Söndag den 11 mars 2018

SAMMA RESULTAT!

 

Idag är det exakt ett år sedan jag började skriva den här dagboken. Mycket har verkligen hänt. Jag har utvecklats enormt mycket och ändå känns det vissa dagar som om man bara står stilla eller till och med går bakåt. Är det något som jag lärt mig är att det är enormt svårt att ändra sina programmeringar. De är så inpräntade i miljön, i mina rutiner, automatiska tankar, som jag inte får fatt i och man befinner sig ständigt i en ström av känslor och tankar och kroppsförnimmelser, som man inte vill uppleva. Att då inte kämpa emot och bli frustrerad och uppgiven är svårt. Det svåraste. Att se alla framsteg man faktiskt gör. När man fastnar och stampar på samma ställe, som nu, man vaknar och hamnar i samma tankespår, samma rutiner och samma resultat. I fredags lyckades jag finna den där inre glädjen, trots att jag mådde på samma skitsätt, och dagen blev så mycket bättre. Jag umgicks med barnen på deras sportlov, vi hade Jenny och Jonas här på middag på kvällen och det var så trevligt. Jag orkade vara uppe till tolv på kvällen. Jag var lycklig. Men jag var inte lycklig för att jag var fri från yrsel utan jag var lycklig innan och sen försvann yrseln. Jag kan inte riktigt se om yrseln vill mig väl. Kanske är det den som kommer till mig för att den tror att jag vill det. Jag tänker och känner de känslor som jag alltid har upplevt i samband med att den dyker upp och då ger den mig samma resultat, attraktionslagen. Jag avger samma energi hela tiden och då får jag samma våglängd tillbaka, för att den tror att det är det jag behöver, vill ha. När jag allt mer fylls av nya energier, glada positiva känslor och tankar om mitt liv, så bryter jag en ond cirkel. Jag tror att det är så. Det oerhört svåra i detta är att som nu när jag sitter här och skriver och det snurrar runt i huvudet och jag bara vill kasta datorn i väggen för att det irriterar mig så att inte kunna göra det jag älskar att göra i fred liksom, ignorera allting och bara gilla läget. Att gilla läget är det svåraste av allt. Verkligen. Men jag ska komma dit en dag. Jag ger inte upp.