Fredag den 4 augusti 2017
TUFFA DAGAR!

 

Kämpar. Drabbades igår kväll av en jobbigare form av yrsel, som ger mig ordentliga panikkänslor. Tankar som: - oj, såhär dåligt har jag inte mått på skitlänge, varför då? Är jag på väg att bli sådär superdålig som när jag blev sjukskriven i två år? Känslorna är rädsla och jag vill bara fly från min kropp. Jag försökte köra fyrkantsandning, som fungerar just nu på nätterna när det snurrar runt i huvudet. Jag kände mig lugnare efter ett tag. Kunde lägga mig och sova efter en timma ca.

Samma obehagliga känsla sköljde över mig i eftermiddag när jag blev stressad över massor att göra, folk som var här, husvagn som skulle städas ut och ev säljas. Jag skulle dessutom laga middag till Andre och Lisbeth som var här och jobbade i trädgården. Jag gick till Adina och bad om hjälp med middagen. Försökte tänka långsamt, göra allting långsamt, en sak i taget,  släppa paniktankar som ändå bara stressar mig. Jag äger mina tankar, jag är inte mina tankar. Jag lyckades göra middag och lite till även om det lutade och gungade mer än vanligt. Jag kände mig lugn och trygg och det var en härlig känsla. Sakta tonade värsta yrseln ned. Efter att främmande farit hem gick jag och Niklas på en promenad. Att inte få panikkänslor i samband med så mycket yrsel är väldigt ovanligt för mig och så befriande. Jag kände mig lugn som en filbunke. I am a winner. Tuffa dagar. Men läraktiga. Jag kan inget annat än att bara hänga med så gott det går i den berg- och dalbana som pågår inom mig nu av någon anledning. Slappna av och inse att det går bra trots allt. Allting passerar.

Jag tror faktiskt att försäljningen av husvagnen är en bidragande orsak till min ångest senaste dagarna. Varför vet jag inte. Men husvagnen är min dröm, har alltid varit det.