Fredag den 24/7-2020
NER OCH UPP IGEN!


Idag har varit en riktigt jobbig dag för mig. En sån där dag då jag helst bara vill dra täcket över huvudet och inte stiga upp. Jag vill ge upp. Men som vanligt så blir det bättre till slut. Ibland är det som att förutom yrseln så läggs liksom ett filter framför mina ögon. Som om mina ögon inte har lika många pixlar, bilden laggar. Det blir väldigt jobbigt att fokusera och jag vill helst blunda när det blir mycket synintryck, som t ex på affärer. Idag skulle vi på en massa affärer jag och Niklas. Sofia och Freja gick på bio i Luleå klockan tre och sen skulle de gå ut och äta tillsammans så jag och Niklas fick en massa tid att slå ihjäl. Jag hade tyckt det var en bra ide annars, men just idag kändes det inte som det. Det var såå jobbigt. Jag kände mig så nere och tankarna snurrade bara kring detta nederlag. Vi åt på korvgubben till middag vid fyra. Efter det började jag sakta känna mig bättre, livslusten kom tillbaka och jag blev sådär otroligt glad och tacksam som jag alltid blir när det lättar. Även om jag vet att det går över, så är jag alltid lika orolig för att just denna gång ska det stanna för alltid. Jag hade aldrig orkat må såhär länge. …

Men jag har lärt mig en bra sak idag. Tidigare på fm innan vi for till Luleå bråkade jag med Niklas. Jag ville att han skulle följa med och slänga skräp på återvinningen, men han ville sitta kvar vid datorn. Jag blev sur för att han hade suttit där hela förmiddagen, men surast blev jag nog innerst inne för att jag kände mig osäker och otrygg och ville inte åka själv till återvinningen. Det har jag aldrig gjort själv. Men jag blev jättearg och slämde igen dörren och åkte iväg. På väg till återvinningen svor jag och tänkte arga tankar om Niklas. Innerst inne visste jag hela tiden att det här egentligen var bra för mig. Jag skulle lära mig att stå på egna ben, åter igen. Jag skulle växa. Om jag bara kunde släppa ilskan mot Niklas nu så hade jag växt ännu mer tänkte jag så. Efter att ha läst i boken om Letting Go, borde jag verkligen pröva att bara låta ilskan vara och försvinna. Att välja glädje. Då skulle vi kunna ha en lugn och skön eftermiddag istället för att bråka och vara sura på varandra hela dagen. Jag bestämde mig för att släppa… och jag lyckades. Jag kom hem och allt var frid och fröjd. Jag är himla stolt över detta. Det är svårt att sluta vara arg när man är så där ilsken så man kokar och hela egot skriker att det är den andres fel! Spela roll om jag egentligen vet att jag borde lägga ned stridsyxan, egot vill vinna, ha rätt, spela offer. Jag segrade över egot. Jag tänkte på bokens budskap om att inte låta de negativa känslorna spridas ut och förpesta mig själv och andra. Jag lät kärleken vinna istället.