Torsdag den 12 april 2018

LITE DISTANS!

Man ska fråga sig när man genomgår något tungt: - Vad ska jag lära mig av detta? Den frågan hade jag inte kunnat ställa mig igår för jag var så arg och frustrerad och framför allt rädd. Jag agerade utifrån dessa känslor och tankar, som talade om för mig att det inte fanns någon utväg, att jag satt fast i ett problem, som jag inte själv förmådde lösa. Jag försökte tänka: - Everything will pass. Men jag trodde inte på det.

Idag ser jag saker och ting mer objektivt och vaket. Jag mår bättre och jag har hittat verktyg. Jag tror svaret på frågan i början av stycket är: - Jag tror att jag ska lära mig att aldrig sluta jobba med att bli medveten om sina tankar och försöka se dem på distans. Som jag läste någonstans som stämmer så bra: ” Om vi förstod hur kraftfulla våra tankar är, skulle vi aldrig tänka negativa tankar.” Ungefär det sammanfattar min lektion. Det är svårt för man har att göra med starka krafter, men kraften som finns inom en, bortom tankarna, är ännu större och när man når dit kan man hantera den jobbigaste tanken.

Igår var jag så inställd på att jag inte skulle sova, att när jag la mig ned och kände mig supertrött så somnade jag inte. Niklas var så gullig att han gick upp med mig och vi satte oss framför Tv:n tillsammans. Jag hade berättat för honom att det värsta var att sitta uppe ensam med sina katastroftankar mitt i natten när alla sov. Jag blev trött och slumrade till framför Tv:n men somnade inte på riktigt. Efter ett tag gick vi upp till sovrummet och jag ältade och suckade och pratade om hur hopplöst allting var och att det inte fanns någon utväg. Niklas blev less på mig och sa till mig på skarpen att jag skulle sluta älta och lägga mig ned och försöka slappna av. Det var som att han väckte upp mig från egots hypnotiska grepp. Jag kunde plötsligt se objektivt och klart. Jag visste att det såklart inte var rätt väg ut att klaga på allt och alla och se mig som ett offer. Men när jag gjorde det så slapp jag ju ta ansvar för situationen själv och misslyckas. Innerst inne visste jag att jag måste ändra min inställning, hitta mig ett verktyg och lita på mig själv. Jag har kunnat sova innan och det är inget som man tappar bort. Jag talade bara om för mig själv att jag inte längre skulle kunna sova, och så blev det.

Jag försökte tänka på tidigare gånger när jag befunnit mig i samma situation och lyckats vända på den negativa trenden. Då låg jag kvar i sängen och vilade, det var ju alltid någonting intalade jag mig. Sen vet jag att fyrkantsandningen, som jag lärt mig, nästan alltid gjorde mig lugn och trygg. Den fungerar helt enkelt. Den tvingar mig att varva ned, sänka pulsen och därmed lugna ned hysterin i mig. Jag började andas. Ganska snart kände jag hur jag började bli trött. Skönt tänkte jag. Jag slumrade till men vaknade upp med ett ryck, som jag brukar göra när jag är stressad. Jag fortsatte att andas och efter några gånger kände jag att jag faktiskt hade sovit en stund, jag kom ihåg att jag drömt. Härligt tänkte jag, det är på rätt väg. Till slut somnade jag  och vaknade klockan åtta på morgonen. Kanske inte så många timmar som jag skulle ha behövt, men en bra bit på väg. Nu vet jag hur jag kan göra för att bli så lugn som jag behöver vara för att kunna somna. Så enkelt var det!

Nu kommer jag troligtvis att kämpa med det här några nätter, men jag är hoppfull och jag litar på kraften inom mig som vet vad som är bäst för mig. Alltid.