Onsdag den 2 maj 2018

Fåglarnas kvitter. Det gör mig så glad, och det är nästan öronbedövande ibland. Jag älskar våren. Idag har det dock varit skitväder med regn och blåst. Jag har känt mig lite halvdeppig på jobbet. Höjdpunkten var dock när jag satt och pratade med Maritha på eftermiddagsfikat. Vi pratade om Kaj Pollak och hur vi både beundrade honom och det han har som budskap. Vi pratade om gruppen, som vi alltid lunchar med, och hur bra den känns. Hon fick mig att känna mig ännu mer inkluderad i gruppen och känslan jag har haft av att tillhöra den blev liksom bekräftad. Det kändes så himla skönt för på sistone har jag känt mig lite vilsen. Från början pratar man med många, ytligt med trevligt. Man känner sig glad och välkommen. Sen upptäcker man de små grupperna som finns, där man känner varandra lite extra mycket och där man kan prata lite djupare med varandra. Det är då man börjar fråga sig vilken undergrupp jag tillhör. Nu vet jag. Det känns skönt. Det är viktigt.