Onsdag den 7 december 2022

 

Sen igår eftermiddag har jag haft stora problem med min yrsel. Som jag nämnt flera gånger tidigare så är det jobbigast när jag både har yrsel som snurrar inuti mitt huvud så att det blir jobbigt att sitta ned och fokusera och yrsel som gör mig vinglig och ostadig när jag är uppe och rör på mig. Annars kan jag välja att sätta mig ned en stund och se på tv om jag känner mig vinglig men som nu känner jag mig bara fast, har ingenstans att pusta ut liksom. I natt har jag dessutom sovit extremt dåligt p ga snurret i skallen. I vanliga fall brukar jag ändå komma till ro efter ett tag men i natt var det omöjligt. Jag somnade vid halv ett och vaknade vid fyra. Däremot har dagen flutit på rätt ok på jobbet. Jag har tränat och var hem och åt lunch och körde lite Yoga Nidra för lite avslappning. Nu känns det däremot tungt igen. Jag vet inte om det beror på att jag tränat hårt i veckan och känner mig stel i nacke och axlar eller på något annat. Jag måste bara acceptera och hålla tummarna att jag kan sova bättre i natt. Det viktiga är att fortsätta gå framåt. Att inte ägna för mycket tid till att försöka dämpa problemen eller den oro och obehag som följer utan att istället leva på som vanligt. Det är viktigt att fortsätta göra de saker som jag annars hade gjort. Jag läste någonstans i sociala flödet i dag att när vi drabbas av sjukdom eller besvär av något slag är det vår kropp som talar till oss. Jag har hört det förut och har nog tänkt att det många gånger stämmer bra in på den situation som jag befunnit mig i. Oftast har det varit omständigheter eller situationer där jag kanske skulle ha handlat annorlunda eller där balansen i livet inte varit optimal, och det är därför jag drabbats men ibland, som nu, förstår jag inte fullt ut. Jag har visserligen kommit ifrån meditationen lite grann och jag har tänkt att det är viktigt att ta upp den igen. Men som många andra saker i livet så faller det mellan stolarna och jag skjuter på det i framtiden. Helt klart brukar jag hitta tillbaka till meditationerna när jag mår sämre så kanske är det därför. Det jag vet med säkerhet i alla fall är att även denna svacka går över. Det kommer bättre tider och när livet känns lite tungt och uppförsbacken är brant, då vet jag att snart är jag uppe på toppen och sen går det nedför igen. 

En vacker bild på norrsken i stugan i höstas