Fredag den 2/11-2018

 DILEMMA!

Jag har ett dilemma. Mitt liv är som sagt lite upp och ner, jobbmässigt, vet inte riktigt vart jag är på väg. Jag fick dock lite mer klarhet i vad som gäller just nu av Micke, som ringde igår. Jag får jobba hemma eller i Luleå om jag vill, sen kommer det att bli resor till de olika fiskodlingarna. Jag har fått fram till årets slut att jobba med det här. Jag kommer troligtvis inte hinna med alla fiskodlingar under den tiden, det vet jag såklart. Men på grund av all osäkerhet och att tryggheten i Luleå nu har upphört, jag står lite på egna ben, på väg på nya äventyrs, så protesterar min kropp som vanligt. Den tycker nog att jag gör helt fel val i livet, vågar för mycket. Den där jobbiga snurryrseln gör sig påmind. Det jobbiga på sistone har dock varit att jag mår oftast bra ända till jag mediterar. Då börjar det snurra och så håller det på resten av dagen. Syftet med meditationen är inte rätt känner jag. Jag förväntar mig nu att meditera och att må toppen efteråt, men meningen med meditation är att bara vara närvarande med det som är, oavsett hur det är, och acceptera det. Inte bli frustrerad över att man mår som man mår, för när man blir stilla med sig själv det är då man på riktigt blir medveten om hur man mår och just nu snurrar min värld. Det är inte kul, men det är så just nu och jag måste acceptera, förstå varför och inte kämpa emot. Det går över. Nu vill jag nästan inte meditera och förväntan eller oron över att jag ska bli sämre efteråt ökar väl bara risken att det också blir så. Så hur ska jag göra, tänka med det här?

Jag får acceptera att hela havet stormar just nu. Men jag tar mig igenom det som jag har gjort så många gånger tidigare. Välbehagets skatter. Sen att inte ge upp meditationerna utan hitta tillbaka till syftet; att finna ro och distans och lyssna till sitt inre, bara observera utan att döma.