Måndag den 4/2-2019
TIPS!


Det går upp och det går ned. I lördags åkte jag och Niklas till Ikea bara för att komma bort hemifrån. Jag var så besviken över att jag mådde piss hela tiden vi gick runt där. Jag var så himla besviken och ledsen. Sen när vi kom hem mådde jag bättre, Samuel och Elliot hade lagat tacos åt oss och vi åt och drack lite vin. Sen såg vi på första delfinalen i mello. Söndagen försökte jag verkligen starta om från början. Inte jämföra med hur jag mått tidigare, eller med andra. Bara utgå från mig själv och ta ett steg i taget. Det gick bättre. Jag var lugnare och mådde bättre. Vi gick på en långpromenad mitt på dagen och sen åkte vi på stan. Niklas klippte sig och jag strosade runt på 43:an och njöt verkligen av att må så mycket bättre. Jag kände mig lycklig. Vi dansade bugg på kvällen och det var kul. Innan jag gick och lade mig kände jag mig tacksam och det är konstigt att allting känns helt ok och jag tycker mig kunna göra vad jag vill  i världen. Sen vet jag att på morgonen mår jag sämre och jag måste hantera det och börja om från början.

Från och med idag ska jag analysera min dag mer. Jag ska utgå från några punkter, som jag har snott från en bok jag läser just nu. Den heter ” Från motvind till medvind” av Stefan Ekberg.

Här är hur jag ska klara det här problemet

1.       Meditera och fokusera på lugn och trygghet och min inre storhet.

2.       Se mina framsteg, skriva ned dem i min dagbok och peppa mig själv.

3.       Omge mig med positiva människor, som ger mig energi och kärlek som min familj och nära vänner.

4.       Träna och utmana mig själv dagligen.

5.       Se varje dag som en utmaning. Utgå från mig själv och inte från vad andra orkar och kan och vill.

6.       Se framåt, mot ett rikare, roligare liv fyllt av möjligheter även för mig.

7.       Inte begränsa mig, trots att det kan kännas tryggt och rätt att göra i stunden.

8.       Vila och ta det lugnt ibland, utan att få skuldkänslor och tankar som talar om för mig att jag fegar ur, begränsar mig. Ibland måste man få slå av och backa ett tag.

9.       Läsa peppande litteratur, som sparkar mig i röven ibland.

10.   Ha fokus på att jag kan så mycket mer än jag tror.

Tips till mig själv!

1.       Sluta jämföra med andra. Vi har en tendens att alltid jämföra oss med dem som har det lite bättre än oss själva, som mår bättre osv. Sluta varje dag med att fråga dig själv: - är jag lite bättre än igår? Har jag kommit en liten bit längre? Har jag gjort mig själv en tjänst och slutat älta något som du ältade igår?

2.       Om jag inte får de resultat jag vill ha, titta på mina metoder? Jag kanske måste ändra på dem för att få andra resultat. Våga prova nya vägar.

3.       Tänk på ljuset i tunneln! Jag har kraften att göra, vara och komma över vad som helst. Det spelar ingen roll hur det ser ut just nu. Det kommer att bli bättre och jag vet det eftersom inget i livet är beständigt- varken lycka eller olycka.

4.       Inse att du aldrig är ensam om att gå igenom jobbiga saker.

5.       Det är enormt viktigt när du får en smäll rakt i ansiktet. Det spelar ingen roll vilka hinder livet slänger ut mitt i vägen för dig- tänk alltid på att dina livsmål först!

6.       Ungefär 85% av det som oroar oss infaller aldrig. Tänk på det!

7.       När jag bara vill dra täcket över huvudet och ge upp: Tänk:- Det är inte okej, men jag är okej. Det får mig att fokusera på problemet och inse att det är inte jag som det är fel på.

8.       Prata med dina rädslor/yrseln. – Varför är du här? Vad är det du försöker lära mig? Börja tänka på dina rädslor som bästa vänner som är där för att hjälpa dig bli en bättre människa. En människa som inte är rädd för att vara den du egentligen är.

Idag har varit en sämre dag än igår. Igår hade jag rätt mindset. Jag utgick från mig själv, ältade inte så mycket, var mer närvarande i nuet och försökte se mina framsteg och vad jag ändå klarar av. Jag mådde mycket bättre då.

Idag började jag dagen med en kort meditation innan jag steg upp och jag försökte göra en sak i taget i morse och vara närvarande. Jag skjutsade Niklas till jobbet och åkte själv till vc för att kolla upp mitt knä. Det var jobbigt att vara i väntrummet, men jag kände mig lugn och jag satte mig att läsa i storytels reader, som jag planerat medan jag väntade, fastän min instinkt sa mig att det skulle bli jobbigt. Men jag gjorde det ändå, jag andades lite i fyrkant och när det blev min tur att komma in till läkaren kände jag mig lugn och trygg och mådde mycket bättre. Kändes skönt.

När jag kom hem kom jag igång att jobba, pratade med Jocke och kände mig full av energi och lycklig. Hann tänka den där oroande, malande tanken när jag mår bra som säger typ: - Jaha, hur länge varar detta då? Förtjänar jag detta? Det känns konstigt och ovant, ångest! Sen hade jag tagit en pronaxen enligt läkarens ordination, fastän jag visste att jag tidigare blivit lite yr och konstig av just den tabletten. Det räckte väl med ett litet snurr så var hela tanke och känslodramat igång och jag kunde inte stoppa den. Jag blev rädd, kände mig osäker och oförmögen att klara något, tankar på jobb och framtid och inre krav listade upp sig i mitt huvud som vanligt och jag kände mig förkrossad. Rastlös och orolig trampade jag runt och tog inte tag i något. Jag ska inte döma mig själv för här händer något, som går blixtsnabb och som överbemannar mig verkligen. Jag har varit med om det så många gånger. Jag gick dock och mediterade mitt i allt i 20 minuter, vilket var bra. Jag kunde känna att det inte var så farligt, men efter meditationen kände jag likadant. Men frågan är: Vad kunde jag ha gjort annorlunda, för att bryta detta?

Jag kan tänka på ljuset i tunneln. Jag har kraften att göra, vara och komma över vad som helst, spelar ingen roll hur det ser ut just nu. Det kommer att bli bättre för inget är beständigt. 

Försöka att säga stopp till de skenande tankarna. Jag är ändå medveten om vad som händer. Jag kan alltid påverka vad jag gör. Istället för att fly, dvs springa runt och göra en massa ” kontroll-saker-som-typ-tvätta-plocka-i-köket” för att göra nån sorts bedömning hur dåligt jag mår, kan jag stanna upp. Fundera vad jag hade gjort om jag inte känt såhär? Idag hade jag nog fortsatt att lägga in dok. i dms, som jag höll på med innan. Kanske satt mig att läsa sedan. Precis som jag gjorde i morse på vc när jag satte mig att läsa fastän det tog emot. Det blir en utmaning för mig att bara släppa, acceptera och göra det bästa av situationen. Bättre att göra nåt som jag vill, behöver göra i stunden än att bara springa runt och stressa upp mig själv.

Sen det här med att prata med sin rädsla: - varför är du här? Vad försöker du lära mig? Vad kan rädslan ha sagt mig idag?

Om jag inte hade blivit rädd hade jag kunnat inse att jag klarar vad jag vill oavsett hur jag mår. Det är mycket som är läskigt just nu, som jag kanske blev påmind om när jag pratade med Jocke: nytt jobb, hinna bli färdig med Västanås dokumentation i tid, osäkerhet kring när jag ska börja och hur det blir där, rädsla för att släppa något som trots allt är tryggt och som har varit mitt ankare länge. Men jag måste kanske inse att jag måste få tillåta mig själv att vara rädd för allt detta. Jag kommer ändå att börja på ett nytt jobb, trots min rädsla, för det kommer troligtvis bli en positiv förändring för mig. Sen är det inte hela världen. Livet är inte så allvarligt egentligen. Trivs jag inte, orkar jag inte, vad är det värsta som kan hända? Jag har en underbar familj, som stöttar mig i alla väder, och det finns en mening med allt. Kanske är det en ledtråd. Att inte ta livet på så stort allvar.

Summa summarum: När jag hamnar i rädsla och negativa tanke- och känsloloopar, stanna upp, tänk på att det ljusnar snart, allting går över, fokusera på vad du tänkte göra innan och gör det, oavsett, andas i fyrkant, ta en sak i taget, tala förstående med dig själv, det finns säkert en anledning till att du känner som du gör, du kan bryta den nedåtgående spiralen genom handling. Göra rätt sak. Var så närvarande som du kan!