Torsdag den 2 juni 2022

 

Det är alldeles tyst i huset. Niklas jobbar kväll och vi har precis ätit middag jag, Sofia och Samuel. Vi började diskutera Sofias fortsatta skolgång på gymnasiet men hon tyckte tydligen inte att det var nödvändigt och blev lite sur. Samuel hade åsikter om hur jag pushade henne och trött som jag är efter att ha sovit halvbra två nätter i rad så tappade jag också humöret. Just nu njuter jag faktiskt av bara vara själv och det är alldeles tyst. Ute är det blåstigt och regnigt men just nu känns det bara mysigt att sitta inomhus och inte göra nåt särskilt. Det har varit ganska bråda dagar, både på jobbet och hemma med en flytt som stundar och en ny befattning. Ibland vill jag bara vara ifred när jag kommer hem från jobbet. Jag vill stå I köket och laga mat samtidigt som jag lyssnar och ser på en serie på telefonen. Det är min avkoppling. Men oftast kommer barnen och pratar och jag förväntas vara där. Såklart vill jag det men samtidigt måste jag få säga nej ibland. Det är svårt att balansera. Samuel blev nog lite putt och åkte hem. 

Adina och Simon ska flytta isär. Jag har pratat en hel del med henne på telefon senaste veckan och det kan hända att det har dränerat mig på energi. Det är jobbigt att stötta och finnas där när hon är så långt borta. Som tur kommer hon hem en sväng till veckan och i sommar har hon bokat in tre veckor här uppe. Det var egentligen inte tänkt så men jag ser verkligen fram emot att få rå om henne och finnas där även för henne. Som mamma vill man inget hellre än att barnen ska må bra och vara lyckliga. Det är som att jag lever fem liv, mitt eget och mina fyra barns. Mitt eget liv flyter på ganska bra. Jag trivs på jobbet, ser fram emot sommaren och flytten och att umgås med vänner och familj. Jag försöker njuta av varje dag och inte skjuta upp roliga saker om jag inte behöver det. Jag lever fullt ut nu tror jag.