Fredag den 1/2-2019
LEDSEN!


Det är jobbigt. Jag tvingade mig iväg till Luleå idag. Jobbade förmiddagen där och gick ut och åt lunch med mina vänner. En dag som i vanliga fall hade gjort mig väldigt lycklig. Men det är så svårt att känna så när allting överskuggas av hur jag mår. Av tankar på hur allting börjar om från början igen. Hur det som varit en självklarhet för mig rätt länge nu, att må mycket bättre, jag inser ju nu hur bra jag faktiskt har mått, inte längre är det. När varje steg blir ett hinder. Hur ska jag tänka? Hur ska jag få tillbaka min orka och mitt engagemang. Framför allt, hur ska jag orka med ett nytt jobb när jag bara vill krypa in i ett hörn och blunda och hoppas att allting bara är en dröm. 2014 vändes mitt liv upp och ned igen efter att ha mått hyfsat bra i många år. Jag kommer ihåg rädslan och frustrationen och paniken. Då hade jag inte de verktyg jag har idag. Så jag hoppas att jag kan acceptera och förstå mina tankar och känslor bättre idag, inte övermannas av dem helt och hållet. Besvikelsen och motståndet finns där, men jag måste lära mig att vårda dem och ha förståelse för mina reaktioner, utan att handla utifrån dem. Utan att begränsa mig. Utmana mig själv på riktigt. Hitta lugnet trots allt. Lita på mig själv, att bakom de oroande molnen finns himlen, lika blå som alltid. Jag finns kvar. Även om inte andra kan förstå vilka stora steg jag tar varje dag när jag accepterar och går vidare med yrseln på min axel, så vet jag. Jag kan klappa mig själv på axeln och säga- Bra Ann! Bra att du tog dig till Luleå idag och jobbade en halv dag, tog dig tid med dina vänner, trots att det går så tungt just nu.

Jag har fått lite hjälp med mitt jobb också så att jag kommit igång ordentligt med Västanå. Till veckan kan jag nog jobba på riktigt bra. Det gick ju bra att jobba i Luleå. Kanske kan jag åka till Luleå någon dag till veckan också.