jag känner mig blottad, otrygg så känner jag mig fri, jag får äntligen luft, mitt liv kommer att bli spännande och roligt igen. Jag måste inte gå igenom alla dagar på samma sätt, med samma tunga sinne. Att jag är orolig,

Våga hoppa bara blunda Känn hur pirret fyller magen Nya tider snart ska stunda Känn hur färden gör dig tagen När du landar känns allting bra Det var värt vartenda möda Det är såhär ditt liv ska va Energier som fritt får flöda

Söndag den 7 januari 2017 ATT LYSSNA INÅT! Snart börjar veckan när förändringen sker. Kanske därför som jag är lite yrsligare än vanligt. Förutom att jag har varit chaufför till alla i dag har jag inga större förpliktelser. Har sett på Downton Abbey och läst bok. Boken handlar om att fånga sin själ, lyssna på sin intuition. Det tycker jag är svårt. Jag har förstått att den som är medveten om tankarnas strida ström, till exempel under meditation, är själen. Jag har blivit medveten om egots oroande tankar, som försökt få mig att inse att den här förändringen som jag håller på att genomföra kanske inte är så bra för mig. Den vill behålla mig i den här trygga men tråkiga bubblan. Men jag SKA ta mig ut ur den. Min själ hör egots röst och jag låter den surra på, utan att bry mig. Visst kommer det att bli pirrigt, kanske ovant, läskigt, egot kommer att tala om för mig att jag inte duger, inte kommer att klara av mina nya arbetsuppgifter, att jag borde ge upp. Det vet jag. Men min sj

Lördag den 6 januari 2018   Det börjar närma sig nästa vecka. När jag får veta vad jag ska göra, när och hur. Jag måste erkänna att även om jag försöker se det som positivt och roligt och inte tänker så mycket på det så finns det där i bakhuvudet som ett oroande fladder, som gör sig påmind då och då. Det vore väl konstigt annars. Jag ska klippa mig på måndag. Mitt nya jag. Inifrån och ut. Jag mediterar just nu efter ett program där man ska bli medveten om vilka tankar som ploppar upp hela tiden. Det är spännande. Förut har jag bara varit medveten om att jag hela tiden har tankar, som jag försöker släppa, men nu har jag blivit medveten om vilka sorts tankar jag har. Vilken spellista jag har. Idag till exempel kände jag mig lite orolig och yrslig på morgonen. Extra spännande att meditera. Oftast vil jag inte det då eftersom det är obehagligt att komma närmare min yrsel på något sätt. Nu gör det mig lugnare för att jag känner att det är bara jag där bakom, lugn och trygg. Tank

Nyårsafton 2017 ATT GÅ EMOT SINA KÄNSLOR! Sitter på jobbet i fikarummet. Jag har jobbat färdigt men njuter en stund av lugnet innan jag drar hem igen. Vi ska ha folk på middag ikväll. Tidigare hade jag aldrig dragit igång något sådant när jag jobbar och jag erkänner att det känns lite jobbigt just nu. Men jag får ju fara när jag vill i morgon, jag är ju min egen chef. Detta är en utmaning. Detta är något jag hade gjort utan yrseln, tveklöst, det hade gett mig glädje. Att få umgås med vänner, äta gott. Därför gör jag det. Rädslan finns där att jag ska bli så yr och när jag måste vara uppe så sent blir det jobbigt. En massa förväntansångest. Jag försöker se förbi det. Se det trevliga, inte det jobbiga. Ta en stund i sänder. En utmaning. Jag utmanar min rädsla, bryter min begränsning och sen tänker jag inte vara glad bara över att jag klarat av det utan för att jag faktiskt fått ut något bra av så många stunder jag kunnat.

Fredag den 29 december 2017 Å VEM ÄR JAG DÅ? Det känns tomt inom mig. Framförallt när jag är på jobbet. Jag har alltid känt engagemang och driv när jag varit där. Nu vet jag inte vad jag känner. Jag har ont i kroppen, är less och ledsen över hur allt har blivit. Jag vill bara gå vidare. När jag kommer hem känns det också lite tråkigt. De andra är lediga och är fulla av liv. Jag känner mig så trött, har ont. När Niklas frågade mig vad jag ville göra när jag kom hem så tänkte jag: Jag vet inte. Jag vet inte vad jag vill göra om jag ska göra något som jag tycker är kul. Det är tragiskt. I det hänseendet   har jag fortfarande mycket att utveckla. Vem är jag? Vad vill jag?

Måndag den 28/12-2017 PRESTATTION! Nu närmar det sig ett nytt år. Idag har jag jobbat första dagen på en vecka. Blandade känslor. Jag har ju varit själv, förutom vår gulliga städerska som bjöd på fika. Det är skönt att vara själv men jag känner inget engagemang längre. Dels för att jag inte vet om jag ska vara kvar så länge till och dels för att jag är så less på stället. Jag har ingen lust längre. Därför måste jag nog bort därifrån. Det är nog mitt tecken på frågan jag ställde mig. Om jag gör rätt att sluta? Om jag hade fått föreslå några förändringar och fått igenom hur jag vill jobba i framtiden, kanske jag hade stannat men jag orkar inte bry mig. I går och i morse har jag mått lite sämre. När jag gick ut och rondade lyssnade jag på Eckhard Tolle, min guru. Fast jag lyssnat på hans böcker flera gånger kommer jag till nya insikter hela tiden. Idag kände jag verkligen glädjen i varandet, nuet, hur viktigt det är att acceptera som det är och hur jobbigt det än må kännas så är

Annandag jul 2017 TACKSAM!   Igår var en fin dag. En dag att tacksam för. Jag känner att jag har något heligt inom mig. Jag tänker på den dagen jag träffade Niklas för första gången. Jag skrev i min dagbok och bad om att träffa mitt livs kärlek. Någon visste om att han skulle bli helt rätt för mig. Att han skulle stå vid min sida och stötta mig. Tänk det är 27 år sedan den här månaden. Det kan inte vara en slump. Jag ber att mitt liv fortsätter på den här vägen, som jag har börjat gå. Där jag lever upp mer och mer. Där jag finner mig själv, inte gömmer mig, inte grämer mig, är bitter, ledsen, arg över hur det aldrig kan bli. Jag vill fortsätta se mitt liv som ett äventyr, som att något spännande kan hända, vad som helst nämligen. Jag skapar mitt liv själv. Jag vågar. Nu kan jag även känna att det finns någon där bred vid mig som håller min hand och som vet vad som är bäst för mig. Idag kommer min bror och hela hans familj hit på smörgåstårta och fika. Vi firar jul och Sofi

Juldagen 2017 LJUSET! Gårdagen var både bra och dålig. Den började bra. Vi åt frukost tillsammans, öppnade paket runt bordet en och en och gjorde oss i ordning att åka till pappa. Där fikade vi och åt gröt och barnen öppnade lite paket. Pappa fick också paket. Men jag såg på pappa att han inte mådde bra. Han är inte sig själv och det gör ont. Han är påverkad av all medicin som han tvingas äta. Vi avslutade och åkte till graven för att tända ett ljus hos mamma. Det var kallt och hennes gravplats var helt översnöad. När vi åkte därifrån kändes allting bra. För bra. Julafton är en dag när jag sista åren har mått dåligt. Riktigt dåligt. Om det är antiklimax för de flesta så är det för mig ännu värre. Jag vill må bra då. Det är som att önskan att må bra överskuggas av oron att må lika dåligt som tidigare år. I bilen till Linda tänkte jag nog att det är bra nu men sen….jag mediterade i bilen med mina nya, fina hörlurar och sen när vi kom fram så mådde jag så där dåligt som jag ofta

Dan före dopparedan 2017 PEPP! Allt är städat, klappar inköpta och inslagna, hyfsat lugnt i huset. Ikväll tänkte vi ha lite familjemys. Först tänkte vi spela bingolotto, men det har vi ju aldrig gjort så vi tänkte kanske se nån film ihop istället eller spela nåt spel kanske. Tankar idag: jag är inget offer för omständigheter. Jag tar ansvar för mitt eget liv. Jag vågar prova nya saker för att utvecklas och för att jag egentligen är en person som tycker om ombyte, utveckling, utmaning. Jag har så mycket som jag lärt mig det senaste året som jag vill prova på. Kan jag gå så långt jag själv vill? Har jag en inneboende kraft, som jag stängt inne? Genom att reagera annorlunda på omständigheter, genom att tro på mig själv, att jag duger, att jag kan, att jag faktiskt är intressant, trevlig och någon att lita på. Jag ska försöka att inte klaga. Varje gång jag upptäcker att jag är på väg att klaga över något ska jag fundera om jag kan säga det på något annat sätt, om jag kan bara