Måndag den 12/8-2019
PANIK!


Det är så jobbigt just nu att jag nästan inte kan skriva. Min värsta yrsel, som brukar komma och gå har varit konstant i två dygn och verkar inte ge med sig. Jag kan inte vila någonstans. Sov inte bra heller. Det snurrar när jag ska sova, när jag jobbar, orkade nästan inte göra min uppgifter på jobbet, prata, skriva, läsa, se på tv, meditera. Jag är aldrig fri den sakta snurrande karusellen i mitt huvud. Den som brukar vara jobbig även om den bara är hos mig korta stunder. Vet inte om den brukar vara såhär länge i sträck innan? Vad gör jag om den inte försvinner? Det orkar jag inte. Hur ska jag leva då? Var ska jag ta vägen?

Jag har läst gamla inlägg i mina dagboksanteckningar. Blivit lite tryggare när jag ser att jag varit i denna situation tidigare, och det har löst sig till slut. Kanske får jag lida mig igenom detta ett tag innan det vänder. Men det kommer att vända. Det finns en mening med detta.

. Det handlade om själen, som man kan se som sitt moderskepp. Vi alla människor är små båtar, som seglar omkring på havet med våra personligheter ( alltså hjärnans alla funktioner med tankar, känslor, beteenden som sedan dör med kroppen). Om vi seglar i samma riktning som moderskeppet så kommer vi att må bra. Rädsla är det största hotet från vår personlighet som får oss att segla i fel riktning, i stormiga vatten. Vi måste förstå att de saker som händer oss, det som sker med mig just nu är någonting som är menat att hända för att skola mig, få mig att växa på något sätt och min rädsla för det som händer, mitt motstånd är det som får mig att må så dåligt. Då hamnar jag på fel kurs, bort från moderskeppet. Allt handlar om kärlek.

Det är sant. Det känns bättre att läsa detta. Jag önskar så att jag kunde landa i detta snurrande och följa med de skummande vågorna, surfa på ytan, nästan ha skoj av farten, tills det blir lugnt och stilla igen. Jag önskar att jag hade ett lugn inom mig alltid, som hjälpte mig att inte bli så rädd och orolig. Jag vill inte hamna i dessa negativa tankemönster om och om igen, som bara ältar gamla händelser och målar upp dem som kommande händelser; farhågor, fan på väggen, när det kanske inte behöver bli något som liknar det som hänt tidigare alls. 85% av det som man befarar inträffar aldrig. Ändå jobbar vår hjärna hela tiden med att beräkna kommande händelser, med hjälp av det som en gång hänt.

Jag kommer att må bättre snart. Jag kommer att vara överlycklig då, så oerhört tacksam, så väldans  väldans tacksam. Den känslan är så stor. Bara när man mår så här piss är det möjligt att känna sån lycka och tacksamhet, även om det bara är för en stund. Så ta nu en stund i taget Ann, det finns en mening med detta, du kommer att se det sen. Just nu känner jag mig mycket lugnare. För ett tag sedan kände jag mig så uppgiven, så rädd, så utan hopp. Nu vet jag att det ordnar sig snart och jag kan slappna av.