Lördag den 15/12-2018

DEN ÖVRE GRÄNSEN!

Väntar på släkten för vi ska fira Sofia som fyller 11 år på måndag. Vi har städat och jag har lyssnat på en ljudbok som heter ” Vägra följa John”. Den tog upp en sak som jag funderat och mått dåligt över på sistone. Känslan av att när jag mår riktigt bra eller gör saker för att utmana mig själv och klarar av det oftast får en känsla av ovärdighet och ångest. Precis som att jag inte förtjänar att må bra. Oftast får jag mer yrsel eller bara tankar om att nu mår jag för bra, nu vänder det nog. Ibland känns det nästan bättre att fortsätta må dåligt för att slippa detta. I boken kallade de detta för ”den övre gränsen” och det är ett sätt för egot att hålla tillbaka mig i ett tryggt, säkert tillstånd. En stark överlevnadsinstinkt, som inte vill att jag ska göra något utanför min komfortzon. Jag har förstått det tidigare, men det var så bra beskrivet och jag behövde verkligen få det bekräftat för mig just nu. Jag har en jobbig tid med mycket jobbig yrsel, som jag har svårt att se förbi. Det som fick mig att växa för ett tag sedan, känslan av inre storhet, styrka, att jag är så mycket mer och klarar det jag vill, har förminskats på sistone. Jag har svårt att känna så när jag inte mår bra, när yrseln påverkar mig varje sekund. Det känns som om egot tagit till en ny strategi, nu när jag börjat förändra mitt liv, nu har jag mer av den där jobbiga yrseln, som är svårare att acceptera. Säkert så. Men hur ska jag då göra?

Enda chansen är att vara medveten om det. Det är jag. Att ta små steg framåt. Det tycker jag att jag gör. Men om jag ändå har yrsel oavsett vad jag gör, kan jag ju ändå försöka fokusera på det som är roligare att göra. Det som ger mig glädje. Så att fortsätta utvecklas, meditera för att hitta min innersta glöd, min glädje, min närvaro. Vänja egot succesivt att det här är en del av mitt nya jag, eller kanske den jag är på riktigt, och det är ok.