Måndag den 18/4-2022

 

Nu var det bra länge sedan jag skrev dagbok. Det har hänt en del och det beror på flera saker att jag inte skrivit något. Dels har jag varit på kurs i Stockholm i fyra veckor och inte haft allt för mycket tid på kvällarna, och dels har jag inte haft samma behov av att skriva av mig. Jag har dessutom de sista halvåret drabbats av nåt som man kanske skulle kunna kalla för skrivtorka eller i mitt fall dåligt självförtroende. Det känns som att allting som tidigare rann ur mig så fort jag satte mig ned vid tangenterna, numera fastnar och det blir bara ett bedrövligt och plågsamt resultat. Så tycker jag. Som att min musa har dött. Jag vet inte vad det beror på men jag har helt plötsligt fått svårt att skriva texter. Det som alltid gått som en dans för mig. Nåväl, jag försöker hitta tillbaka till mig sjäv och mitt skrivande. En början är trots allt att skriva

Det är sista dagen av påskhelgen idag. Det har varit ett fantastiskt vårväder och vi har umgåtts hela familjen både här hemma och i stugan. Adina och Simon är hemma och åker tillbaka i morgon. Då är jag själv tillbaka på jobbet på riktigt för första gången sen innan kursen i början av mars. Det ska bli både roligt och spännande att träffa alla och komma i kapp lite grann. Det händer en hel del både där och hemmavid. På jobbet kommer några att sluta och det ska anställas nya, vilket alltid ändrar dynamiken i gruppen och såklart även våra arbetsuppgifter. Hemma kommer vi att ha fullt upp närmaste tiden. Vi har nämligen bestämt oss för att flytta till en lägenhet. Vi har skrivit på kontraktet för en vecka sedan och måste nu sälja huset på tre månader. Det känns både läskigt och roligt på samma gång. Lägenheten har jag helt klart attraherat. Jag har sett mig själv där sen en lång tid tillbaka så egentligen är jag inte förvånad att vi fick den trots att vi var tredje på tur att få den. Det känns som när jag fick mitt nuvarande jobb. Men såklart känns det läskigt att flytta från huset där vi bott i 23 år. Här har våra barn vuxit upp och det finns gott om minnen och tryggheten försöker hålla fast mig. Men samtidigt så är det dags för en ny era i livet. Den kom lite tidigare än planerat men allt blir som det är tänkt. Det är jag säker på.