Lördag den 13/4-2019
UPP OCH NER!


Vilken underbar dag. Vi packade och åkte iväg till stugan på morgonen vid tiotiden. När vi kom fram packade vi upp allt och Niklas gick och gjorde eld i eldstaden ute på gården så vi kunde grilla hamburgare till lunch. När vi satt där ute jag, Niklas och Sofia och grillade lite korv ( Elliot hade gått in och vilat) så hörde vi hur någon skrek. Först trodde jag att det var nån som ropade till någon annan, hörde ju att någon körde skoter en bit bort, men sen förstod vi att det var någon som skrek på hjälp. Niklas och jag sprang dit och då visade det sig att en kille som kört fast med sin skoter hade hoppat ned från den och brutit foten. Han låg vid sidan av skotern och hade jätteont. Asså, igen..Niklas som ju är ruttis på detta sedan Elliots benbrott, ringde ambulans och lugnade killen. Jag sprang till stugan och hämtade en filt. Tänkte så här i efterhand att det var nog meningen att vi skulle höra honom först eftersom Niklas nyss genomgått samma sak.

Resten av dagen mös vi på, städade ur bilarna på gården, sen gjorde vi tacos, drack vin, grillade lite kvällskorv, såg på film allihopa. Samuel hade kommit hit över dagen så han åkte hem efter filmen. Tyvärr sov jag inte särskilt bra. Jag hade problem med kuddarna och nacken. Hade varken med mig värmekudde eller värmedyna eller mina egna kuddar. Vet inte vad det var men jag kunde inte slappna av i nacken. Till slut fick jag lov att ta en ipren. Till slut somnade jag. Det var ju lite synd. Idag känner jag mig lite sämre. Men jag är tacksam för igår. Stugan är jättefin och läget är fantastiskt. Jag tror att vi kommer att få en jättefin vår och sommar här tillsammans. Ser fram emot att få visa släkten på fredag, och Adina och Simon. Men det blir mycket jobb. När jag mår sämre, som idag, kan det kännas överväldigande, för mycket, jobbigt. Men jag tror att det kommer att bli toppen om jag bara kan hitta balansen och njutläget. Jag är oerhört tacksam och glad över där jag är idag. Att jag har tagit mig från ett jobbigt läge i början av året till nu. Nytt jobb och sommarstuga. Tacksamhet och förnöjsamhet är nyckeln.

Min intention kommande vecka är att verkligen på riktigt försöka släppa kraven, som jag själv ställer på hur det ska vara här hemma i påsk. Jag måste påminna mig själv om vad som är viktigt. Prioritera stunderna med de jag tycker om, med Adina som kommer hem, släkt och vänner. Att ta mig tid att lyssna, sitta ned med dem och fånga mig själv i vinddraget från min framfart. Fråga mig själv om och om igen: - Vad är viktigtast? Att jag springer runt här och servar och fixar och städar och plockar och det blir perfekt enligt mig själv eller att jag är närvarande. Jag väljer glädje. Jag väljer närvaro!

Idag har varit en sämre dag. Jag har inte så många sådana nu på sistone. Det är ju skönt. Men jag vill påminna mig om många fina stunder idag, där jag njutit trots allt:

Suttit framför brasan i stugan i gungstolen på morgonen och skrivit på nya dator. Gått på promenad i Tväråselet i vårsolen med Niklas. Sen satte vi oss utanför lillstugan och drack kaffe i solen. Det var så varmt och skönt och underbart. Tror det varit den varmaste dagen hittills i år. Grillade korv och åt i solen ute innan vi åkte hem. Väl hemma satte jag och Niklas oss i brassestolarna på altanen, drog en filt över oss och småslumrade i solen. Sen gjorde jag goda mackor med parrmaskinka och brieost till oss. Jag lagade mat, pratade en stund med Adina. Efter middagen såg  jag, Niklas och Samuel en serie  som är jättespännande. Se vad många fina ögonblick där jag kunnat njuta idag. Det är viktigt att uppmärksamma dem och inte bara se de jobbiga stunderna där emellan. Jag ser fram emot den här veckan och ska försöka göra den till den bästa någonsin.