Onsdag den 13/2-2019
EN PLAN!


Jag har sovit som en stock i natt. Jag somnade vid halv nio och vaknade klockan fyra då jag värmde min vetekudde och somnade om till halv sex! Sån underbart!

Har jobbat i Luleå idag. Jag ska känna mig stolt över mig själv idag, som åkt dit och klarat av att jobba hela dagen efter att ha styrt mig själv här hemma, men tyvärr så jämför jag alldeles för mycket med tidigare. Hur jag mådde när jag jobbade där förra året. Men jag måste se att jag verkligen genomförde det och det var jättetrevligt att träffa mina vänner, kunna bjuda dem på fika som de uppskattade. Det är lätt att yrseln överskuggar allt. När jag kom hem brukar jag må bra men även då kändes det vingligt. Det lägger en sordin över hela händelsen. Jag funderar över hur jag ska orka lära mig nytt på mitt nya jobb, lära känna nya människor utan att det ska bli jättejobbigt. Men jag ska försöka. Jag måste rebota mig. Tänka från där jag är nu. Jag kan inte ändra på hur jag känner och mår just nu. Bara genom att acceptera och utgå från nuet kan jag komma vidare och så småningom må bättre. Jag måste förstå att det kommer att ta lite tid. Jag får vara tacksam för alla bra stunder och känna mig duktig och stolt över alla framsteg och att jag ändå orkar.

Mina framsteg idag: Jag har försökt tänka positivt, påminna mig själv om att göra det bästa av situationen, att stoppa mina ältande tankar då jag kommit på mig själv med att jämföra med tidigare, känna besvikelse och tom ilska.

Vad jag kunde gjort annorlunda:  stoppa mina tankar ännu mer. Ibland vet jag om att jag ältar men tillåter mig att göra det, för på något sätt tror jag ändå att mitt analyserande av hur jag mår, funderingar på när jag mådde såhär sist och varför osv, ska få mig att må bättre. Innerst inne vet jag att så inte är fallet. Jag måste verkligen inse att ju mer fokus jag kan lägga på nuet istället för på det som varit och jämföra/älta gamla upplevelser desto bättre kommer jag att må. Jag måste ta till mig det där med fågeln som kan flyga, men som varit instängd för länge i en bur och som måste träna upp sina muskler innan den kan flyga lika bra igen. Ge det tid. Sen lärde jag mig en bra sak från en ljudbok om det här med att älta och analysera sönder saker. Det är inte mitt fel, det är bara vår hjärna som fungerar så. Den försöker hela tiden fixa saker och därmed känna det som att den har kontroll på saker, men tyvärr blir utgången oftast motsatsen. Så säg Stopp! Och förstå att det inte är mitt fel. När ångesten drar iväg med mig, försök att stanna upp och känn efter nyfiket inom mig istället för att springa iväg och bort från obehaget. Lugnet som följer tar bort största delen av hela obehaget, både ångest och yrsel. Fantastiskt. Jag måste se det som mitt mål; att bli lugn och trygg och älska mig själv även de jobbiga dagarna. Tänka att min hjärna försöker bara ta hand om mig, men den arbetar efter en mall som skapades för 40 000 år sedan, så jag hjälper till att skriva om den så den passar till mitt liv.

Att jobba med: Jag ska sätta mig ned och skriva ned hur jag vill att saker och ting i mitt liv ska bli. Både vad gäller jobb och fritid och familj. Om mina önskningar gick i uppfyllelse, hur skulle det bli då. Att visualisera är mäktigt. Men jag har alltid skrivit av mig så jag tror på att försöka skriva ned det istället. Jag har svårare för att se i bilder. Det gör mig bara frustrerad. Men om jag kan tänka mig hur det blir som bäst för mig och verkligen känna det, så kommer det att ske.

Sen ska jag försöka att ändra något varje dag i mitt liv. Enkla saker som vad jag äter till frukost, i vilken ordning jag gör saker, vilken väg jag åker till jobbet mm. Om jag kan ändra på rutiner så kan jag också få andra tankar och intryck, inte samma hela tiden. På det sättet kan jag bryta vissa negativa mönster.

Tänk på att det som sker har en högre mening, även om det är svårt att se det för stunden.

Som det här med det nya jobbet jag har fått. Det har hela tiden varit meningen att jag ska jobba där eftersom något inom mig manade mig att titta i platsbankenappen den där dagen när jag såg annonsen. Det är ett sånt oerhört stort steg för mig att börja på ett nytt jobb, våga utmana mig själv och framför allt tro på mig själv och min förmåga när världen ibland gungar så under mina fötter, men någon tror på mig och jag vet att om jag vågar och kan ha förståelse för att det blir jobbigt att gå vidare fastän kroppen skriker – Nej! Så kommer något fantastiskt att hända mig. Jag kommer att utvecklas på alla plan och det kommer att vara så värt det.