Tisdag den 29/12-2020 Jag somnade halv fyra och vaknade sju sist jag skrev. Jättejobbigt. Orkade ändå vara igång på dagen, hade jätteångest på kvällen inför att sova men somnade efter några gångers uppvaknande och sov gott hela den natten. Kände mig glad och upprymd hela dagen igår p ga att jag sovit gott. I går kväll kände jag mig relativt lugn och trygg och intalade mig att jag skulle somna, att min kropp vet hur man gör, jag behöver inte tänka eller analysera. Men det hjälpte inte. Från början accepterade jag läget. Jag lyssnade lite grann på nidra yoga meditationer, gick upp och åt fil och flingor, tog en muskelavslappnande tablett, gick och lade mig igen. Varje gång jag blev trött och somnade så vaknade jag i nästa stund med ett ryck. Klarvaken. Då började jag bli orolig och tappa hoppet. Niklas gick upp med mig vid ettiden och åt lite mer kvällsfika. Somnade inte förrän klockan var över fyra. Sov till åtta. Idag känner jag mig mer mosig. Jag är lite lätt illamående och seg oc
Inlägg
Annandag jul 2020 Igår kväll gick jag och lade mig lite senare än vanligt. Halv elva närmare bestämt. Jag somnade inte på en gång och efter ett tag bestämde jag mig för att gå upp och sätta mig och läsa en stund. Jag har gjort upp en plan för vad jag ska göra när jag inte kan sova. Jag är medveten om att de här sömnrubbningarna inte går över på en gång, så därför har jag gjort upp en strategi. Jag läste ett tag i fåtöljen i köket, tog en banan, drack mjölk och tog en ipren eftersom jag hade ont i nacken också. När jag lagt mig i sängen och fortfarande inte kunde somna ordentligt, så provade jag en yoga nidra meditation. Den funkade riktigt bra. Jag blev trött. Somnade inte direkt men någon gång efter ett i alla fall. Sen sov jag fram till åtta på morgonen, så det är väl rätt okej ändå. Det känns frustrerande att det inte går över direkt men samtidigt blir det inte bättre av att jag känner så, utan snarare tvärtom. Därför väljer jag att försöka ta en natt i taget, acceptera hur det
Juldagen 2020 Gårdagen blev så himla bra. Så mysigt att bara vara hemma med familjen, inte behöva stiga upp tidigt och åka runt till släkten. Inte för att det inte är trevligt men det blir lite jobbigt också. Igår var det bara lugnt och trevligt och avslappnat. Jag är så tacksam för min fina familj. För att vi har det så bra. Jag kan inte fatta ibland hur bra jag har det. Jag lever i dag i en tid då det är fred i ett land som är demokratiskt och där vi medborgare har något att säga till om. Vi har pengar så vi klara oss och lite mer därtill och vi är friska och mår bra. Åtminstone största delen av tiden. Sen alla problem som jag kan förstora ibland och som sänker mig, de överskuggar i alla fall inte den här känslan av lycka och tacksamhet som jag känner annars. Jag har sovit gott i natt med. Kan inte bli bättre. Jag tar en dag i sänder och njuter så mycket jag kan. God fortsättning.
J ulafton 2020 Den bästa julklappen är ändå att jag sovit gott i natt. Det blir inte alltid som man tror och befarar. All oro och ångest i går kväll till ingen nytta. Hoppas att jag lär mig av detta. Är jag nog trött så sover jag. Idag ska jag njuta av familjen, god mat och julefrid och inte ha ångest över kommande natt. Den får bli som den blir. Nu är nu. God jul till alla! Vi har världens bästa julväder. Det snöar!!
Onsdag den 23/12-2020 Sovångest! Förra veckan gick rätt bra ändå. Jag somnade kanske inte som vanligt men sov hyfsat. Sen började det om igen natten mot söndag. Har lagt mig vid nio, jättetrött men vaknar upp med ett ryck och ligger och snurrar fram till tolv någon gång innan jag somnar. Sover oroligt liksom, men det går rätt bra på dagarna ändå. Men nu är klockan halv ett och jag sover fortfarande inte. I morgon är sista dagen på jobbet innan jullovet. Det känns inte som någon lättnad eftersom det brukar inte spela någon roll för mig att jag är ledig dagen efter, jag kan sova lika skitdåligt i alla fall. Börjar känna mig less. Less på alla dessa problem. Det här med att inte sova om nätterna är ett av det mest jobbiga av dem alla. Det känns som tortyr. Att sova brukar vara lätt, skönt och någonting som jag ser fram emot att göra. Att det tas ifrån mig såna här perioder känns jättejobbigt. Fuck. Åt helvete med allt. Så känns det just nu. Jag somnade inte förrän klockan halv f
Måndag den 14/12-2020 Jag somnade någon gång vid halv tre. Inte optimalt alls men jag somnade i alla fall. Det handlar om att slappna av och släppa taget. Jag får ta mig igenom den här perioden som så många andra i mitt liv. Det har ändå gått bra idag. Jag har t om tränat på gymmet. Tog det lite lugnare än vanligt men ändå. Känner mig rätt stolt över mig själv. Jag har jobbat på och känt mig ganska glad ändå. En dag i taget. Min plan för i natt är att försöka vila och lyssna på mindfulnessmeditationer. I natt kände jag mig inte mottaglig. Jag var så stressad och frustrerad. Nu har jag landat i det här och tänker göra allt för att låta livet ha sin gång. Följa med i strömmen bara. Det som är det är och ju mer jag stretar emot desto jobbigare blir det.
Söndag den 13/12-2020 Lucia idag. I morse slog jag på svtplay i stugan och i den mörka morgonen såg jag luciamorgon som i år spelades in i Jukkasjärvi av Bodens musikgymnasium. Det var vackert och stämningsfullt. Annars har det inte varit lika uppåt idag som tidigare i veckan. Jag sov jättedåligt i natt. Vaknade vid tolv efter att ha sovit tre timmar och kunde inte somna om. Jag låg vaken ända till halv fem, innan jag slumrade in tre timmar till. Vet inte om det är hormoner som spökar, eller att jag sov tio timmar natten innan. Hur som helst blir jag alltid lite orolig när det kommer sådana här nätter. Jag stressar ibland upp mig onödigt mycket. Särskilt inför nästkommande natt. Då är jag rädd att jag ska ligga vaken igen. Sen har jag varit mer yr än vanligt idag också. En sämre dag med andra ord. Vi är i alla fall hemma igen. Funderar på att städa här hemma när jag ändå inte är så glad. Då kan man ju lika gärna ta tag i tråkiga saker. Sen kanske man blir gladare igen. Det är o
Lördag den 12/12-2020 Lyckopiller eller? Sitter här i stugan. Vi har varit här någon timma nu. Vi har tänt upp ljus, lagt in nya mattor som vi köpt för att det inte ska dra så kallt från golvet. Det blev så mysigt. Det blev bara jag, Niklas och Sofia som åkte hit men det är bra ändå. Jag är så lycklig här. När jag var i Sunderbyn fick jag ett besked som jag fått tidigare, men det känns som om jag var mer mottaglig för det nu. Det har gått ett tag sedan jag fick veta att jag borde operera bort hela livmodern, men nu har jag hört det av två oberoende läkare och jag känner dessutom att besvären bara eskalerar. Det känns enklare nu att ta beslutet att gå vidare. Jag fick även pröva på ett minipiller för att ev. minska blödningarna. Jag vet inte om det beror på andra saker men ända sedan dess har jag känt mig bubblande lycklig. En del blir nedstämda och låga av hormoner som dessa men jag kanske bara blir lyckligare 😊 eller så är jag bara glad ändå.
Onsdag den 9/12-2020 Ja här sitter jag hemma och väntar på att klockan ska bli åtta. Då ska jag åka iväg på mörk vinterväg till Sunderbyn för att kolla upp mitt myom äntligen. Det känns ju som det har vuxit på sistone eftersom jag fått så mycket mer besvär. Men det går lite tungt just nu och att köra efter en väg som har massor av vägarbeten, är ordentligt trafikerad och när det är kolmörkt gör ju inte saken bättre. Men såna här dagar finns också och det gäller bara att göra det bästa av dem. Prövningar. Igår efter jobbet åkte jag och Niklas till pappa för att lämna över lite saker. Jag hade bakat lite grann också. Det känns så tråkigt att inte få krama om honom eller komma in och hälsa på på riktigt. Vi får stå utomhus och prata och frysa. Men så är det just nu. Igår var det exakt på dagen trettio år sen jag och Niklas träffades. Det var på dansstället Forum i Älvsbyn. Vi körde förbi där på hemvägen och tog ett kort utanför. Grattis till oss! Tänk om jag vetat då att jag träffat
Lördag den 5/12-2020 Igår var också en bra dag. Jag vet inte hur bra jag har klarat av att inte fokusera på det negativa, om det verkligen är det som gjort susen, men jag är glad och tacksam för att det har känts bättre i alla fall. Det är oerhört svårt att släppa och att tänka: - Jag är ok, jag mår bra, med eller utan yrsel. Den får vara med eller så kan den försvinna, jag kan vara lika glad och göra precis det jag vill ändå. Att tänka detta och verkligen mena det från djupet av mitt hjärta är svårt. Men jag jobbar på det. Sitter här ensam tidigt i ottan och lyssnar på lite julmusik. Jag har tänt ljus och det är julstämning på riktigt nu. Idag åker vi nog till stan och kollar på lite julklappar, jag och Niklas. Sen får vi se om vi åker till stugan och sover över i kväll. Det blir nog bara jag och Niklas, kanske Sofia. Det är så himla mysigt. Älskar att vara där. Där jag är just nu vill jag vara Jag har tagit mig hit på egen hand Det jag satt mig för att klara Har jag gan
Söndag den 29/11-2020 Första Advent Snö sprider ljus i skogens snår Ett brinnande ljus ger oss ro Längtande barn i snön trampar spår Och gräver en grotta som bo Granen lyser och luktar av jul Dofterna fyller vårt sinne Stakar i fönstren och stjärnan så gul En värld av ljus skapas inne Hur levde vi annars vår mörkaste tid Om julen blev glömd och försvann Hur fylldes vårt hjärta av samma sorts frid Och den värme vi sprider till varann Njut av julens sällsamma frid Av stämning från ljuset du tänt Glöm all stress som du får i juletid Tänk på barnen, minns den lycka du känt Jag och Niklas åkte en sväng till stugan nu på förmiddagen. Det är så vackert ute nu när snön har kommit och det är frost i trädens grenar. Det är krispigt och kallt men underbart friskt. Niklas överraskade mig med surströmming. Min dag kan inte ha blivit bättre 😊
Tisdag den 24/11-2020 Det här med att man vänjer sig. Jag kände mig så oerhört lycklig över att vara tillbaka på jobbet förra veckan efter att ha varit hemma i två veckor. Jag njöt av att åka till stugan när det äntligen blev helg. Nu har vardagen återinträtt i mitt liv. En vardag, som även om jag är lyckligt lottad och får vara på kontoret alla dagar i veckan, är så mycket mer begränsad än vad man är van vid. Alla fester, möten, tillställningar, släktträffar, middagar eller shoppingturer är inställda. Dagarna är likadana utan överraskningar. Man jobbar, kommer hem, lagar mat, plockar undan, sätter sig framför tv:n, läser läxor med barnen, går och lägger sig tidigt, och så var den dagen till ända. Idag har vi varit och handlat mat jag och Niklas. Jippi, vad kul! Faktiskt är det så. Jag märker på människor runt omkring mig att de är trötta, vissa på dåligt humör och en del är rädda. Rädda för att bli smittade och svårt sjuka. Covid lurar runt varje knut nu. Jag är tacksam att jag ka
Fredag den 20/11-2020 Nu är det helg. Det känns som en riktig helg igen, tack vare att jag kunnat jobba i veckan. Det har gått bra och jag mår ganska bra. Det har blivit mycket bättre i ryggen. Jag känner av det ibland. På kvällarna och nätterna har jag ont i halsen, men på dagen känns det nästan ingenting. Det är konstigt. Men det har varit så otroligt roligt att jobba. Jag trivs och har lärt mig så mycket nytt idag. Jag insåg idag att det är första advent redan nästa helgt. Vart tog november vägen? Vi tänkte åka till stugan i morgon. Jag ska julpynta där lite grann, hänga upp julgardiner. Vi tar med oss glögg och pepparkakor. Det ska bli så mysigt. Särskilt eftersom att det ska snöa lite grann på söndag. Det är ju helt otroligt vilket milt väder vi har haft i november här uppe. Knappt minusgrader, ingen snö. Det är jättekonstigt. Jag längtar efter vinter faktiskt. Det lyser upp det här bäcksvarta mörkret som är just nu. Men snart får julens ljus och värme sprida hopp och glädje
Tisdag den 17/11-2020 OROLIG! Idag är nog sista dagen jag är hemma förhoppningsvis. Jag jobbar hemma idag och i morgon får jag gå till kontoret. Jag känner mig dock lite orolig. Jag har ont i ryggen, bakom skulderbladen i lungorna när jag rör mig och ibland när jag djupandas. Känns som en låsning fast ändå inte. Jag har ingen påverkan på andningen och ingen feber men det känns obehagligt och jag förstår att det är ett symptom från Covid. Efter allt hemskt man läser på nyhetssidorna och på det sociala nätverken så blir man ju tokrädd att man ska bli jättesjuk och att lungerna ska kollapsa. Men jag hoppas att det är övergående. Jag kände likadant en dag förra veckan, men då var det borta dagen efter. När vi var ut på promenad första gången för några dagar sedan kände jag också av det lite grann medan vi gick, men när jag kom hem igen försvann det. Vården skulle ju ha ringt mig vid det här laget enligt smittskyddslagen, eftersom jag testat positivt, men de måste ju ha enormt mycket at
Fredag den 13/11-2020 Fredag den trettonde. Det känns som en bättre dag i alla fall. Igår gick det lite tungt men jag började se ljusglimtarna, hur små de än var och vips blir allting lättare. Minsta lilla ljus är ljusare än allt mörker. Viktigt att komma ihåg. Idag får vi se hur det blir. Vi hade väl lite planer på att åka till stugan hela familjen och äta god mat och dricka vin och bara komma bort från sjukdom och elände. Om vi alla orkar. Vi har beställt hem mat från ica som borde komma strax. Jag har beställt pepparbiffar och potatisgratäng. Vi tänkte slå på stort ikväll. Niklas känner sig lite mer snorig igen och han som är så less och planerat återgång till arbetet på måndag känner sig lite deppig idag. Det är verkligen en berg- och dalbana detta. Man försöker vara positiv och tacksam över att vi klarat oss så bra, att vi ändå mår så bra men det tar på psyket att vara så isolerade och utan nåt vettigt att göra. Man blir less. Men nu ser vi ändå slutet i tunneln. Förhoppningsv
Torsdag den 12/11-2020 Jag väntar fortfarande på svar. Jag testade mig i måndags. Adina, som jag är helt säker på också har haft covid eftersom hon varit sjuk en vecka, tappat smak och lukt som jag. Men hennes provsvar var negativt. Men hon testade sig på dag åtta efter insjuknande p ga att de inte kunnat boka självtester förrän nu. Det var antagligen för sent. Viruset hade börjat gå ur kroppen. Så nu får vi hoppas att jag inte testat mig för sent. Just nu mår jag piss. Jag är vinglig när jag är uppe och rör på mig och när jag sätter mig ned snurrar det. Det är mega jobbigt. Sen har jag fått mens. Jag är urless på att vara hemma hela tiden och det är trist väder ute. Ja, det är omständigheter som gör det väldigt svårt att vara glad och positiv. Kanske inte så konstigt att jag drabbas av dess omständigheter dock efter denna isolering och prövning. Jag får försöka fortsätta vara tacksam över att jag och Niklas klarat oss så bra från detta virus. Om jag nu har det. Men vad har jag an
Söndag den 7/11-2020 Covidsmittade! Igår kväll fick Niklas provsvar. Han har covid 19. Jag tappade lukt och smak på fredag kväll så jag lär nog också ha det då. Ska testa mig i morgon. Det trodde jag inte. Inte förrän både jag och Adina tappade smak och lukt, vilket jag aldrig tidigare gjort, började jag ana att det kunde vara så. Det är en märklig känsla och jag hoppas verkligen att den är övergående. Så tråkigt att inte kunna känna smaken på det man äter. Att äta får en helt annan mening vill jag lova. Men jag är oerhört tacksam att vi alla blivit så lindrigt sjuka som vi blivit och jag hoppas att det inte blir några komplikationer för någon senare heller. Jag är bara förkyld och hängig men har ingen feber eller några andra symptom. Niklas är på väg att bli frisk. Han bör nog var hemma några dagar till för att bli av med snor och hosta men annars mår han så mycket bättre. Ja, livet kan ta oanade vägar. Vi valde att åka och hälsa på Adina i Stockholm på höstlovet, och kanske var d
Onsdag den 4/11-2020 Status Quo Vi väntar på provsvaret. Det vore skönt om vi kunde få besked idag, så att jag antingen kan gå tillbaka och jobba på kontoret eller meddela att jag blir hemma ett tag framöver. Jag blir så fort rastlös av att bara vara hemma. Ändå har vi varit lite isolerade mot många andra i dessa tider. Så jag ska försöka ta en dag i sänder och vara tacksam för att jag är frisk och att Niklas mår mycket bättre. Han är feberfri och uppe från sängen. Han har inga klassiska symptom som andnöd eller smakbortfall så jag skulle gissa på att det bara är en vanlig förkylning som tagit lite hårdare på honom. Han har ju hjärtflimmer och oftast blir han sjukare än oss andra. Samtidigt som man skulle vilja att det var covid nu när vi alla mår bättre och förhoppningsvis har drabbats med milda sympom så vet man ju aldrig. Hade varit skönt att ha gjort bort det liksom men samtidigt kan vi återgå till det hyfsat normala fortare om svaret är negativt. Valet i USA pågår för fullt.
Tisdag den 3/11-2020 Min verklighet För ungefär två år sedan, när jag äntligen tagit steget att gå vidare från min misär på odlingen började jag skriva på en berättelse. Den handlade lite grann om mig själv, min resa och samtidigt använde jag mig av skrivandet för att också skapa min framtid. Jag skrev om hur jag ville att mitt liv skulle se ut och på många sätt blev det också så. Nu när jag läser igenom den så slås jag av hur bra den är. Jag inser att jag vill fortsätta med den här berättelsen och jag blir så himla upprymd när jag känner att det är det här jag ska skriva om. För min egen skull. För att skapa mitt eget liv. Det är ju det som är grejen när man skriver. Vad som helst kan bli verkligt. Nu med vetskapen om attraktionslagens kraft så förstår jag också att det som tidigare verkade vara fiktion också kan bli min verklighet. Är inte det häftigt?
Lördag den 31/10-2020 Covid i huset? Nu är vi hemma. Vi kom hem efter en tolv timmar lång bilfärd igår. Niklas körde hela vägen och vi var helt slut när vi kom hem. Niklas har dessutom fått hög feber och är jättedålig idag. Lite läskigt. Har vi fått corona i huset? Vi har ju varit försiktiga men vi har ju varit och handlat, shoppat och ätit på restaurang i Stockholm trots allt. Igår satt vi alla i bilen tillsammans, drack ur samma flaska, åt ur samma godispåse. I natt har jag sovit bredvid honom. Har han covid lär ju åtminstone jag ha blivit smittad. Men det kan ju vara något annat också. Man ska inte måla fan på väggen. Men som sagt. Det är läskigt. Jag måste antagligen jobba hemifrån också, eftersom att Niklas är sjuk. Tills vi vet om det är covid eller inte. Tråkigt verkligen för jag har så mycket intressant och kul som händer nu på jobbet som jag inte vill missa. Mycket som kan förändras fort. Vi får ta en dag i sänder och se vad som händer.
Onsdag den 28/10-2020 Sitter här hos min dotter i hennes lägenhet i Stockholm. Vi kom hit i går mitt på dagen. Resan har gått bra. Niklas har kört hela vägen. Vi mellanlandade i Sundsvall, där vi sov över på Scandic. Jag har haft ont i huvudet och nacken sen i söndags. Blivit tvungen att fortsätta knapra ipren för att inte må illa. Har sovit dåligt också. I natt är första natten jag sovit bättre och första morgonen sen i lördags som jag vaknar utan huvudvärk. Så det känns skönt. När vi kom fram igår kände jag mig yr och vinglig, så vårt snabba besök i Gamla Stan blev sådär för min del. Men senare på kvällen gjorde vi mat tillsammans, drack vin och spelade spel. Vi hade jättetrevligt. Idag åker vi kanske på Naturhistoriska museet på förmiddagen. Vi får se vad det blir. Jag har också upptäckt en liten knöl på utsidan av halsen, strupen, som känns lite läskig. Jag har känt den tidigare som en liten fettknöl typ men helt plötsligt har den blivit större och syns på utsidan om man tä
Onsdag den 21/10-2020 Att det bara är onsdag ännu känns fel. Veckan har gått sakta av någon anledning. Ibland svishar den bara förbi och andra veckor, som den här, sniglar den sig fram. Kanske för att jag har varit hemma själv, utan Niklas. I morgon fyller Elliot femton år. Det blir ett stilla firande hemma med närmsta familjen. Både Sofia och Elliot har varit hemma i veckan p ga förkylningar så ingen av mor- och farföräldrarna kan komma och riskera bli sjuka. Han har önskat Tacos till middag och sen blir det prinsesstårta och presenter. Min lilla buskille, som blivit stor.
Söndag den 18/10-2020 Suck. Jag vet inte vad som händer i mitt underliv. Att jag har problem är jag medveten om. Orimliga blödningar, som lett till att jag fick järn intravenöst för en vecka sen, det vet jag. Det är inte roligt men jag har liksom accepterat läget just nu. Jag har hjälpmedel och en operation som jag väntar på men nu har jag också fått så mycket problem med värk. Jag har haft konstant mensvärk sen lunch igår. Jag tar Ipren som inte ens hjälper helt och direkt det går ur kroppen får jag ont igen. Sen får jag biverkningar av ipren också. Ont i magen och huvudet. Har sovit som en kratta i natt. Känner mig ganska uppgiven faktiskt. Jag brukar ha mens i 14 dagar minst, ska jag ha mensvärk så länge? Normalt sett så brukar jag bara ha mensvärk korta perioder under mensen och då hjälper ipren och Alvedon. Har fått tabletter som man kan använda för att skjuta upp mensen med. De kan även hjälpa mot långa och oregelbundna menstruationer och värk. Men man kan behöva upprepa ku
Söndag den 4/10-2020 Sitter uppe själv i stugan. Har sovit så himla mycket den senaste veckan, så jag vaknade faktiskt före sex i morse och kände mig utvilad. I går kväll när jag gick och lade mig kände jag mig nästan lite sjuk, sådär som jag brukar känna mig när jag får lite feber. Men det har jag sovit bort. Niklas och Sofia sover, och eftersom stugan bara har ett stort rum och vi alla sover i samma utrymme ville jag inte väcka dem. Så jag smög ut och satte mig i sovstugan. Det är kallt här uppe. Jag har satt på elementet men det tar ett tag innan det blir nog varmt. Men jag sitter med en filt och ordentligt med kläder så det går bra. Det är rätt mysigt ändå. Den här helgen har varit så himla mysig. Vi kom hit i fredags allihopa, lagade middag och åt tillsammans med massor av tända ljus inne i stugan. Ute var det mörkt men vackert, spegelblankt på älven. Jag fick tyvärr värsta mensvärken under middagen och orkade inte följa med och bastu efter maten, men trots detta så tycker j
Onsdag den 30/9-2020 LIVET LEKER OM JAG VILL! Egentligen mår jag sämre än vanligt. Det gungar ganska mycket till och från. Ändå känner jag mig lyckligare än på länge. Det är mörkt och hösten blir kallare och blötare och jag saknar solen. Men ändå känns det så himla bra. Det är inte ofta det är så. Oftast hänger mitt allmäntillstånd ihop med min yrsel. Har jag lite yrsel mår jag över lag bra. Har jag mycket problem så mår jag sämre. Nu står jag över detta. Jag lever mitt liv så fullt ut som jag kan och jag växer och utvecklas och känslan av att livet inte drabbar mig utan att jag själv styr mitt eget öde är underbar. Överväldigande.
Söndag den 27/9-2020 Dagarna går. Jag är lite bakis efter gårdagen. Vi hade våra vänner och grannar på middag. Vi städade och fixade inför den hela dagen igår. Sen blev det ju såklart senare än mina vanliga niokvällar, bara det. Men det var trevligt. Vi har inte träffats på hela den här coronaperioden så vi hade mycket att ta igen. Sista veckan har varit hektisk. Det har hänt mycket och jag har verkligen befunnit mig mitt i nya, spännande händelser som både varit tuffa men samtidigt utvecklande. Tågresan till och från Stockholm var en sådan. Jag blev lätt åksjuk särskilt på nerresan, och med mitt balanssinne kände jag mig vinglig och yr hela resan. Jag sov inte särskilt mycket men jag känner ändå att det gick rätt bra och jag kom ju fram hel och i hyfsad form så jag känner mig ganska stolt ändå att det gick så pass bra. Vi fick ut det vi ville av dagarna i Stockholm, jag och min kollega, och det känns spännande och lärorikt att få ta över objektet och utveckla det som vi vill.
Måndag den 14/9-2020 Jag har inte sovit så gott i natt. Låg vaken två timmar mellan halv tre och halv fem ungefär. Det snurrade i huvudet. Idag har jag haft en full dag på jobbet. Roligt när man får mycket att göra, dagen har gått fort. Nu känner jag mig dock tom. Fick nästan lite ångest. Men jag fortsätter hoppa på nya saker för att stretcha min modighetsmuskel och för att fortsätta växa och må bra. För i det stora hela mår jag ju bra. Jag skriver mycket om de jobbiga stunderna. Om när jag är yr, sover dåligt, har ångest, ont i knäna, blöder som en gris och gud vet allt. Men om jag skulle skriva ned alla underbara, roliga stunder också skulle sidorna knappt räcka till. Men jag borde verkligen fokusera mer på dessa. För det är de som räknas och det är stunder som de som växer när jag ger dem mer energi. Så idag väljer jag att berätta om hur kul det har känts för mig på jobbet, när jag fått vara med och känna mer ansvar. Jag har lärt mig nya saker och jag känner mer och mer att jag
Lördag den 1/9-2020 Tacksam. Tacksam för min underbara familj. Hur tumultartat det än kan kännas inom mig ibland så har jag alltid haft en trygghet och stöd i de som finns här närmast mig. De som alltid finns där. Vi har precis varit ute och ätit en jättegod middag på restaurang, hela familjen. Vi har skrattat, njutit av god mat och varandras sällskap, rullat därifrån och undrat om vi kommer att dö av diabetes ( Elliots kommentar 😊 ) Nu sitter jag och Niklas här och lyssnar på musik, dricker kaffe och bara myser. Ibland levererar livet bara. Eller så är det jag som levererar så att livet blir precis som jag vill. Vilket som. Jag är tacksam idag.
PANIK I NATTEN! Nu är klockan snart tio på kvällen. Jag gick och lade mig före nio som vanligt men något ovanligt och obehagligt hände. Först när jag skulle somna så blev jag sådär stel i nacken som jag blir ibland och då ilar det upp mot huvudet och jag har svårt att sova. Typiskt tänkte jag och blev lite irriterad. Jag vet av erfarenhet att detta kan hålla mig vaken flera timmar. Jag tränade ganska hårt igår på gymmet och jag förstod att det kanske var en bidragande orsak. Men sen kände jag mig konstigt yr också. Kan bli sådär obehagligt yr när jag vänder mig i sängen då och då men nu kändes det läskigt. Jag gick upp och kände att det kändes obehagligt fortsättningsvis. Nej, sådär yr som jag blev förut. Jag blir alltid stressad och börjar gå omkring när jag känner såhär. Vet inte om det är någon slags fly-fäkta reaktion. Eller om jag vill kontrollera hur dåligt det är. Det lutar och drar när jag går och när jag tittar nedåt blir jag yr och måste titta upp igen. Få inte panik nu Ann
Tisdag den 8/9-2020 Det blir mer höst för var dag som går. Men när solen är framme värmer den ännu och luften känns sådär hög och frisk och man blir liksom mer levande. Som att man fick extra syre eller energi. Mörkret känns ännu bara mysigt. Man får tända ljus på kvällarna och solcellslamporna i rabatten ute tänds och kastar ett vackert sken över blommorna, som inte ännu frusit eller vissnat helt. Hösten är början på något nytt. När man var liten och fortfarande gick i skolan var det början på en ny termin, en ny årskurs och jag tyckte alltid det var så kul att inhandla pennor, kalendrar och bok- och bänkpapper. Min generation klädde bänkarna med presentpapper. Jag minns att jag hade Emil i Lönnaberga papper ett år i lågstadiet. Runt böckerna köpte man genomskinligt plast, så man kunde se igenom vad det var för böcker. Jag får fortfarande den där känslan av nystart. Men alltför snabbt blir det för mörkt och alldeles vanligt och vardagligt igen. Man stiger upp, går till jobbet, kom
Fredag den 4/9-2020 Den här veckan har gått så himla snabbt. Helt otroligt faktiskt. Men å andra sidan har det hänt mycket mer och jag har varit gladare och bra mycket mer positiv än förra veckan. Jag känner mig glad inombords mest hela tiden. Det känns jättebra. Jag försöker tänka på att sprida glädje och när jag ser att den fortplantar sig som vågor på vattnet, blir jag peppad och motiverad att bara fortsätta. Det är fantastiskt hur glädje sprider glädje och hur en positiv livsåskådning färgar livet till en ljusare värld. Utan undantag. Som att leva i ett rus. Just nu har jag dock druckit lite rödvin till maten. Men det ruset gör mig mest trött faktiskt. Det har varit en full vecka och det ska bli skönt med helg. Vi blir hemma i helgen eftersom det ska regna hela lördagen. Jag får nöja mig med lite bilder från förra helgen istället.
Onsdag den 2/9-2020 SÅ HIMLA GLAD! Veckan rullar vidare. Den här veckan går bra mycket fortare än förra. Då sniglade den sig fram av någon anledning. När jag åkte hem idag log jag med hela kroppen. Om man kunde mäta min positiva energi just då hade nog mätaren slagit i taket. Ni vet när man är sådär glad att man nästan spricker. Det är så många pusselbitar som faller på plats på jobbet just nu. Jag tycker det är mest häftigt hur jag inser mer och mer att jag skapar mitt eget liv som jag vill ha det. Min visionboard påminner mig om att jag vill utnyttja min fulla kapacitet och utmana mig själv. Både i privatlivet men allra mest i mitt arbetsliv. Nu är jag på väg. Alla mina år då jag begränsat mig så mycket och hindrat mig själv från att utvecklas, våga och gå framåt har gjort mig revanschsugen. Jag har så mycket att ta igen. Känslan av kontroll, att få vara med, delaktig och när man får det där förtroendet och ansvaret och det går bra. När man får positiv feedback för nåt som
Måndag den 31/1-2020 ÅNGEST! Det är inte så ofta som jag har ångest. Jag kan vara yr och vinglig och ha diverse andra problem, men inte ångest. Tidigare har jag haft det då och då men som tur är inga långa perioder. Jag har känt mig väldigt lycklig på sistone. Det går framåt på ett positivt sätt på jobbet, jag har spelat en massa padel med kollegor sista veckorna och känner att jag utvecklas och att det är himla roligt. Både att lära känna kollegorna och att lära mig spelet. Sen har vi åkt till stugan på helgerna. Ja, livet kunde inte vara bättre egentligen. Det enda som känns lite tungt är oron över barnen. De är på nya, vingliga äventyr och jag får stötta, prata och peppa en hel del. Jag vill ju bara att de ska gå bra, att deras väg ska vara så rak och lätt som det bara går även om jag såklart också är medveten om att det bästa för dem är att de lär sig bäst när de själva får gå på den. Jag vill ju som helst curla isbanan framför dem. Sen hade jag ett jobbigt telefonsamtal med mi
Måndag den 24/8-2020 Idag har jag inte mått så himla bra. Svajigt och upp och ned. Lite sådär yrsligt ångestfyllt. Även nu i eftermiddag/kväll har det gått rätt tungt. Men å andra sidan har jag mens och proppar mig full av värktabletter och blodstoppande medel. Niklas har kommit hem igen efter en jobbhelg och det är i alla fall skönt. Ungarna har börjat skolan och det är full aktivitet. Elliot ska till fjällen i morgon bitti med skolan och Sofia har utflykt. Det ska packas och skjutsas och handlas. Dessutom har Sofia varit och ridit i kväll. Jag oroar mig för att mensen ska bli som den blev förra gången då jag blödde så oerhört mycket. Eftersom jag inte vet när i sånna fall blir det svårt att planera in aktiviteter. Jag har t ex padel inbokat onsdag eftermiddag med några kollegor. Jag håller tummarna att det värsta är över då. Annars försöker jag vara positiv och glad. Jag och Sofia hade så roligt igår när vi gjorde en instruktionsvideo till Adinas kille Simon på hur man lagar
Torsdag den 20/8-2020 Konstigt hur det avlöser varandra. Mina obehag menar jag. Nu springer jag inte på toaletten hela tiden längre. Istället har jag besvär av en konstig känsla av att halva skallen är tyngre liksom, sen drar det åt det hållet när jag rör mig. Onödigt att förklara, det låter ändå som ett påhittad besvär, som ingen annan i hela världen drabbas av än jag. Men jag är van. Suck. Bara att tänka: - Whatever…det går över. För det gör det uppenbarligen. Men sen så vet jag ju aldrig vad som kommer därnäst. Kanske något ännu värre. Kanske lika bra att finna sig i det som är. Men jag slås verkligen av fenomenet, den onda cirkeln, som jag själv verkar dra till mig. Omedvetet. Fast även om jag nu är medveten om det, så sker det utan min vetskap. Hur konstigt som helst. Jag kommer en dag att kunna glädjas åt dagar när jag mår bra hela tiden. Jag kommer att kunna vara tacksam och glad och inte ångestfyld och orolig. Då kommer sådana dagar bli fler och komma oftare. Men jag har en
Fredag den 14/8-2020 Tuffar på... Ännu en vecka har gått. Jag känner mig piggare den här veckan och man kan väl säga att jag kommit in i rutinerna igen. Det är ganska lugnt på jobbet. Det är många som precis kommit in från semestern och inte ännu hunnit skapa upp ärenden, som hamnar hos oss. Det händer spännande saker på jobbet. Jag har ju känt mig lite uttråkad här innan semestern och känner att jag behöver utveckling, att jag inte kommer vidare. Det tog jag också upp på mitt samtal med chefen, men också på ett möte som vi hade innan sommaren där vi pratade om vårt arbetssätt och hur vi kan utveckla det. Nu har min chef pratat med mig och gett mig spännande och utmanande uppdrag. Lite läskigt, eftersom jag tycker alla jag jobbar med är så kompetenta och duktiga och smarta och jag blir lite skrämd av det. Jag känner att jag inte alls har samma skills. Mycket för att jag inte jobbat på det här sättet tidigare. Men jag måste våga om jag ska gå framåt. Utveckling på jobbet finns också
Onsdag den 5/8-2020 Halva veckan har gått. Jag är så himla trött. Hur kan det vara så jobbigt att börja om att jobba även om det är en lugn vecka? Det är konstigt. Men på något sätt bekräftar det väl det faktum att jag faktiskt har lyckats varva ned under semestern och att det här med att äga sin tid ger en ett visst lugn. Men snart är man inne i det välkända ekorrhjulet igen och man har vant sig vid dess vindlande fart. Jag hade lite svårt att sova igår kväll. En blandning av att vara övertrött och lite orolig. Jag tycker ändå att jag oftast hanterar det mycket bättre än tidigare. Jag lyssnade på en mindfulnessmeditation och somnade strax efter det. Jag kan distansera mig till mina tankar och även om jag fortfarande kan stressa upp mig och få ångest, är det inte alls på samma plan som tidigare. Jag fortsätter att försöka fokusera mindre på mina problem och krämpor och jag tycker det går rätt bra. Igår gick det tungt på jobbet tycker jag och det var svårt att se de bra stundern
Måndag den 3/8-2020 Första dagen tillbaka på jobbet. Det har gått rätt bra ändå. Jag sov som en stock i natt, efter flera trasiga nätter i stugan då jag blivit väckt av barnen som varit vaken längre än oss och av mina jobbiga blödningar. Det känns skönt att komma igång lite sakta i veckan när vi inte är full styrka ännu. Jag var och tränade på gymmet och det gick bra. Efter jobbet har vi varit och handlat lite grann och nu sitter vi bara och slappar. Har upplevt många välbehagets skatter idag. Försöker verkligen tänka på dem när jag känner mig sämre och som nu när jag både har varit vinglig och snurrig. Brukar känna av förändringar som nu när semestern tagit slut. Jag försöker vara snäll med mig själv och se de som är bra. Det går ganska bra tycker jag. Jag försöker också att inte fokusera på min krämpor så mycket, biter mig i tungan när jag är på väg att kommentera dem eller gnälla. Jag ska fortsätta att bli bättre på det planet. Tror att dessa två saker som jag nämnt ovan kom
Torsdag den 30/7-2020 SISTA RYCKET DÅ! Idag packar vi igen för att åka en sista sväng på semesterperioden till stugan. Idag regnar det. Men de har lovat sol och fint väder i helgen, så vi är så taggade på det. Det har tydligen varit den kallaste juli månaden på 36 år, sade grannen igår. Inte konstigt att det känns vemodigt att gå tillbaka till jobbet igen på måndag, även om jag haft fem veckors semester. Men om det blir ordentligt med sol och värme i helgen kanske det väger upp en del av regnet och det kommer att kännas bättre. Vi hoppas på det. Jag har pratat med Adina i dag. Hon har sökt in på juristprogrammet och är nu åttonde reserv efter andra antagningen. Det borde innebära att hon kommer in, men hon måste ju säga upp sig från sitt jobb och lämna besked senast i veckan vilket såklart gör henne lite osäker. Ska hon våga chansa och hoppas på att hon kommer in eller vänta och söka igen till våren. Jag tycker hon ska våga chansa. Varför inte liksom? Det är ganska stor chans
Måndag den 27/7-2020 TILLBAKABLICK! Sista semesterveckan. Det känns lite ångestfyllt, men ändå ganska ok. Det är alltid lite skönt ändå att komma tillbaka till rutiner och vardag igen. Jag ska fundera lite grann över vad den här sommaren har gett mig, vad jag har lärt mig och vad jag har för mål och förhoppningar kommande höst. Sommaren har lärt mig att man inte kan kontrollera och styra hur man vill att livet ska vara. Man kan inte förvänta sig att att det blir på ett sätt och sen bli besviken om det blir på ett annat. Det bästa man kan göra är att följa med strömmen och förstå att det blir som det är tänkt. Även om man inte förstår varför just då. Att jag inte mådde så bra som jag önskat just i sommar när allting annat i mitt liv kändes helt perfekt, visar mig att inget som sker runtomkring mig; inga omständigheter eller människor eller händelser styr min lycka. Den kommer inifrån. Man blir inte lycklig av saker. Jag tycker ändå att jag har blivit mycket bättre på att njuta så
Fredag den 24/7-2020 NER OCH UPP IGEN! Idag har varit en riktigt jobbig dag för mig. En sån där dag då jag helst bara vill dra täcket över huvudet och inte stiga upp. Jag vill ge upp. Men som vanligt så blir det bättre till slut. Ibland är det som att förutom yrseln så läggs liksom ett filter framför mina ögon. Som om mina ögon inte har lika många pixlar, bilden laggar. Det blir väldigt jobbigt att fokusera och jag vill helst blunda när det blir mycket synintryck, som t ex på affärer. Idag skulle vi på en massa affärer jag och Niklas. Sofia och Freja gick på bio i Luleå klockan tre och sen skulle de gå ut och äta tillsammans så jag och Niklas fick en massa tid att slå ihjäl. Jag hade tyckt det var en bra ide annars, men just idag kändes det inte som det. Det var såå jobbigt. Jag kände mig så nere och tankarna snurrade bara kring detta nederlag. Vi åt på korvgubben till middag vid fyra. Efter det började jag sakta känna mig bättre, livslusten kom tillbaka och jag blev sådär otr
Torsdag den 23/7-2020 MIN RÄDDNING! Jag har börjat läsa en bok som heter: ” Letting Go” av David R. Hawking, M.D., Ph.D. Hm vilka de där sista var det vet jag inte. Men den handlar om det som jag länge trott kommer att vara min räddning. Om jag kan släppa taget om de jobbiga känslorna, som dyker upp i samband med yrselobehaget, så skulle jag bli fri. Fri från den där andra pilen, som skjuts in i mig. Den första är yrseln, men den andra och mer skadliga pilen kommer från de jobbiga tankar och känslor som väcks inom mig. De som drar ned mig djupare och som definitivt förlänger mitt lidande. Om jag kunde låta tankarna passera, och fokusera enbart på känslorna. Jag tror att de skulle vara sorg och ilska mestadels. En känsla av förlust. En förlust av mitt liv, som jag velat ha det, en förlust av min fulla kapacitet, en förlust av min frihet. Detta skapar rädsla och ilska inom mig. Bitterhet. Om jag bara kan se dessa känslor, känna dem och låta dem passera, så kommer nya känslor…me
Fredag den 17/7-2020 EN PLÖTSLIG INSIKT! Det är sällan nuförtiden som jag får insikter. Sådana där som kommer inifrån och som jag blir övertygad om är sanna och rätt för mig just nu. Idag fick jag en sån. Jag har stannat hemma med barnen medan Niklas åkte iväg till stugan med sin bror. Jag har velat lite grann för nu när det äntligen blev fint väder och vi inte varit i stugan på en vecka nästan borde jag kanske också åka. Men jag kände starkt att jag borde vara hemma. När jag åkte iväg på stan själv och gjorde ett ärende och åkte och handlade på ica och var på väg hem i bilen tänkte jag: - Jag borde verkligen träna mer på att vara ensam, utan Niklas. Inte för att jag inte älskar att vara med honom men för att jag verkligen behöver stärka mig själv och lära mig att göra många saker på egen hand. Jag kände mig så fri och glad när jag körde hem i den stunden och jag insåg att oavsett om jag mår bättre, har blivit enormt mycket duktigare på att vara modig och inte begränsa mig lika my
Tisdag den 14/7-2020 SKRIVANDETS MAKT! Vi skulle egentligen ha åkt ut till stugan igen, eftersom vi skulle få främmande. Men vädret fortsätter att gäcka oss så vi sköt även upp denna träff. Jag saknar solen och värmen. Nånstans får den mig att må bättre. Jag glömmer mycket lättare, hamnar lättare i nuet och njuter och när hela jag blir positivare och gladare inifrån så mår jag bättre på alla plan. Yrseln blir också mindre störande. Men de lovar bättre fram åt helgen. Det ser vi fram emot. Idag blir en hemmadag alltså. Egentligen känns det skönt. Jag är lite less på hoppandet fram och tillbaka mellan här och stugan. Det krävs en del planering, handling, packa upp och packa ihop. Man glömmer något på ena stället, håller inte koll på vad man handlat och packat upp var. När man kommer hem har man så inte nog mjölk, bröd….jag behöver liksom landa känner jag. Min instinkt när jag mår sämre är visserligen att fly. Jag sitter aldrig still, fastän det kanske är det jag skulle behöva. J
Måndag den 13/7-2020 En regnig dag. Vi är hemma. Jag åkte iväg med Sofia och en kompis till Luleå en sväng. De hoppade studsmattor på 360 och jag shoppade. Gick och kollade in lite kläder på Top Store i närheten och strosade runt på Mio Möbler. Hittade tallrikar till stugan och en lykta som går på solceller. Niklas sitter klistrad vid sin dator hela dagen i dag. Aktieaffärer tydligen. Jag är glad att jag åkte själv. Jag behövde det. Det blir så lätt att jag lutar mig mot Niklas framför allt när jag mår sämre. Jag blir fegare för att åka iväg på äventyr själv, skapar hinder för mig själv. Men det jag behöver mest då är att fortsätta gå framåt. Jag hittade ett sånt bra citat som jag försöker lära mig som ett mantra: ” Res dig, le mot livet och fortsätt på din väg. Det är inte dags att gråta, det är dags att gå framåt och vara glad. ” En annan strategi jag har just nu är att vara alert och uppmärksam över tankarna. Jag försöker distansera mig till dem genom att prata med mig s
Lördag den 11/7-2020 STRATEGIER! Dagarna går och vi väntar på bättre väder..bland annat. Försöker att fylla även dessa mulna, regniga dagar med meningsfullt innehåll, men det är svårt att inte vara lite besviken över det fina vädret som uteblir med sin närvaro. Vi skulle ha fått främmande idag egentligen, men vi sköt upp det p ga vädret. Det är ju inte lika roligt att vara här när vi tvingas tränga ihop oss inomhus för att inte frysa ihjäl. Vi kom hit igår kväll, jag, Niklas och Sofia. Vi åt middag, bubblade och satt vid elden vid en spegelblank älv. Det var en fin kväll trots allt då solen nästan tittade fram bakom molnen. Jag har sovit som en stock i natt. Känns som om jag har massor att sova tillbaka. Idag har vi inte planerat så mycket. Det blir mest lugn och ro, läsa lite, skriva, kanske försöka mig på att sy till gardiner till sovstugan. Jag har tagit hit symaskinen och allt. Men det blir lite skönt det också. Kanske någon mindre promenad. Glömde mina gåskor hemma.