Torsdag den 13/1-2022 

Det var ett tag sedan jag skrev. Jag vet inte varför det inte har blivit av. Dagarna går fort och på kvällarna gör man inte så mycket. Jag mår ganska bra ändå. Inget nytt som händer direkt. Jag har köpt turskidor idag. Jag har funderat på det ett tag och vi har varit på XXL och kollat in ett par tidigare men jag blev lite snål och har inväntat ett bättre pris. Igår såg vi att samma paket som vi tittat på nu låg ute på kampanj. Eftersom Emilia jobbar där slängde jag ut en fråga till henne, om det fanns några kvar i butiken och hon var så snäll att hon tog hem ett par skidor med bindningar till mig redan i kväll. Pjäxorna i min storlek var slutsålda, så jag har beställt dem separat på nätet. Nu ser jag verkligen fram emot att åka ut i skogen eller på älven när vi är i stugan. Vi har liksom saknat nåt att göra ute på vintern eftersom vi inte har skoter, som de flesta andra har. Nu kan vi åka på tur. Niklas har skidor från sitt jobb som tur är, för de är inga billiga skidor.

Om en vecka drygt så fyller jag femtio år. Jag kommer att fira i omgångar med släkt och vänner. Nästa helg har vi planerat att umgås bara med närmaste familjen. Adina kommer hem och vi ska gå ut och äta på lördagen. På fredag kommer Emilia hit och vi tänkte göra en god middag här hemma, kanske spela lite spel och bara mysa tillsammans. Det ser jag fram emot. Sen helgen efter det har jag bjudit släkten på min sida på lördagen och Niklas släkt på söndagen. Vi tänkte beställa smörgåstårta och bjuda på fika och vanlig tårta också. Det blir på en lagom nivå. Som jag vill ha det. Nu är det bara att leva livet fullt ut som gäller. Det är ingen ide att fega eller lägga energi på att undvika eller begränsa sig. Jag har gjort det tidigare och jag vet att det bara blir en ond cirkel av ångest och oro. Nu känner jag efter vad jag vill göra och jag låter inte yrseln eller alla tidigare knep för att försöka undkomma den stå i vägen för det. Jag släpper garden och går förbi hindren, jag hoppar tom över dem om de är höga. Ibland är de väldigt höga och jag får stanna upp och ladda och ta sats, men jag vet att jag alltid kommer att klara av dem. Den känslan ska jag bära med mig vidare i livet. Att bli gammal och vis är allt bra härligt ändå.