Söndag den 30/9-2018

KÄRLEK OCH GLÄDJE!

Vaknade klockan sex. Jag vet inte om det är mörkret på kvällarna som gör att man är så trött. Jag och Niklas går och lägger oss tidigt på kvällarna i alla fall. Som pensionärer. Igår var en fantastisk dag. Vi städade upp i förrådet och ute på gården. Sen mitt på dagen, det var kallt men solen lös och det var så vackert, krispigt ute. Vi tog bilen och parkerade på Niklas jobb och gick en runda runt älven, mot Kraftstationen, där vi kollade in de nybyggda, fina lägenheterna som ligger där. De ligger precis vid vattnet. Där skulle jag kunna tänka mig att bo senare. Vi stannade på vår promenad alldeles vid älvskanten, sittandes mot ett träd. Vi drack kaffe och åt en chokladruta. Så mysigt. Jag njöt varje sekund. Sen tog vi bilen hem, tappade upp ett varmt bad och badade. Det var bara vi hemma. Konstig känsla. Men det blir så mer och mer nu när de stora flyttat hemifrån och Sofia och Elliot är borta med kompisar. Jag är så glad att jag och Niklas fortfarande trivs i varandras sällskap och att vi ser fram emot att få mer tid tillsammans. Vissa har man hört, inser att man inte längre har något gemensamt när barnen växer upp och de separerar.

Igår gjorde jag något som jag inte skulle ha gjort för något år sedan. Jag smsade Frejas mamma och bjöd in dem hela familjen på middag senare i höst. Jag har tänkt på det ett tag, särskilt sedan vi träffades på en coachingkurs på skolan och insåg att de är så himla trevliga. Förut hade jag inte vågat. Jag hade tänkt: - Tänk om jag är yr och inte orkar genomföra middagen, tänk om de tycker att vi är konstiga och inte vill komma hit, tänk om…tänk om… Men nu bara gjorde jag det. Jag ville innerst inne och såg fördelarna. Tänk vad kul att få lära känna dem bättre. Våra barn går ju i samma klass och umgås. Hon svarade efter en stund: - Vad kul! Tänk vad som kan hända om man bara vågar. Att lära känna nya människor, att sprida glädje och kärlek…det är väl vad livet handlar om egentligen?