Söndag den 27/9-2020 Dagarna går. Jag är lite bakis efter gårdagen. Vi hade våra vänner och grannar på middag. Vi städade och fixade inför den hela dagen igår. Sen blev det ju såklart senare än mina vanliga niokvällar, bara det. Men det var trevligt. Vi har inte träffats på hela den här coronaperioden så vi hade mycket att ta igen. Sista veckan har varit hektisk. Det har hänt mycket och jag har verkligen befunnit mig mitt i nya, spännande händelser som både varit tuffa men samtidigt utvecklande. Tågresan till och från Stockholm var en sådan. Jag blev lätt åksjuk särskilt på nerresan, och med mitt balanssinne kände jag mig vinglig och yr hela resan. Jag sov inte särskilt mycket men jag känner ändå att det gick rätt bra och jag kom ju fram hel och i hyfsad form så jag känner mig ganska stolt ändå att det gick så pass bra. Vi fick ut det vi ville av dagarna i Stockholm, jag och min kollega, och det känns spännande och lärorikt att få ta över objektet och utveckla det som vi vill.
Inlägg
Måndag den 14/9-2020 Jag har inte sovit så gott i natt. Låg vaken två timmar mellan halv tre och halv fem ungefär. Det snurrade i huvudet. Idag har jag haft en full dag på jobbet. Roligt när man får mycket att göra, dagen har gått fort. Nu känner jag mig dock tom. Fick nästan lite ångest. Men jag fortsätter hoppa på nya saker för att stretcha min modighetsmuskel och för att fortsätta växa och må bra. För i det stora hela mår jag ju bra. Jag skriver mycket om de jobbiga stunderna. Om när jag är yr, sover dåligt, har ångest, ont i knäna, blöder som en gris och gud vet allt. Men om jag skulle skriva ned alla underbara, roliga stunder också skulle sidorna knappt räcka till. Men jag borde verkligen fokusera mer på dessa. För det är de som räknas och det är stunder som de som växer när jag ger dem mer energi. Så idag väljer jag att berätta om hur kul det har känts för mig på jobbet, när jag fått vara med och känna mer ansvar. Jag har lärt mig nya saker och jag känner mer och mer att jag
Lördag den 1/9-2020 Tacksam. Tacksam för min underbara familj. Hur tumultartat det än kan kännas inom mig ibland så har jag alltid haft en trygghet och stöd i de som finns här närmast mig. De som alltid finns där. Vi har precis varit ute och ätit en jättegod middag på restaurang, hela familjen. Vi har skrattat, njutit av god mat och varandras sällskap, rullat därifrån och undrat om vi kommer att dö av diabetes ( Elliots kommentar 😊 ) Nu sitter jag och Niklas här och lyssnar på musik, dricker kaffe och bara myser. Ibland levererar livet bara. Eller så är det jag som levererar så att livet blir precis som jag vill. Vilket som. Jag är tacksam idag.
PANIK I NATTEN! Nu är klockan snart tio på kvällen. Jag gick och lade mig före nio som vanligt men något ovanligt och obehagligt hände. Först när jag skulle somna så blev jag sådär stel i nacken som jag blir ibland och då ilar det upp mot huvudet och jag har svårt att sova. Typiskt tänkte jag och blev lite irriterad. Jag vet av erfarenhet att detta kan hålla mig vaken flera timmar. Jag tränade ganska hårt igår på gymmet och jag förstod att det kanske var en bidragande orsak. Men sen kände jag mig konstigt yr också. Kan bli sådär obehagligt yr när jag vänder mig i sängen då och då men nu kändes det läskigt. Jag gick upp och kände att det kändes obehagligt fortsättningsvis. Nej, sådär yr som jag blev förut. Jag blir alltid stressad och börjar gå omkring när jag känner såhär. Vet inte om det är någon slags fly-fäkta reaktion. Eller om jag vill kontrollera hur dåligt det är. Det lutar och drar när jag går och när jag tittar nedåt blir jag yr och måste titta upp igen. Få inte panik nu Ann
Tisdag den 8/9-2020 Det blir mer höst för var dag som går. Men när solen är framme värmer den ännu och luften känns sådär hög och frisk och man blir liksom mer levande. Som att man fick extra syre eller energi. Mörkret känns ännu bara mysigt. Man får tända ljus på kvällarna och solcellslamporna i rabatten ute tänds och kastar ett vackert sken över blommorna, som inte ännu frusit eller vissnat helt. Hösten är början på något nytt. När man var liten och fortfarande gick i skolan var det början på en ny termin, en ny årskurs och jag tyckte alltid det var så kul att inhandla pennor, kalendrar och bok- och bänkpapper. Min generation klädde bänkarna med presentpapper. Jag minns att jag hade Emil i Lönnaberga papper ett år i lågstadiet. Runt böckerna köpte man genomskinligt plast, så man kunde se igenom vad det var för böcker. Jag får fortfarande den där känslan av nystart. Men alltför snabbt blir det för mörkt och alldeles vanligt och vardagligt igen. Man stiger upp, går till jobbet, kom
Fredag den 4/9-2020 Den här veckan har gått så himla snabbt. Helt otroligt faktiskt. Men å andra sidan har det hänt mycket mer och jag har varit gladare och bra mycket mer positiv än förra veckan. Jag känner mig glad inombords mest hela tiden. Det känns jättebra. Jag försöker tänka på att sprida glädje och när jag ser att den fortplantar sig som vågor på vattnet, blir jag peppad och motiverad att bara fortsätta. Det är fantastiskt hur glädje sprider glädje och hur en positiv livsåskådning färgar livet till en ljusare värld. Utan undantag. Som att leva i ett rus. Just nu har jag dock druckit lite rödvin till maten. Men det ruset gör mig mest trött faktiskt. Det har varit en full vecka och det ska bli skönt med helg. Vi blir hemma i helgen eftersom det ska regna hela lördagen. Jag får nöja mig med lite bilder från förra helgen istället.
Onsdag den 2/9-2020 SÅ HIMLA GLAD! Veckan rullar vidare. Den här veckan går bra mycket fortare än förra. Då sniglade den sig fram av någon anledning. När jag åkte hem idag log jag med hela kroppen. Om man kunde mäta min positiva energi just då hade nog mätaren slagit i taket. Ni vet när man är sådär glad att man nästan spricker. Det är så många pusselbitar som faller på plats på jobbet just nu. Jag tycker det är mest häftigt hur jag inser mer och mer att jag skapar mitt eget liv som jag vill ha det. Min visionboard påminner mig om att jag vill utnyttja min fulla kapacitet och utmana mig själv. Både i privatlivet men allra mest i mitt arbetsliv. Nu är jag på väg. Alla mina år då jag begränsat mig så mycket och hindrat mig själv från att utvecklas, våga och gå framåt har gjort mig revanschsugen. Jag har så mycket att ta igen. Känslan av kontroll, att få vara med, delaktig och när man får det där förtroendet och ansvaret och det går bra. När man får positiv feedback för nåt som