Söndag den 5/5-2019
Å DÄR FÖLL JAG!


Vaknade vid halv sju och kände mig jättetrött. Tänkte att jag går bara på toa sen kan jag lägga mig igen. När jag gick upp kom jag på att jag skulle skjutsa Niklas till jobbet. Då kände jag också hur dåligt jag mådde. Sådär yrslig som jag kände mig varenda morgon i början av året, innan jag började jobba. Jobbiga flashbacks kom tillbaka från tiden då jag faktiskt också började dagen med att skjutsa Niklas till jobbet. Idag har jag dessutom tagit på mig att köra själv till Piteå och handla åt någon okänd, som dessutom väntar på att jag ska komma. Jag känner att jag inte kan backa ur, de väntar ju på mat till familjen.

Sen jag började jobba har jag mått mycket bättre. Jag har klarat av att jobba heltid, vilket jag var rädd för att inte klara av innan, och vi har varit iväg till stugan varje helg nästan, vilket också är en påfrestning med packning och förberedelse. Jag är så tacksam över mitt liv och hur det har blivit. Sen har jag känt i slutet att jag känt mig mer yr periodvis och det oroar mig förstås. Som jag mår nu idag känns inte bra alls. Jag blir såklart rädd för att kastas tillbaka nedför den trappa jag sakta klättrat upp för nu på sistone. Men jag ska inte tänka så.  Bakslag drabbas vi alla av ibland och kanske för att det har varit en hektisk tid behöver jag sakta ned lite grann så jag orkar. Rädslan och oron är det som förvärrar och får mig att må sämre. Men det skrämmer mig nu när allting rullar på och jag är så glad över att jag fungerar, att det ska börja gå för tungt. Dessa dagar, dessa tankar är så jobbiga.

Har mediterat i tio minuter. Jag har inte prioriterat det så mycket på sistone. Är rädd på något sätt att när jag mediterar drar jag igång någonting som ligger där och lurar i kroppen. Men att meditera innebär egentligen bara att känna och se, kommunicera med sin kropp och själ, oavsett vad som händer där. Mår jag dåligt så ser jag det, jag kan acceptera det och låta det passera. Håller jag emot så kommer det hur som helst, som idag kanske, och jag blir rädd och stressad och har svårt att finna lugnet. Jag kände mig lugnare efter tio minuters meditation, men inte helt. Oron gnager i magen trots allt. Vill inte må såhär. Verkligen inte längre. Jag har mens och brukar må lite sämre då, så jag får väl bara ta en sak i sänder och hoppas att det går över.

Nu har vi kommit hem från Piteå jag och Sofia. Det var ett äventyr av flera anledningar. En var det inre äventyret, känslan av att kunna hjälpa och dela med sig konkret med någon som behöver. Det kändes bra. Det andra äventyret var att åka själv utan att Niklas körde eller styrde upp. Det blev extra jobbigt när jag vaknade och inte mådde så bra. Eller var det kanske därför som jag inte mådde så bra. För att jag kände att jag inte kunde dra mig ur, någon var beroende av att jag kom idag.Men Sofia var ett bra sällskap och stöd så själva körningen gick jättebra, även om det snöade och var nollgradigt efter vägen!! I maj!! Jag mår fortfarande inte bra, faktiskt mycket sämre än jag gjort på länge. Men jag tror att jag helt enkelt får tillåta mig att må såhär idag. I morgon är en annan dag och om jag klarar av att se det som en tillfällig svacka så blir det så. Ser jag det som ett tecken på att det kommer att vända och bli sämre under en lång period är det risk för att det blir så också. Jag väljer det första alternativet. Idag har jag inget mer jag behöver göra. I morgon är det jobb igen men det är då det.