Onsdag den 19/12-2018

LANDAT LITE!

Känner mig lugnare nu. Vaknade klockan kvart över fyra av att Niklas snarkade, och det började snurra i vanlig ordning. Eller som det har gjort sista veckorna. Men jag tog på mig lurarna när jag insåg att jag inte kunde somna och lyssnade på en kroppsavslappningsövning, mindfulnessövning, och den fick mig lugnare. Senaste gångerna har det bara snurrat runt i huvudet när jag försökt lugna mig med mindfulness, men nu landade jag och det var så himla skönt. Allt föll på plats. All oro som jag har känt över hur jag mått, oro när jag mått bättre kortare stunder för att det känts ovant, suddas ut. Igår kväll gick jag och Niklas ut på en långpromenad. Det var så länge sedan. Jag tror att våra promenader, som vi tagit regelbundet sista halvåret har varit oerhört bra för hälsan. Man får motion, luft, ljus och sen hinner vi prata med varandra. Har saknat det och det kändes jättebra att ta sig tid för det igen. Att våga vara närvarande med sig själv när havet stormar och inte springa iväg är viktigt. Igår mediterade jag två korta gånger. Det var jobbigt i början för att jag blev medveten om hur det snurrade runt, men när jag stannade kvar i det, kände jag även att det lättade ibland, inte var konstant. Sen påminde jag mig om detta:

Att göra en förändring, att bryta invanda mönster är svårt. Särskilt när det finns, och har funnits, goda skäl till varför jag gör som jag gör. Många av de steg jag tar på min resa uppåt i spiralen kan medföra en stressreaktion. Om  denna senaste tid dessutom är mycket lång blir kanske känslan av osäkerhet extra stark. Kommer jag att klara det? Kommer det att vara värt priset?

Vissa dagar, vissa stunder och vissa tillfällen kommer att kännas bra. Då går det lätt att göra annorlunda. Jag fylls av optimism och tilltro till min förmåga att förändras. Andra stunder präglas av mörka och dystra tankar. Jag känner tvivel och vemod. I dessa stunder är det svårt att göra annorlunda, svårt att förändra, svårt att fortsätta på den väg mot livsvärden och mål som jag  varit fast besluten att följa.

Men det är de dåliga dagarna som är nyckeln till en bestående förändring. Det är där slaget om framtiden står. Det är då jag väljer vad som är viktigast, minsta möjliga yrsel eller mesta möjliga mening.

Att välja att fortsätta min aktivitet, i närvaro av yrseln, för att få livet att växa och tillvaron att bli mer meningsfull kallas för exponering. Exponering betyder att närma sig något jag tidigare undvikit.

Att ha tålamod och vara varsam, snäll och förstående mot sig själv när det är jobbigt är ännu viktigare. Inte slå på sig själv. Det skulle man ju aldrig göra med någon annan närstående som mådde dåligt. Varför göra det mot sig själv?