Lördag den 22/9-2018

INGIVELSE!

Sov dåligt natten mot fredag. Hade ilningar i huvudet och somnade först klockan halv tre. Var så himla trött igår. Hade lite problem att somna igår men somnade vid halv elva och sov till halv åtta. Antar att det är allting som händer runtomkring mig nu som gör det lite jobbigt. Men jag omfamnar mina svagheter som en del av mig. Jag växer varje dag. På jobbet har jag fått klart att hjälpa Lars den här sista månaden med hans projekt och när jag inte har nåt att göra kan jag planera det projekt som jag fått av Micke. Sen ska jag söka det där jobbet. Föresten det har jag inte skrivit om ännu. Det var så att jag satt vid min dator på jobbet när jag plötsligt fick en ingivelse. – Du måste kolla annonserna på platsbanken. Det finns ett jobb åt dig där. Jag hade inte kollat på flera dagar för det finns aldrig nåt för mig att söka. Men jag var upptagen med annat och glömde bort min ingivelse för ett tag. Senare på dagen när vi satt på ett föredrag som inte var så  intressant, så kom jag på att jag skulle kolla in ”mitt jobb” och mycket riktigt. Första annonsen i Boden var det där jobbet som jag bara väntat på. Masterdataspecialist inom Försvarsmakten. Det låg ute ett liknande jobb just när jag börjat i Luleå men då sökte jag inte eftersom jag ville skaffa mig mer erfarenhet först. Jag har ångrat mig sedan dess och varit rädd för att jag missat tillfället, och så nu…universum ger mig det jag behöver. Spännande. Så nu har jag två bra alternativ. Om jag inte får jobbet, vilket jag borde få med tanke på att det kallade på mig, så har jag ett spännande projekt framför mig på Fiskodlingarna. Såklart dyker det upp en massa symptom i kroppen, som  vill kalla på min uppmärksamhet. Som tycker att jag ger mig ut på okänt vatten, att jag borde stå kvar vid stranden. Jag kommer inte att klara det här. Men jag känner att jag tar min oro under armen och går vidare. Jag har inget att förlora, bara att vinna. Jag går från klarhet till klarhet och med tiden växer mitt självförtroende, min inre tro på min egen kapacitet och tryggheten att jag kan och klarar av en massa saker. Då kan jag hoppa från den ena stenen till den andra.

Jag läste en bra sak i boken om att ” Leda med hjärnan” Det löd så här: ” Hjärnan gör mycket för att undvika obehag och därför är det vanligt att stressade personer faller tillbaka i de dåliga vanorna och tankemönster som skapade stressen från början, för att få tillbaka den trygga  välkända känslan i kroppen igen.” Det är nog därför som jag då och då när jag mår bra får en obehaglig känsla i kroppen, lite ångest. Känslan är liksom ovan, obekväm. Att jag inte har något problem, symptom alls, att jag mår helt bra. Att vara medveten om att detta sker gör det enklare att minska sin stress på ett sätt som blir varaktigt. Jag förtjänar att må bra.