Torsdag den 8 februari 2018

Idag ska jag jobba i på mitt gamla jobb för första gången på tre veckor. Jag kom hem från Sundsvall igår kväll sent. Natten innan jag skulle åka hade jag mycket ångest och svårt att sova. Det kändes nästan övermäktigt och jag tänkte tankar som: - Kroppen, yrseln kommer att sänka mig, få mig att ge upp mina drömmar, den tycker uppenbarligen att det här blir för mycket. Men jag lyckades somna, och även om jag inte sov tillräckligt, med tanke på att klockan ringde halv fyra, så kände jag mig rätt pigg och glad på morgonen. Det känns som att det har gått bra. Yrseln har funnits där, men jag har tagit till vara på tillfället att lära mig, bekanta mig med trevliga kollegor, njuta av stunder som god mat, jättefint hotell. Hotell Knaust i Sundsvall är det finaste jag varit på, så vackert med en gammal historia från 1888 då det återuppbyggdes efter stadsbranden. Jag fascineras så av sådana här byggnader och dess historia. Man kan känna närvaron av alla de som kommit och gått. Blir nästan inspirerad att skriva en bok om människorna som jobbade på ett sånt hotell. Det vore ju någonting.

I alla fall kan jag konstatera att mitt liv går i rätt riktning även om det är läskigt och gungigt emellanåt. Men jag trivs i min nya arbetsgrupp. De är trevliga och hjälpsamma och jag hoppas att jag får stanna kvar. Verkligen. Jag tror jag kan tillföra mycket. Det ska bli spännande att jobba på mitt gamla jobb i några dagar nu och känna efter hur det känns där.

Jag har som mål att komma igång med träningen nu. Jag har gått upp i vikt efter all god mat och allt stillasittande. Det är jag inte van vid. Men nu känner jag mig piggare och orkar ta tag i den biten med. Livet känns bra just nu.

Jag känner mig som en vinnare. Jag har tagit tag i min situation, vågat bryta upp och ta nya utmanande steg och jag upplever segern av det varje dag. Igår när jag kom hem från resan kände jag mig nöjd och stolt över mig själv. I morgon åker jag till Luleå igen. Det känns fortfarande lite pirrigt och utmanande men mer och mer vant och tryggt och hemma. Jag växer så det knakar.