Tisdag den 29/12-2020

Jag somnade halv fyra och vaknade sju sist jag skrev. Jättejobbigt. Orkade ändå vara igång på dagen, hade jätteångest på kvällen inför att sova men somnade efter några gångers uppvaknande och sov gott hela den natten. Kände mig glad och upprymd hela dagen igår p ga att jag sovit gott. I går kväll kände jag mig relativt lugn och trygg och intalade mig att jag skulle somna, att min kropp vet hur man gör, jag behöver inte tänka eller analysera. Men det hjälpte inte. Från början accepterade jag läget. Jag lyssnade lite grann på nidra yoga meditationer, gick upp och åt fil och flingor, tog en muskelavslappnande tablett, gick och lade mig igen. Varje gång jag blev trött och somnade så vaknade jag i nästa stund med ett ryck. Klarvaken. Då började jag bli orolig och tappa hoppet. Niklas gick upp med mig vid ettiden och åt lite mer kvällsfika. Somnade inte förrän klockan var över fyra. Sov till åtta. Idag känner jag mig mer mosig. Jag är lite lätt illamående och seg och en uppgivenhet tynger mig. Jag försöker hitta en strategi att luta mig mot, letar bland gamla dagboksanteckingar efter nåt att klamra mig fast vid. Hur ska jag göra nu? I natt funderade jag på om jag skulle prova ta åksjuketabletten postafen som jag har hemma. Man blir dåsig och trött av dem, det kanske hjälper. Men då hade jag redan stoppat i mig muskelavslappnande, kanske inte en bra kombo. Så jag sparar den livlinan. Läste också om andra som använt de tabletterna och att det fungerat som sömnmedicin. När jag blir nog trött, som jag troligtvis kommer att vara i natt, är det lättare att ligga kvar i sängen och försöka somna om, än när jag inte är lika slut. Postafen kanske ger samma effekt. Jag håller tummarna för det. Om de fungerar kommer nog bara vetskapen om att de hjälper vara tillräckligt för att jag ska kunna bli lugn och somna om. Tänk vad knäppt ändå. Varför kan inte sömnen, som är en sån viktig funktion för kroppen, vara autonom? Som andningen. Så att man inte själv kan fucka upp den som jag gör nu. Det ska bara fungera, oavsett. Det är synd. Antar att det i grund och botten handlade om att skydda oss. Det vore ju inget bra om man låg och sov fastän faror lurade runt hörnet. Då borde man vara på sin vakt och först när faran lagt sig och man tagit sig i säkerhet och blev lugn var det säkert nog att somna. Att uppleva smärta är oundvikligt, men att lida av det är ens eget val. Det gäller detta problem i allra högsta grad.

Så vad göra? Ja, min plan just nu är väl att försöka vara så aktiv som möjligt idag. Kanske lägga mig ned och lyssna på en meditation och somna till en halvtimma för att orka, sen lita på att jag somnar gott i natt. Sen får jag försöka gå och lägga mig senare för att minimera tiden i sängen. Jag ska prova ta en postafen en timma innan sänggående. Sen får vi se vart det landar.