Onsdag den 7/9-2022

 

Min femtioårsfest blev jättelyckad. Vi fick tom uppehåll och sol på kvällen fast de lovat ihållande regn och bara 13 grader. Vi hade förberett oss på bästa sätt genom att klä in hela altanen med presenning och ställt upp gasolbrännaren i ett hörn för värme. Inte en droppe kom det och vi fick visa upp en underbar solnedgång över älven på sentimmarna, vilket var uppskattat. Alla tog bilder och lovprisade vårt paradis. Vi fick bekräftat att det är ett fantastiskt ställe vi köpt. 

Vi hade arrangerat lekar och tävlingar på lagom nivå så att alla kunde vara med och vi fick mycket beröm för den delen med. 

 

Idag är det flera veckor senare. Jag har jobbat i snart fem veckor. Det går upp och ned och jag mår stundtals ganska pissigt faktiskt. Just nu har jag en period av både gung och snurr och i morse när jag cyklade till jobbet kände jag mig rätt så uppgiven. Niklas är på kurs i Stockholm, efter att han jobbat hur mycket som helst pga en orförberedd övning. Första gången som vi är med om det och för Niklas som har 30 år inom försvarsmakten så innebär det en hel del. Omvärldsläget är spänt och det händer saker i världen och nära oss som vi inte är vana vid. Förutom att jag inte mår på topp så jobbar jag på som vanligt. Eller egentligen inte som vanligt. Jag har tagit ett steg fram kan man säga. Jag syns, hörs och tar mer plats. Jag har fått mer ansvar, förfrågningar, möten och projekt. Jag tycker det är kul och jag växer och utvecklas i rasande fart. Jättekul. När Niklas kommer hem från sin utbildning är det min tur. Jag ska gå en tre dagar lång utbildning i presentationsteknik. Jag har sammaställt en kort presentation om ”Hjärnan” som jag ska köra där borta och som jag sedan med hjälp av kursens tips och trix ska slipa till och förbättra. Pirrigt som bara den men en utmaning.