Lördag den 12/1-2019
SAMMANHANG!


Jag har jobbat i Heden hela veckan utom torsdag och fredag. I går jobbade jag i Luleå och gick ut och åt lunch med Christer, Jerry, Sara och Maritha. Jättetrevligt. Däremot är det så långt nu mellan gångerna jag är där att jag känner mig som en utböling. Jag vet vad jag känner och vill och tänkte bena ut det för mig själv. Att jag mått sämre och fortfarande känner mig lite ostadigare än vanligt beror på att det inte är balans i mitt liv just nu. Det är ganska osäkert och har så varit under en längre period.

Jag mådde så himla bra när jag började i Luleå för snart ett år sedan. Jag var så laddad och glad och hade massor av energi. Jag kände mig trygg och utmanade mig själv att ta kontakt med människor, tro på mig själv och min person och jag växte och mådde så bra av att jag vågade. Det är det jag saknar nu. Någonstans att rikta min energi. Att tillhöra ett sammanhang. Jag har jobbat i Heden i veckan men känner mig inte som en del i deras arbetsgrupp heller. Jag vet inte vad som händer härnäst i mitt jobb, som också känns som tillfälligt. Jag ska troligtvis till Västanå om en vecka. Det blir ju i och för sig en utmaning. Jag saknar också gemenskapen som vi hade i Luleå. Jättemycket.

Så jag känner att jag behöver ett sammanhang. Jag behöver ett forum där jag kan utvecklas, lära mig något nytt, få bekräftelse och framför allt där jag får lära känna nya, trevliga människor som kan ge mig mening och glädje. Jag hoppas på Försvarsmakten. Men jag kan inte vänta mig något besked förrän i slutet på januari. Fram till dess känns det som om jag bara väntar. Vill inte ens tänka tanken på vad som händer om jag inte får jobbet på Försvarsmakten.

Jag vill utmana mig och ta stora steg utanför min komfortzon för den håller på att minska igen. Jag behöver bygga tron på mig själv och min egen förmåga. Att jag kan och klarar av så mycket. Så jag vet vad jag vill.

På det personliga planet vill jag resa och uppleva roliga saker med familjen. Det kan handla om utflykter, korta eller längre resor, umgås med vänner och släkten. Kanske renovera här hemma. Stötta mina barn så de blir så självständiga och trygga som möjligt. Träna och hålla kroppen i bra form så den orkar länge till.

Jag vet åt vilket håll jag vill , nu gäller det bara att jag får klartecken att börja gå. För även om jag kanske vill springa tror jag det är bäst att jag börjar gå sakta.