Lördag den 9/1-2021

Jaha, då var man för snabb med att hoppas att det här med sömnen var på väg att bli bättre. Plågade mig flera timmar igår kväll med att försöka hålla ut och hålla mig vaken så länge som möjligt. Jag var trött i kroppen och knoppen efter padelpasset och första veckan på jobbet. Men klockan tio gav jag upp och gick och lade mig. Somnade i vanlig ordning ganska snabbt. Orkade inte ens läsa min bok. Kommer nog aldrig att bli färdig med den. Suck. Nåja, tråkigt nog så vaknade jag upp och kände mig pigg på ett litet tag. Tidigare nätter har jag vaknat till flera gånger men ändå känt mig trött och dåsig och kunnat somna in efter en stund. Igår var det inte så. Jag låg ändå kvar och försökte. Till slut gick jag upp och gjorde mina vanliga åtgärder; banan, mjölk, postafen, mediterade tio minuter. Gick och lade mig, lyssnade på nidra yoga, blev trött och somnade in igen…för att bara kort därefter vakna upp igen. Jag blir galen. Varför? Såhär höll det på hela vägen ända fram till halv fem. Då somnade jag till, men inte sådär bra som tidigare när jag ändå lyckats somna på riktigt och ta igen förlorad sömn utan sådär oroligt och dåligt. Vaknade redan klockan halv åtta typ med huvudvärk.

Ja, nu vet jag uppriktigt sagt inte vad jag ska göra? Ena stunden tänker jag förnuftigt att jag måste gilla läget för att detta ska gå över. Jag måste vara ok med att det kommer sådana här nätter då och då under en tid framöver och försöka göra det bästa av situationen. Det är lättast att tänka att jag inget kan göra, att det bara är att vänta ut och att jag aldrig kan veta riktigt innan jag går och lägger mig hur natten kommer att bli. Ibland oroar jag mig vansinnigt mycket men sover gott ändå. Andra gånger känner jag mig trygg och lugn och vaknar ändå upp med ett ryck. Så det är bara att vänta, ta varje natt som de kommer. Inte ligga kvar  för länge om jag känner mig pigg och blir det riktigt jobbigt får jag nog påbörja sömnrestriktion igen. Men ibland tänker jag inte alls förnuftigt och rationellt utan får panik och låter det överskugga allt. Men det viktiga är ju att jag fungerar på dagarna. Eftersom jag oftast sover rätt bra ändå så klarar jag dagarna bra. Jag ska njuta av alla underbara stunder, som denna i stugan ensam med Niklas. Det kunde vara så mycket värre i livet ändå, lite sömnsvårigheter som går över är ju inte hela världen heller.