Söndag den 17/1-2021

UTBROTT!

Somnade och sov riktigt gott. I sömnappen blev alla ringar gröna. Det kändes så himla skönt och jag var så glad och tacksam för det igår. Vi hade en toppendag i stugan. Jag och Niklas åkte dit på förmiddagen. Jag städade bort julen, strök nya gardiner och pysslade till det riktigt fint. Niklas gjorde upp en eld ute, trots minus 20 grader. Vi grillade hamburgare ute till lunch. Resten av dagen tillbringade vi inne. Vi läste, jag mediterade/slumrade i sängen, vi fikade och på kvällen kom Sofia och Samuel. Vi åt, bastade och spelade Risk. De for hem igen på kvällen. Då såg jag och Niklas en film och gick och lade oss vid elvatiden.

Tråkigt nog sov jag jättedåligt i natt. Jag vaknade inom kort av att pulsen slog hårt i mitt bröst. Sådär som den brukade göra för flera år sedan till och från. Jag brukar ligga på en vilopuls på 55 nånting och nu låg den mellan 75 och 85. Det gjorde att jag inte fick ro liksom. Jag har erfarenhet av att den brukar gå ned efter en stund, annars har jag tabletter som jag kan ta för att den ska gå ned men nu kan jag inte ta dem tillsammans med p-pillrena. Så jag väntade ut den. Till slut somnade jag vid två någongång men varje gång jag vaknade upp igen så drog pulsen iväg. Konstigt. Sen började det snurra i huvudet. Typiskt. Vid halv fem sov jag inte på riktigt mer, då låg jag bara och slumrade. Så typiskt. Jag var så himla arg på morgonen. Känner mig så less på att det aldrig går över, att det alltid är någonting som är problematiskt för mig, att jag aldrig får känna mig nöjd och tacksam. Men allt det här är såklart överdrivet. Så kändes det just då och alla de här aldrig och alltid är ju ord som oftast inte är sanna i sammanhanget. Den här känslan av kontroll som jag började känna vad gällde mitt sovande var helt plötsligt som bortblåst. Det bevisar att man inte kan eller behöver kontrollera allting, men vem vill inte kunna sova gott liksom? Det känns bara ibland som att när det äntligen börjar räta upp sig, dyker nästa hinder upp. Precis som om någon satt och planerade allt jävelskap.

Efter lite distans lugnade jag ned mig. Jag kan väl erkänna att det ligger en hel del pms bakom detta utbrott också😊 Just nu känner jag mig ändå rätt lugn. Någonting stressar och oroar mig om nätterna. Vad exakt vet jag inte. Men jag kan inte göra så mycket mer än att vara lugn och acceptera hur det är. Ser jag tillbaka på veckan så har det mestadels gått riktigt bra. Jag har sovit i snitt drygt 7 timmar. I natt var det ju egentligen tillfälligheter att jag sov dåligt. Pulsen kanske var högre p ga jag druckit vin och bastat och att det snurrar ibland är jag ju van vid, bara att det kom just nu när jag i övrigt sov dåligt var lite dålig timing.

Men som sagt: Allting går över till slut. Säg mig något som inte gått över till slut?