Onsdag den 28/10-2020

Sitter här hos min dotter i hennes lägenhet i Stockholm. Vi kom hit i går mitt på dagen. Resan har gått bra. Niklas har kört hela vägen. Vi mellanlandade i Sundsvall, där vi sov över på Scandic. Jag har haft ont i huvudet och nacken sen i söndags. Blivit tvungen att fortsätta knapra ipren för att inte må illa. Har sovit dåligt också. I natt är första natten jag sovit bättre och första morgonen sen i lördags som jag vaknar utan huvudvärk. Så det känns skönt. När vi kom fram igår kände jag mig yr och vinglig, så vårt snabba besök i Gamla Stan blev sådär för min del. Men senare på kvällen gjorde vi mat tillsammans, drack vin och spelade spel. Vi hade jättetrevligt. Idag åker vi kanske på Naturhistoriska museet på förmiddagen. Vi får se vad det blir.

Jag har också upptäckt en liten knöl på utsidan av halsen, strupen, som känns lite läskig. Jag har känt den tidigare som en liten fettknöl typ men helt plötsligt har den blivit större och syns på utsidan om man tänker på det. Den måste jag åka och kolla upp på måndag. Känner mig som om jag har klippkort på vårdcentralen just nu. Inte kul. Men det känns inte som om jag springer i onödan i alla fall.

Stor del av hösten har jag känt mig väldigt lycklig och lugn. Det har känts som om jag verkligen lever det liv jag vill. Att jag skapar mitt liv och jag har varit så tacksam. Senaste veckorna dock har kantats av värk och oro och den starka känslan av eufori har naggats i kanten och min frekvens har definitivt sjunkit några steg. Så nu gäller det att höja frekvensen. Hur gör jag det då? Ja, det känns svårt när förutsättningar runt omkring mig inte är optimala. Det är svårt att se förbi yrsel och huvudvärk och trötthet. Men frågan är vad jag ska fokusera på. Kanske på allt som jag kan göra ändå. Allt som jag gör ändå. Allt som blir bra och fantastiskt. Att jag kan öva på att ge av mig själv även när jag helst vill gå inuti mig själv och stänga av allt annat. Det är min allra största utmaning alltid. Jag tycker att det går bättre och bättre faktiskt. Att njuta av alla stunder man kan och glädjas åt dessa ger ringar på vattnet. Ett stormigt hav blir strax en stilla, lugn sjö i vilken jag kan spegla mig. Jag kan le tillbaka åt min spegelbild och känna att jag är fantastisk.