Hej Yrsel

                 Lördag den 26/2-2022   Jag känner mig ledsen och hjälplös över det som nu sker i Ukraina. Jag är samtidigt väldigt tacksam för allt som jag har i mitt liv. Att jag bor i Sverige och inte personligen drabbas av krig eller katastrofer. Det närmaste en kris jag upplevt i mitt liv är pandemin, som nu förhoppningsvis är på väg att ebba ut. Som tur är har vi inte behövt rusta oss inför katastrofer eller krig i Sverige. Vi har ingen bra beredskap men sakta börjar vi vakna upp till en hårdare och kallare verklighet även vi. Det är närmare nu och vi skakas om och berörs av de som drabbas. Vi oroar oss för att det ska hända oss. Jag hoppas och ber att rättvisa ska skipas och att Putin, som är ansvarig för all död och förödelse, ska få sona sitt straff på ett eller annat sätt. Jag tror att godhet vinner i slutändan. Jag tror på kärlek.  

             Fredag den 18/2-2022   Skriver här i fredagsruset efter två glas vin till maten. Den här veckan har varit både bra och jobbig. Jag har haft sömnproblem några nätter då jag vaknat mitt i natten utan att kunna somna om. Då växer ångesten och lägger sig som ett extra lager av obehag och hindrar mig från att slappna av och sova fastän jag annars hade kunnat det. Men tabletterna som jag brukar använda, lergigan, fungerar rätt bra ändå och i natt har jag sovit som en stock. Däremot har jag varit snurrigare än vanligt istället. Det drar åt vänster hela tiden. Det brukar komma och gå under dagen men idag har den hållit i sig konstant. Då blir det jobbigt. Nåja. Jag är samtidigt nöjd och tacksam. Livet i övrigt är helt perfekt. Det är helg och vi ska till stugan i morgon. Vi ska åka skidor, mysa, basta och se mello. Nästa helg ska jag fira min födelsedag med släkten. 

              Onsdag den 16/2-2022   I natt vaknade jag klockan två och kunde inte somna om. Jag slumrade till lite grann emellanåt men inte sammanhängande och länge. Det har dock fungerat bra idag. Jag har varit pigg, trots att jag tog tredje vaccinsprutan igår. Att jag vaknar mitt i natten och det känns som om det är morgon har oroat mig och jag har väl tänkt att det antagligen är klimakteriebesvär. Jag vet många som lider av just detta som är i klimakteriet. Det jobbiga med detta i så fall är att det känns som att jag inte kan göra något åt problemet. Det är inte längre något tillfälligt övergående utan styrs av bortfallet av hormoner som jag inte kan påverka alls. Den känslan är inte skön alls och den hjälper mig inte att komma ur situationen. Så jag väljer att se det som en tillfällighet. Jag accepterar att det är som det är och jobbar vidare på mina strategier. Ikväll ska jag ta allergitabletterna och då brukar det inte vara något problem. 

             Onsdag den 9/2-2022   Jag har ont i nacken. Som vanligt när jag tränar så är det nacken som tar stryk. Gör jag övningar för ryggen, benen eller armarna spelar ingen roll. På nåt sätt lyckas jag spänna axlarna och nacken så att jag får problem efteråt. Hur gör man alltså? Nu har jag försökt vara konsekvent med mina övningar, som sjukgymnasten gav mig förra veckan. Jag vill verkligen komma igång med träningen och genom att börja försiktigt med rätt övningar träna upp coren ordentligt. Men jag ska inte ge upp. Det borde ju gå över efter ett tag. Sista nätterna har varit lite jobbiga. Jag har somnat gott på kvällen men vaknat alldeles för tidigt och känt mig pigg. Jag har haft svårt att somna om. När klockan är fyra, halv fem är det nästan ok men i natt vaknade jag klockan tre!! Det är inte ok. Jag slumrade bara en stund dessutom. Jag har varit pigg hela dagen så än så länge har det inte påverkat mig.  Idag öppnar Sverige upp igen efter pandemin. Samtidigt är smittspridingen s

            Torsdag den 3/2-2022   Idag har jag jobbat hemifrån och fått massor gjort. Jag har varit uppslukad av ett ärende som landade på mig igår innan jag gick hem från kontoret och det är kul med utmaningar som man känner att man klarar av och växer med. Nästa vecka öppnar samhället upp igen efter en fjärde våg av covidsmitta. Nu verkar pandemin äntligen se sitt slut. Omikron smittade så snabbt och har varit så pass lindrig att vi fått flockimmunitet samtidigt som viruset inte längre klassas som samhällsfarligt längre. Vi kan pusta ut och jag gläds verkligen över att allt blir som vanligt igen. Det jag har upptäckt är att för vissa är detta något skrämmande. Kanske har man tillbringat allt för lång tid innanför hemmets fyra väggar och en tillbakagång till ett mer socialt och öppet liv känns läskigt och ovant. Kanske trivs många med att arbeta hemifrån med ett mer fritt och avslappnat arbetsklimat. En liten del av mig har tyckt att det varit tryggt och skönt att bara vara familjen,