Lördag den 25 augusti 2018



Så har det gått en hel vecka igen. Jag och Niklas har varit ute på en promenad. Det gick lite tungt efter en sen kväll med god mat och vin hos svärmor igår. Idag blir det lite städning och fix och ikväll ska vi äta på Pinchos hela familjen. Dels för att fira vår 20-åriga bröllopsdag och säga hej då till Adina, som åker till Stockholm på lördag. Usch vad trist det kommer att kännas. Jag kommer att sakna henne så. Men jag hoppas att hon kommer att trivas, utvecklas och må bra.

På jobbet har det gått bra. Vi har så roligt tillsammans i ”elvaklubben”. Så rasterna är höjdare. Men själva jobbet går trögt. Fortfarande ovisst vad som händer med mig. Micke ringde och han vet inget ännu. Börjar bli lite orolig att jag inte ska få fortsätta. Att gå tillbaka till mitt gamla jobb känns inte längre som ett alternativ. Jag kommer inte att klara av den miljön efter att ha varit på en bra arbetsplats så länge. Jag kommer att bli tokig på vissa där. Men jag litar på att det finns en utväg. Det finns en plan för mig och även om jag inte själv riktigt vet så litar jag på det. Till veckan ska vi till Stockholm på en enhetsträff med Dokumentationsgruppen och jag vet att vi kommer att prata om hur vi ska jobba framöver osv. jag kommer att göra allt för att visa att jag vill vara en del av den och att jag kan och har engagemanget. För det har jag. Det är dags att bli sedd och hörd och bekräftad. För det saknar jag så enormt mycket. Ingen vet vad jag gör, varför och jag vet inte om det jag gjort hittills har varit bra. Jag är less på att sitta mellan två stolar och nästan ramla mellan hela tiden. Det är tid för mig att komma fram nu.