Fredag den 14/8-2020

Tuffar på...

Ännu en vecka har gått. Jag känner mig piggare den här veckan och man kan väl säga att jag kommit in i rutinerna igen. Det är ganska lugnt på jobbet. Det är många som precis kommit in från semestern och inte ännu hunnit skapa upp ärenden, som hamnar hos oss. Det händer spännande saker på jobbet. Jag har ju känt mig lite uttråkad här innan semestern och känner att jag behöver utveckling, att jag inte kommer vidare. Det tog jag också upp på mitt samtal med chefen, men också på ett möte som vi hade innan sommaren där vi pratade om vårt arbetssätt och hur vi kan utveckla det. Nu har min chef pratat med mig och gett mig spännande och utmanande uppdrag. Lite läskigt, eftersom jag tycker alla jag jobbar med är så kompetenta och duktiga och smarta och jag blir lite skrämd av det. Jag känner att jag inte alls har samma skills. Mycket för att jag inte jobbat på det här sättet tidigare. Men jag måste våga om jag ska gå framåt. Utveckling på jobbet finns också med på min visionboard. Allt kommer att bli perfekt. Jag behöver bara tro på mig själv och på att jag lär mig eftersom och klarar det precis lika bra som någon annan😊

Jag sitter och väntar på att klockan ska bli halv åtta. Jag ska åka förbi vc och lämna ett urinprov. Tror att jag kanske kan ha urinvägsinfektion. Jag har sprungit på toa jätteofta sen i måndags. Känns som om jag är konstant kissnödig. Superjobbigt. Jag brukar inte ha urinvägsinfektion så jag vet inte men sköterskan jag ringde igår tyckte att jag kunde åka förbi på morgonen idag och lämna ett prov. Kissat i en urkokad tacosåsburk! Men som sagt, jag har ju alltid något. Vet inte hur jag ska komma ur detta. Ibland när jag inte har någonting. När allting känns bra, då kan jag få oroskänslor. Det känns obehagligit och jag har svårt att njuta av det liksom. Min kropp är kanske beronde av den här ständiga oron och upptagenheten av något kroppsligt problem som den måste ta itu med. Jag har tänkt att jag måste försöka släppa tankarna i första hand kring detta. Sluta prata om det hela tiden. Jag har sånt behov av att berätta om mina krämpor. Jag tror inte det är för att vinna sympati. Jag vill nog hellre få bekräftat att jag är normal. Att det inte är något farligt, ovanligt.

Även om det här provet inte visar något så ska jag försöka fokusera på rätt saker i helgen. Nämligen att njuta i stugan. Det ska bli fint väder igen. Är så tacksam för det. Nästa helg blir vi hemma. Niklas jobbar hela helgen och det ska bli ganska skönt att bara hinna fixa här hemma. Jag och Sofia ska åka till Luleå och shoppa, jag tänkte putsa fönster och byta gardiner i köket. Sen får man längta till nästa gång vi åker till stugan. Nu har vi varit där rätt ofta och det kan nog vara bra att få sakna den ett tag.