Onsdag den 30/10-2019


Det har varit bättre fart på jobbet i veckan och jag har mått bättre. Det är roligare och jag känner att jag utvecklas. Det går liksom i stötar. Ibland känns det som att jag inte fattar någonting, och sen helt plötsligt så ramlar poletten ned och det känns som jag är hyfsat med i alla fall. Det har blivit så oerhört mörkt på sistone. Hade glömt hur fort det går. Känns nästan klaustrofobiskt att det blir såhär. Jag känner mig instängd. Jag sov inte bra i natt. Hela veckan har jag somnat supertidigt, varit så himla trött. Men igår när jag skulle gå och lägga mig fick jag värsta ångesten, de där katastroftankarna om att inte kunna sova. Minnen från jobbiga, vakna nätter smyger sig på. Men jag gick upp strax efter tolv och tog en ipren och efter det somnade jag nästan direkt. Är så tacksam för det. Jag fick mens i morse, så det var säkert det också. Jag vill försöka hitta ett verktyg att använda mig av för att kunna bryta den onda cirkeln av tankar och känslor, som är så förknippad med julen för mig. Så många jullov, som varit mörka och vingliga och tunga för mig. Det är svårt att inte koppla ihop tiden, som är så signifikant som julen är, med känslor av obehag och ångest och olust. På något sätt måste jag hitta en inställning som jag kan inta, eller ett miljöombyte eller göra något helt annorlunda än tidigare jular för att lura, bryta trenden. Jag ska fundera på det.

Ute snöar det för första gången i år på riktigt. Jag fylls av glädje och frid. Snö för mig är lycka. Är nog också en känsla, så hårt förknippat med miljön. Minnen av ett barns lycka finns inom mig. Om man kunde återfå den känslan som jag vet att jag kände när jag var liten och det var jul nu så vore det härligt. Verkligen.